Johan Laurin
Johan Laurin | |
Född | 26 april 1643 |
---|---|
Död | 1 januari 1698 (54 år) Risinge församling, Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Militär |
Föräldrar | Laurentius Laurinus den yngre |
Släktingar | Christophorus Laurinus (syskon) |
Redigera Wikidata |
Johan Laurin, född 26 april 1643, död 1 januari 1698 i Risinge församling, Östergötlands län, var en svensk militär.
Biografi
Johan Laurin föddes 1643. Han var son till kyrkoherden Laurentius Laurinus och Helena Wallerius i Söderköping. Laurin värvades 1661 till soldat vid guvernören i Bryssel Duc de Wilhermosas regemente och slutade där 1662. Därefter tjänstgjorde han under tre år i Ostindien och återvände till Sverige 1668. Laurin blev 1670 amiralitetslöjtnant. Han blev sedan båtsman och slutligen kapten i holländsk tjänst. Laurin tog avsked från tjänsten i Holland, vid kriget mot Sverige och blev kapten vid överste Johan Mels regemente i Karlsburg. Han blev 1676 kommendant på Gullbergs skans och blev 5 februari 1677 major vid prins Carls livregemente. Laurin blev 1677 kommendant på Nya Älvsborg och adlades 23 februari 1678 till Laurin. Ätten introducerades 1680 i Sveriges Riddarhus som nummer 926. Han avled 29 oktober 1679 kommendant på Hedvigsholms skans vid Marstrand och 1 juni 1680 major vid svenska livregementet till fot. Den 27 december 1691 blev Laurin överstelöjtnant vid Västgöta-Dals regemente och 31 december 1693 överste och kommendant på Marstrand.[1] Han avled 1698 på Kolstads säteri i Risinge församling och begravdes 3 juli samma år i Risinge kyrka, där hans vapen sattes upp.[2]
Egendom
Laurin ägde gården Kolstads säteri i Risinge socken.[2]
Familj
Laurin gifte sig första gången med en holländare och andra gången före 25 november 1679 med Ingeborg Roches (död 1705). Hon var dotter till rådmannen Paul Roches och Marina i Göteborg. Med sin första hustru fick Laurin sonen Christoffer Laurin som avled som barn.[2]
Källor
Noter
- ^ ”Stockholm den 8. Jan.”. Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender: s. 7. 8 januari 1694. https://tidningar.kb.se/2979645/1694-01-08/edition/145134/part/1/page/7/.
- ^ [a b c] Elgenstierna Gustaf, red (1928). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 4 Igelström-Lillietopp. Stockholm: Norstedt. sid. 514. Libris 10076751