Johan Laidoner
| Johan Laidoner | |
 | |
| Född | 31 januari 1884 (g.s.) Viiratsi vald, Estland |
|---|---|
| Död | 13 mars 1953[1][2][3] (69 år) Vladimirs centralfängelse |
| Begravd | Prins Vladimir Kirkegård |
| Medborgare i | Estland |
| Utbildad vid | Generalstabsakademin |
| Sysselsättning | Officer, politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Riigikogu | |
| Politiskt parti | |
| Põllumeeste Kogud | |
| Utmärkelser | |
| Björndödarorden (1923) Tre Stjärnors orden, första klass (1932) Särskilt band av Vita stjärnans orden (1936)[4] Vita örnens orden (1938) Kungliga Svärdsorden Frihetskorset (Estland) Storkors av Polonia Restituta Silverkors av Virtuti Militari Örnkorsets orden Estniska Röda korsets orden Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd Vytautasorden Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Sankt Annas orden, andra klass med svärd Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band Officer av Hederslegionen Sankt Annas orden, fjärde klass Sankt Annas orden, tredje klass Sankt Annas orden, andra klass Finlands Vita Ros’ orden Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Stanislausorden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Guldsabel "för tapperhet" Kommendör av Hederslegionen | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Johan Laidoner, född 12 februari 1884 i Viiratsi, död 13 mars 1953 i Vladimir, var en rysk och estnisk militär.
Biografi
Johan Laidoner blev officer i tsarryska armén 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständigt samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infanteridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal den 21–23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.
För att hindra politiskt inflytande för den högerextrema Vapsrörelsen stödde han riksäldsten Konstantin Päts statskupp i mars år 1934, som tillät Päts att styra Estland med dekret. Laidoner utsågs till överbefälhavare. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.
Han utsågs till kommendör med stora korset av svenska Svärdsorden 1936.
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 757-58
Noter
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Лайдонер Йохан”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johan-Laidonertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Johan Laidoner, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.virumaa.ee.[källa från Wikidata]
Externa länkar
- Laidoner, Johan i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Sõjavägede Staap, Licens: CC BY-SA 4.0
Johan Laidoneri autogramm 1938. aastal Konstantin Pätsile kingitud Tallinna ümbruse kaardil
Författare/Upphovsman:
Photograph of the Estonian lieutenant-general Johan Laidoner.