Joachim Nicolas Eggert

Joachim Nicolas Eggert
Född22 februari 1779[1][2]
Gingst[3], Tyskland
Död14 april 1813[1][4][2] (34 år)
Kisa[5][3], Sverige
BegravdKisa kyrkogård[6]
Medborgare iTysk-romerska riket och Sverige
SysselsättningKompositör[7], dirigent, violinist
Redigera Wikidata

Joachim (Georg) Nicolas Eggert, född 22 februari 1779 i Gingst på Rügen i Svenska Pommern, död 14 april 1813 på Tomestorp, Kisa socken i nuvarande Kinda kommun, Östergötlands län[8] var en svensk kompositör och dirigent.

Biografi

Eggert utbildades i Tyskland och kom till Stockholm 1803. Där spelade han violin i Hovkapellet 1804–08, och 1808–1810 var han dess kapellmästare, med flera uppföranden av tyska klassikers symfonier. För kapellets verksamhet var Eggerts ledartid av stor betydelse. Han reformerade dess konsertprogram, arbetade för en allmännare kännedom om Beethovens symfonier och uppförde den första Mozartoperan i Sverige, Trollflöjten 1812. De sista åren av sitt liv upptecknade Eggert svenska folkvisor tillsammans med Erik Drake och Leonard Fredrik Rääf i Östergötland,[9] där han även dog i tuberkulos. Han är begravd på kyrkogården vid Kisa kyrka.

Han skrev två operor, fyra (fullbordade) symfonier och minst tretton stråkkvartetter, en stråksextett, en sextett för blåsare och stråk, vid sidan av scenmusik, kantater och sånger. Han är den förste att använda tromboner i en symfoni, ett och ett halvt år tidigare än Beethoven (femte symfonin). Detta tack vare att trombonister fanns anställda vid hovkapellet sedan länge.

Verk

Operor

  • Mohrerna i Spanien.[10]
  • Svante Sture och Märta Leijonhufvud.[10]

Orkester

  • Symfoni nr. 1 i C-dur
  • Symfoni nr. 2 i “Skjöldebrand” i g-moll, tillägnad Anders Fredrik Skjöldebrand
  • Symfoni nr. 3 i Ess-dur
  • Symfoni nr. 4 i “Krig och Fred” i c-moll
  • Symfoni nr. 5 i d-moll (ofullbordad)
  • Carl den XIII kröningsmusik den 29 juni 1809.[10]
  • Serenad med variationer för tre fagotter och orkester. Wolfgang Amadeus Mozart komponerade serenaden och Eggert gjorde variationerna.[10]
  • Partiturskisser.[10]

Kammarmusik

  • Tre stråkkvartetter, opus 1. Tillägnad Emanuel M. Stenberg och Charlotte Stenberg (Westman).[10]
  1. Stråkkvartett i C-dur
  2. Stråkkvartett i f-moll
  3. Stråkkvartett i F-dur
  1. Stråkkvartett i B-dur
  2. Stråkkvartett i g-moll
  3. Stråkkvartett i d-moll
  • Tre stråkkvartetter, opus 3.[10]
  1. Stråkkvartett i c-moll
  2. Stråkkvartett i G-dur
  3. Stråkkvartett i A-dur
  • Pianokvartett i g-moll, opus 3.[10]
  • Fuga i c-moll för stråkkvartett.[10]
  • God save the King med variationer för tre fagotter.[10]
  • Largo för harpa, kornett i Eb och fagott.[10]
  • Stråksextett i f-moll, för två violiner, två viola, cello och kontrabas. Tillägnad J. Gnospelius.[10]
  • Sextett i f-moll för klarinett, valthorn, violin, viola, cello och kontrabas.[10]

Kantater och kyrkomusik

Övrigt

  • Stråkkvartetter i G-dur, d-moll (inspirerad av Haydn op 76:3, kvintkvartetten), A-dur och D-dur
  • Scherzo & trio G-dur
  • Fuga D-dur
  • Fuga

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Musicalics, Joachim Nikolas Eggert.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Levande musikarv, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Joachim (Georg) Nicolas Eggert, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ MGG Online, Bärenreiter, 2016, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  9. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  10. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Nisser, Carl (1943). Svensk instrumentalkomposition 1770-1830. Nominalkatalog. Stockholm: Gothia. sid. 147-156. Libris 1412043 

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats