Johan Karlberg (skådespelare)
Johan Karlberg | |
Född | Lars Johan Karlberg 29 mars 1954 Söderåkra församling, Torsås, Kalmar län, Sverige |
---|---|
Maka | Marie Delleskog (g. 1982-idag) |
IMDb SFDb |
Lars Johan Karlberg , född 29 mars 1954 i Söderåkra församling, Torsås[1], är en svensk skådespelare.
Biografi
Johan Karlberg utbildades vid Statens scenskola i Stockholm 1974-1977. Han tillhörde Riksteaterns Örebroensemble 1977-1980 och Fria Proteatern 1980-1983. Sedan 1983 tillhör han Göteborgs stadsteaters fasta ensemble. Han har medverkat i flera svenska filmer och TV-produktioner.
År 2000 promoverades Karlberg tillsammans med Inger Hayman och Ingemar Carlehed till teknologiska hedersdoktorer vid Chalmers tekniska högskola för uppsättningen av Michael Frayns Copenhagen.[2]
Karlberg är sedan 26 juni 1982 gift med skådespelaren Marie Delleskog, med vilken han har två söner och en dotter.
Filmografi
- 1989 – Sparvöga (TV-serie)
- 1995 – Rena Rama Rolf (TV-serie)
- 1997 – Skallgång (TV-serie)
- 1998 – Vita lögner (TV-serie)
- 2002 – Hem till byn (TV-serie)
- 2007 – Gynekologen i Askim (TV-serie)
- 2009 – Rosenhill
- 2009 – Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser
- 2009 – I skuggan av värmen
- 2009 – Den sjungande korpen
- 2012 – Cockpit
- 2013 – Johan Falk: Kodnamn Lisa
- 2013 – Hotell
- 2015 – Blå ögon (TV-serie)
- 2020 – Min pappa Marianne
Teater
Roller (ej komplett)
Referenser
Noter
- ^ Sveriges befolkning 1990: Karlberg, Lars Johan (1954-03-29)
- ^ ”Hedersdoktorer”. Chalmers. https://www.chalmers.se/sv/om-chalmers/akademiska-hogtider/promotion/hedersdoktorer/Sidor/johan-karlberg.aspx. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (27 november 1976). ”Premiär på nya Katarina Teatern: Intressant uppsättning av Goldonis 'Gruffet'”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1976-11-27/323/21. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (7 september 1977). ”Minoriteter i vilt tumult”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1977-09-07/242/16. Läst 16 september 2017.
- ^ Lars-Olof Franzén (11 december 1977). ”Friskt om 'olycklig kärlek' mellan frikyrka och arbetare”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1977-12-11/336/20. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (17 april 1978). ”Shakespeare i Örebro: Originell och sensuell”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/tidning/1978-04-17/103/17. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (2 december 1978). ”Hyrespjäs i Örebro: Arsenik och gamla pampar”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-02/327/21. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (11 mars 1980). ”Starka drömmar i Örebro och Västerås”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-03-11/70/14. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (28 september 1980). ”Lysande Fria Pro: Nu sprutar 'Draken' eld”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-09-28/265/20. Läst 16 september 2017.
- ^ Susanne Marko (9 maj 1981). ”'Bänken': Bolmes Bengan bästa behållningen”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/tidning/1981-05-09/124/19. Läst 16 september 2017.
- ^ Åke Lundkvist (26 september 1981). ”1500-tal hos Fria Pro: Text och spel i otakt”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1981-09-26/261/21. Läst 16 september 2017.
- ^ Christina Zaar (6 februari 1982). ”Fria Pro reser sig”. Dagens Nyheter: s. 46. http://arkivet.dn.se/tidning/1982-02-06/35/46. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (25 juli 1982). ”Stormen på båten och uppe på berget”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/tidning/1982-07-25/198/11. Läst 16 september 2017.
- ^ Susanne Marko (13 februari 1983). ”'Sköna Helena' svämmar över”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1983-02-13/42/16. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (27 januari 1984). ”DN:s Bengt Jahnsson ser Alkestis på Studion i Göteborg: Livets puls i 90 minuter”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-01-27/25/22. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (6 maj 1984). ”'En midsommarnattsdröm' i Göteborg: Trendig Famestil ger en könlös föreställning”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-05-06/122/20. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (21 oktober 1984). ”Orädd teater, fest och bråk i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-10-21/287/24. Läst 16 september 2017.