Johan Sverkersson

För sonen till Sverker d.ä., se Johan Sverkersson den äldre
Johan
Mynt med Johan I, cirka 1220.
Regeringstid1202–Före 1206
FöreträdareBirger Brosa
EfterträdareJon
Regeringstid1216–10 mars 1222
Kröning7 augusti 1219 i Linköping
FöreträdareErik Knutsson
EfterträdareErik Eriksson
ÄttSverkerska ätten
FarSverker den yngre
MorIngegärd Birgersdotter
Född1201
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död10 mars 1222
Näs slott på Visingsö i Vättern
BegravdAlvastra kloster

Johan Sverkersson, Johan I, i äldre källor ofta Jon, född 1201, död 10 mars 1222, var svensk kung från 1216. Johan var son till kung Sverker den yngre och Ingegärd Birgersdotter, Birger Brosas dotter. Han dog ogift och barnlös. Johan Sverkersson var den siste regenten ur den Sverkerska ätten.

Biografi

1216 blev han vald till kung, förmodligen på grund av sin mäktiga mödernesläkts inflytande, och 1219 krönt i Linköping. Om honom sägs det i Västgötalagens kungalängd att han var "barnsker" till åldern och mycket välvillig samt att han regerade tre vintrar, dog strådöd på Visingsö och begravdes i Alvastra kloster.

Under hans korta regering företogs en svensk härfärd till Estland, varvid Johans frände, jarlen Karl döve, och hans kansler, biskop Karl Magnusson (Bjälboätten) i Linköping, stupade i slaget vid Leal (Lihula) 8 augusti 1220 mot de hedniska esterna, efter att kung Johan återvänt till Sverige. Johan och hans bundsförvanter gjorde visserligen en del erövringar i Estland, men inte något som blev bestående. Även kristnandet var ett misslyckande då det visade sig att såväl danskar som Tyska Orden redan varit där, kristnat och lämnat en tysk biskop.

Med den katolska hierarkin stod Johan på god fot, även om påven velat ha Erik Eriksson som kung istället, samt bekräftade och utvidgade flera av hans företrädare åt kyrkliga institutioner förlänade privilegier. Med honom utslocknade den sverkerska konungaätten.

Benämningen Johan den unge är inte samtida; den förekommer tidigast i Lilla Rimkrönikan och hos Ericus Olai samt torde i dessa krönikor närmast bero på missuppfattning av äldre latinska kungalängders "Johannes, Suercheri junioris filius", det vill säga "Johan, son till Sverker den yngre"

Antavla

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Cornube (Vgl) eller Erik Årsäll
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sverker den äldre
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd kvinna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Karl Sverkersson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Håkon Finnsson (Thjottaätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ulvhild Håkansdotter (Thjottaätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd kvinna
 
 
 
 
 
 
 
 
Sverker den yngre
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Toke Skjalmsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stig Tokesen (Hvideätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gyda
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristina Stigsdotter Hvide
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Knut Lavard
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingeborg av Kiev
 
 
 
 Johan Sverkersson 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Möjligen Folke den tjocke
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bengt Folkesson Snivil
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Möjligen Ingegärd Knutsdotter av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Birger Brosa
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd man
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd kvinna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd kvinna
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingegärd Birgersdotter (Bjälboätten)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Troligtvis Magnus Barfot
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
kung Harald Gille av Norge
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd kvinna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Birgitta Haraldsdotter av Norge
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gudmund/Guttorm?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Troligtvis Tora Gudmundsdotter?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. Okänd kvinna
 
 
 


Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Johan, 6 januari 1910.
Företrädare:
Birger Brosa
Sveriges jarl
1202–före 1206
Efterträdare:
Jon


Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.