Johan Beck-Friis (1890–1969)

Johan Beck-Friis
Född	5 juni 1890[1][2] Hargs församling[2], Sverige
Död	30 juni 1969[2] (79 år) Nacka församling[2], Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Diplomat[1]
Maka	Gunilla Bielke[1]
Föräldrar	Joachim Beck-Friis[1] Anna von Otter[1]
Släktingar	Carl Beck-Friis (syskon)
Redigera Wikidata

Johan Hugo Beck-Friis, född 5 juni 1890 i Hargs församling, Stockholms län, död 30 juni 1969 i Nacka församling, Stockholms län,^[3] var en svensk diplomat. Han var son till disponent Joachim Beck-Friis.

Beck-Friis blev juris kandidat och civilekonom 1912 och inträdde samma år i diplomattjänst. Efter tjänstgöring på olika poster blev han 1930 legationsråd i Washington, 1936 generalkonsul och chargé d'affaires i Shanghai, 1937 envoyé där. 1940 blev Beck-Friis sändebud hos norska regeringen. Efter tyskarnas ockupation av landet kvarstannade han i Oslo men återkallades i juli sedan tyskarna begärt att ambassaden skulle stängas. 1941 utsågs Beck-Friis till envoyé i Lissabon utan att hans ackreditering som sändebud i Norge återkallades. I juni 1943 sändes han till London där han representerade Sverige hos den landsflyktiga norska regeringen och återtog vid Norges befrielse 1945 sin post som sändebud i Oslo. Flera rapporter av Beck-Friis har publicerats i de svenska vitböckerna om Sveriges politik under andra världskriget.

• Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen.^[4]
• Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen.^[5]
• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 15 november 1948.^[6]
• Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 6 juni 1939.^[7]
• Riddare av Nordstjärneorden, 1928.^[5]
• Riddare av Carl XIII:s orden, 1962.

• Officer av Belgiska Leopoldsorden, 5 mars 1923.^[8]
• Storkorset av Belgiska Leopold II:s orden, senast 1947.^[9]
• Officer av Belgiska Leopold II:s orden, senast 1931.^[10]
• Kommendör av Bulgariska Civilförtjänstorden, senast 1931.^[10]
• Storkorset av Finlands Lejonsorden, senast 1950.^[11]
• Officer av Franska Hederslegionen, senast 1931.^[10]
• Riddare av Franska Hederslegionen, 24 mars 1923.^[8]
• Kommendör av Grekiska Frälsarens orden, senast 1931.^[10]
• Storkorset av Grekiska Fenixorden, senast 1940.^[12]
• Storkorset av Italienska republikens förtjänstorden, senast 1962.^[4]
• Kommendör av Italienska Sankt Mauritii- och Lazariorden, senast 1931.^[10]
• Storkorset av Kinesiska Jadeorden, senast 1942.^[13]
• Storkorset av Lettiska Tre Stjärnorsorden, senast 1942.^[13]
• Storkorset av Litauiska Storfurst Gediminasorden, senast 1942.^[13]
• Storkorset av andra klass av Mexikanska Aztekiska Örnorden, senast 1947.^[9]
• Storofficer av Monegaskiska Karl den heliges orden, senast 1931.^[10]
• Storkorset av Nederländska Oranien-Nassauorden, senast 1947.^[9]
• Storkorset av Norska Sankt Olavsorden, senast 1947.^[9]
• Storkorset av Portugisiska Kristusorden, senast 1945.^[14]
• Riddare av tredje klassen av Preussiska Röda örns orden, juni 1918.^[8]
• Riddare av fjärde klassen av Preussiska Kronorden, 10 oktober 1916.^[8]
• Innehavare av tredje klassen av Preussiska Röda Korsets medalj, 1918.^[8]
• Storofficer av Påvliga Sankt Gregorius den storesorden, senast 1931.^[10]
• Storofficer av Rumänska kronorden, senast 1931.^[10]
• Kommendör av Serbiska Sankt Savaorden, senast 1931.^[10]
• Storkorset av Thailändska Vita elefantensorden, senast 1962.^[4]
• Storkorset av Ungerska Förjänstorden, senast 1945.^[14]

• Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947