Jo, den vackra irländskan

Jo, den vackra irländskan
KonstnärGustave Courbet
Basfakta
Tillkomstår1866
TypOlja på duk
Mått (h×b)54 × 65 cm 
PlatsNationalmuseum, Stockholm

Jo, den vackra irländskan (franska: Jo, la belle irlandaise) är en oljemålning av Gustave Courbet daterad 1866, men troligen målad 1865. Efter det bråk som uppstått med anledning av målningen av Kvinna och papegoja (La Femme au Perroquet), som visades på Parissalongen 1866, hade Courbet usla relationer med regeringen och han bestämde sig för att avsätta de bästa av sina verk på en egenorganiserad utställning. Denna genomfördes 1867 i en nyuppförd paviljong vid Alma-bron över Seine. Katalogen innehöll omkring 120 verk, bland vilka återfinns många av hans mest betydande arbeten.

Jo, den vackra irländskan är ett porträtt av Courbets modell Joanna Hiffernan som också var älskarinna till konstnärens elev och vän James McNeill Whistler och som han mött under en tre månaders vistelse hösten 1865 i Trouville vid kusten i Normandie. Den visades också på en utställning i Besançon 1868 och såldes till en privatperson. Målningen finns i fyra versioner, varav ett exemplar är utställd på Nationalmuseum i Stockholm, en gåva 1926 av Nationalmusei vänner, och ett exemplar på Metropolitan Museum of Art i New York.

Det har också spekulerats om huruvida Joanna Hiffernan är modellen för Världens ursprung samma år, men detta är inte klarlagt.

Olika versioner

ImageStorlek (cm)SamlingStadKatalog nrÅrAnmärkning
54 x 64Privat ägoZürich1865
55,9 × 66Metropolitan Museum of Art[1]New York29.100.631865–1866Sedan 1929 i museets samling.
54 × 65Nationalmuseum[2]StockholmNM 25431866Sedan 1926 på Nationalmuseum.
54,31 × 63,5Nelson-Atkins Museum of ArtKansas City, Missouri32-30cirka 1866–1868Sedan 1932 i museets samling.

Källor

Noter

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Jo, la belle Irlandaise.png
Jo, the Irish Woman
Jo, the Beautiful Irish Girl (Gustave Courbet) - Nationalmuseum - 19604.tif
Irländskan i denna målning hette Joanna Heffernan. Hon var modell till målaren James Abbott MacNeill Whistler som hon också sammanlevde med. Courbet lärde känna henne i Normandie 1865 och de kom att stå varandra nära. I målningen för hon handen genom sitt utsläppta röda hår, samtidigt som hon betraktar sig i en spegel – ett symbolladdat motiv som förknippades med teman som utmanande sensualism, fåfänga eller skönhetens förgänglighet. Courbet utförde ytterligare tre varianter av målningen. Denna ursprungliga version hade han kvar i sin ägo ända till sin död 1877.