Johan av Hoya

Johan av Hoya
Död11 juni 1535[1][2]
Fyn[1], Danmark
Medborgare iTyskland, Sverige och Finland
SysselsättningMilitär
MakaMargareta Eriksdotter
(g. 1525–)[1]
BarnJohan IV av Hoya (f. 1529)
Föräldrargreve Jobst I av Hoya[1]
Irmgard zur Lippe
Redigera Wikidata

Johan av Hoya, död 11 juni 1535Fyn i Danmark, var en tysk greve från Lübeck och son till greve Jobst I av ätten Hoya.

Johan av Hoya kom 1524 till Sverige, där han 1525 gifte sig med Gustav Vasas syster Margareta Eriksdotter (Vasa)[3] som var änka efter Joakim Brahe (avrättad vid Stockholms blodbad). Samma år intogs han i rådet och belänades med Viborgs och Nyslotts län i Finland, senare även Kumogårds län.

Hoya kom att användas i flera diplomatiska uppdrag, bland annat i förhandlingarna kring Daljunkerns avrättning och som underhandlare med Lübeck angående den stora svenska skulden. Den summa som förhandlades fram 1529 godkändes inte av Gustav Vasa, och under samma tid – möjligen på grund av detta – uppstod en svår ovänskap mellan kungen och Hoya. Resultatet blev att svågern fick fly till Tyskland i juni 1534.[4]

Inom kort trädde han i tjänst hos hertig Albrekt av Mecklenburg. Under grevefejden övergick han i december 1534 tillsammans med Markus Meyer med en krigsstyrka till Skåne, men blev där i grund slagen vid Hälsingborg i januari 1535. Inte långt därefter stupade han i slaget vid Öxnebjerg på Fyn den 11 juni 1535.

Hoyas son Johan dog 1574 som biskop av Osnabrück, Münster och Paderborn.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] Johan Hoya och Bruchhausen, greve av, Svenskt biografiskt lexikon (Riksarkivet), Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13845, läst: 12 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13845, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Eriksson, Bo (2009). I skuggan av tronen: en biografi över Per Brahe d.ä. Prisma. sid. 89-95. ISBN 978-91-518-4720-7. Läst 22 januari 2025 
  4. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 383–84.

Vidare läsning