Johan Axel Wetterlund

Johan Axel Wetterlund
Född	15 januari 1858[1] Habo församling[1][2], Sverige
Död	23 oktober 1927 (69 år) Köln[3]
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Konstfack
Sysselsättning	Skulptör[2]
Arbetsgivare	Sven Scholander Isak Gustaf Clason
Släktingar	Emil Wetterlund (syskon)
Redigera Wikidata

Johan Axel Wetterlund, född 15 januari 1858 i Habo, Västergötland, död 23 oktober 1927 i Köln, var en svensk skulptör.

Han var son till snickaren Johan Wetterlund och Sofa Anderdotter och från 1890 gift med Anna Maria Peterson samt bror till ornamentsbildhuggaren Emil Wetterlund. Han studerade vid Slöjdskolan i Stockholm där han uppmärksammades av arkitekten Sven Scholander som anställde honom som modellör. Han gjorde på ett statligt resestipendium studier av skulpturala utsmyckningar i Tyskland, Frankrike och Italien 1904–1905 samt under senare resor. Wetterlund gjorde sig känd huvudsakligen genom dekorativa skulpturverk, bland dessa åtta statyer på Stockholms slotts södra fasad och fyra allegoriska grupper vid Logården (1899–1901), altargrupperna Korsnedtagningen i Katarina kyrka (1906), Himmelsfärden i Sofia kyrka (1906) och de skulpturala delarna till den nu nedmonterade altaruppsatsen i Fredrikskyrkan som är förmodligen det enda altaret i Sverige med sakramentsskåp för nattvardskärl (1913), dessutom Artur Hazelius byst i brons vid uppfarten till Skansen (1907) och Carl Michael Bellmans byst vid friluftsteatern i Hagaparken (brons, 1918) och evangelistsymbolerna för altaret i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm med flera.

I åtta ursprungligen tomma nischer på Stockholms slotts södra fasad står statyer av berömda svenska män, vilka tillkom på 1890-talet genom Oscar II:s initiativ som 1899 gav Wetterlund uppdraget att fullfölja Tessins utsmyckningsplaner som inte kommit till utförande. Statyerna är cirka 2,8 meter höga, gjorda i zink och är utförda av Wetterlund. Männen föreställer Erik Dahlbergh, Carl von Linné, Nicodemus Tessin den yngre och Georg Stiernhielm (till vänster om Södra valvet) och Haquin Spegel, Olof von Dalin, Rutger von Ascheberg och Carl Fredrik Adelcrantz (till höger om Södra valvet).^[4] Utöver sitt arbete för Scholander fick han även utsmyckningsuppdrag av Isak Gustaf Clason bland annat två kandelabergrupper med amoriner kring en urna till Hallwylska palatset och för Erik Josephson utförde han ett flertal utsmyckningar för olika byggnader i Stockholm. För Göteborgs universitet utförde han 1909 två trapplejon och det kom att bli en motivkrets som fångade hans intresse mer än de officiella uppdragen. Han utförde en rad småskulpturer med djur främst lejon i vila och rörelse som visades vid en minnesutställning på Liljevalchs konsthall 1928. Wetterlund tilldelades medaljen Litteris et Artibus 1903 och han finns representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.^[5][6]

• 
  Erik Dahlbergh
• 
  Carl von Linné
• 
  Georg Stiernhielm
• 
  Nicodemus Tessin den yngre

På balustraden mellan Logården och Logårdstrappan finns fyra skulpturer med olika teman: "Barmhärtighet", "Poesi", "Musik" och "Religion". De skapades 1903 Wetterlund och göts i brons av Otto Meyer. Storlek är cirka 1,5 x 1,0 meter.

• 
  "Barmhärtighet"
• 
  "Poesi"
• 
  "Musik"
• 
  "Religion"

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wetterlund, Johan Axel, 15 september 1921.

• Svenskt konstnärslexikon del V, sid 652, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293

• Wikimedia Commons har media som rör Johan Axel Wetterlund.
  Bilder & media
• Johan Axel Wetterlund 1858-1927 beskriven hos Signaturer.se