Joakim av Preussen

Joakim av Preussen
Född	17 december 1890[1] Berlin
Död	18 juli 1920[1] (29 år) Potsdam
Begravd	Antikentempel
Medborgare i	Tyskland
Sysselsättning	Officer
Maka	Marie Auguste av Anhalt (g. 1916–)[2]
Barn	Karl Franz af Preussen (f. 1916)[3]
Föräldrar	Vilhelm II av Tyskland Auguste Viktoria av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg
Släktingar	Wilhelm (syskon) Eitel Fredrik av Preussen (syskon) Adalbert av Preussen (syskon) August Vilhelm av Preussen (syskon) Oskar av Preussen (syskon) Prinsessan Viktoria Luise av Preussen (syskon)
Utmärkelser
Svarta örns orden Riddare med storkors av Victoriaorden Röda örns orden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Joakim av Preussen, (Joachim Franz Humbert) född 17 december 1890 på Berliner Schloss, död 18 juli 1920 i Potsdam på S:t Josef-sjukhuset. Prins Joakim var sjätte och yngste son till kejsar Vilhelm II av Tyskland och dennes maka Auguste Viktoria av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg.

Joakim utbildades, liksom hans bröder, militärt i Plön och efter avslutade studier trädde han 1911 i tjänst vid das 1. Garderegiment zu Fuß. Han befordras till ryttmästare i början av första världskriget. Kort därefter förflyttades han till Kurhessische Husaren-Regiment där han i slaget vid de Masuriska sjöarna blev skottskadad i låret.

Under påskupproret på Irland 1916 övervägde flera ledande republikaner att utse prins Joakim till kung i ett oberoende Irland, vilket dock aldrig förverkligades. ^[4][5]

Joakim av Preussen gifte sig i mars 1916 med prinsessan Marie Auguste av Anhalt (1898–1983). Paret fick en son i december samma år, prins Karl Franz Joseph, döpt efter den då nyligen bortgångne österrikiske kejsar Franz Josef I. Äktenskapet blev dock olyckligt och paret gick skilda vägar 1919.

Prins Joakim flyttade då till Schweiz där han, bedrövad över den störtade monarkin och förmodligen även det misslyckade äktenskapet, utvecklade en depression. I Lugano hängav han sig åt spel. Ett misslyckat statskuppsförsök i mars 1920 grusade alla förhoppningar om monarkins återställande. Bedrövad begav sig prins Joakim till Nederländerna för att anförtro sig till sin mor. Men den före detta kejsarinnans hälsa var svag så prinsen ville inte besvära henne. I stället for han, på kronprins Wilhelms anbefallan, till Potsdam, för att där ägna sig åt familjens godsförvaltning. Joakim begav sig till Potsdam men hade vid det här laget mist all livslust. Efter en fest den 17 juli 1920 begick prins Joakim självmord genom att skjuta sig med en armérevolver. Han hittades svårt skadad av sin bror prins August Wilhelm som omedelbart förde honom till det närliggande St. Josef-Krankenhaus. Prins Joakim avled dock av skadorna dagen därpå den 18 juli. Hans död sägs ha krossat hans mors hjärta. Hon dog ett halvår senare.

Begravningen ägde rum i Friedenskirche i Potsdam, som rikspresidenten Paul von Hindenburg och general Erich Ludendorff deltog i. Sarkofagen med prins Joakim förvarades i kyrkans sakristia till 1931 då den överfördes till den kejserliga begravningsplatsen Antikentempel i Sanssouci-parken.^[6]

Karl Franz Joseph Wilhelm Friedrich Eduard Paul, prins av Preussen, född 1916 i Potsdam, död 1975 i Arica, Chile. Joakims son kom senare att bli farfar till en av tronpretendenterna av Ryssland, storfurst Georg Michailovitj (1981).

• Wikimedia Commons har media som rör Joakim av Preussen.