Jim Broadbent

Jim Broadbent
Jim Broadbent, 2012.
Född	James Broadbent 24 maj 1949 Holton cum Beckering, Lincolnshire, Storbritannien
Utbildad vid	London Academy of Music and Dramatic Art[1] och Leighton Park School
Aktiva år	1971–
Maka	Anastasia Lewis (1987–)
Betydande roller
W.S. Gilbert i Topsy-Turvy John Bayley i Iris Horace Slughorn i Harry Potter Denis Thatcher i Järnladyn
Oscar Bästa manliga biroll 2001 Iris
Emmy Awards Internationell Emmy - Bästa skådespelare 2007 The Street
Golden Globe Awards Bästa manliga biroll 2001 Iris Bästa manliga huvudroll - Miniserie eller TV-film 2006 Longford
BAFTA Awards Bästa manliga biroll 2001 Moulin Rouge! Bästa tv-skådespelare 2006 Longford
IMDb SFDb

James "Jim" Broadbent, född 24 maj 1949 i Holton cum Beckering i Lincolnshire, är en brittisk skådespelare.^[2] Han fick sitt genombrott med filmen Life is Sweet (1990) och har vunnit en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats i Iris (2001).^[3] Han har flera gånger samarbetat med regissören Mike Leigh.^[4]

James Broadbent föddes i Holton cum Beckering i Lincolnshire, och är den andra sonen till Doreen "Dee" Findlay, en skulptör och Roy Laverick Broadbent som var en konstnär, skulptör, inredningsarkitekt och möbelsnickare.^[5] Föräldrarna var även amatörskådespelare, och de grundande skådespelartruppen Holton Players i Holton cum Beckering.^[6] Han hade en syster som dog vid födseln. Broadbent gick i Leighton Park School i Reading, där han studerade konst innan han började London Academy of Music and Dramatic Art. Han examinerades 1972.^[7]

Broadbents första arbete på teaterscenen var i produktionen The National Theatre of Brent där han och Patrick Barlow var de enda skådespelarna som spelade alla rollerna, även de kvinnliga, i bibliska eller klassiska historier. Uppsättningen blev snabbt en succé och de var särskilt populära på Edinburgh Festival Fringe. De tog även sin produktion ut på turné över England.^[8] I slutet av decenniet började Broadbent få mindre roller på TV och i film som Skriket (1978) och Inte Aktuellt (1979).^[9] Han fick också fast arbete på Royal National Theatre där han syntes i flertalet produktioner, där Ecstasy (1979) regisserad av Mike Leigh blev särskilt uppmärksammad.^[10]

Under 80-talet fortsatte han få mindre roller i filmer som den Terry Gilliams regisserade Time Bandits (1981) och blev erbjuden huvudrollen i TV-serien Only Fools and Horses, 1983, men tackade nej med respekt för sina andra åtaganden. Rollen gick istället till David Jason och serien sändes i tio år. Det är en av Storbritanniens största TV-serier. Istället fick han en återkommande roll i tre avsnitt under åren 1983, 1985 och 1991. Han syntes i komediserien The Black Adder (1983). Han fick också en roll i Stephen Frears filmen The Hit (1984) och återförenades med Terry Gilliam i Brazil (1985).^[11] Han fortsatte också på teaterscenen med uppsättningar som Revisorn (1985), Kafka's Dick (1986) och Our Country's Good (1988).^[12]

Broadbent fick sitt genombrott när han återförenades med regissören Mike Leigh i komedidramat Life Is Sweet (1990). Filmen skulle bli kritikerrosad och prisad i England.^[13] Han skulle under resten av 90-talet etablera sig som en karaktärsskådespelare i filmer som till exempel den Mike Newell regisserade En förtrollad april (1991). Han syntes även i The Crying Game (1992) som hamnat på Brittiska Filminstitutets lista över de 100 bästa brittiska filmerna.^[14] Han medvarkade även i den Woody Allen regisserade Kulregn över Broadway (1994) som blev nominerad till 7 oscars.^[15]

Broadbent medverkade även i den kritikerrosade filmversionen av Richard III (1995) som regisserades av Richard Loncraine. Han syntes i familjefilmen Lånarna (1997) och bredvid Michael Caine och Ewan McGregor i den hyllade Little Voice (1998).^[16] Han återförenades med Mike Leigh i huvudrollen som dramatikern W.S. Gilbert i filmen Topsy-Turvy (1999). Filmen blev en kritikerfavorit och nominerad till två oscars.^[4] Han skulle samma år göra en uppmärksammad rolltolkning av The Doctor i en Doctor Who TV-special. Han var då den elfte skådespelaren som tolkade rollen.^[17]

År 2001 medverkade han i tre av det årets mest framgångsrika filmer, Bridget Jones dagbok, Moulin Rouge! och Iris. För sin prestation i Iris skulle han mottaga en oscar för Bästa manliga biroll. Han mottog även en Golden Globe i samma kategori. För sin insats i Moulin Rouge! skulle han mottaga en BAFTA.^[3] Han skulle sedan medverka i regissören Martin Scorseses film Gangs of New York (2002) tillsammans med Leonardo DiCaprio och Daniel Day-Lewis.^[11] Samma år syntes han även i filmadaptionen av Charles Dickens boken Nicholas Nickleby (2002).^[18] Han skulle sedan medverka i barnfilmen Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet (2005).^[19]

Broadbent porträtterade Frank Pakenham i BBC-filmen Longford (2006). För rollen mottog han både en BAFTA och en Golden Globe.^[20] Samma år var han också med i TV-serien The Street som han skulle mottaga en Emmy Award för.^[3] Året efter medverkade han tillsammans med Simon Pegg i komedin Hot Fuzz.^[21] Broadbent syntes sedan i den fjärde filmen i Indiana Jones-franchisen regisserad av Steven Spielberg. I Indiana Jones och Kristalldödskallens rike (2008) medverkade han tillsammans med Harrisson Ford, Shia LaBeouf och Cate Blanchett. Filmen fick ett blandat mottagande av kritiker men blev en finansiell framgång och årets näst mest inkomstbringande film. Året efter medverkade han också i det årets näst mest inkomstbringande film Harry Potter och halvblodsprinsen. I den sjätte delen av filmserien spelade han rollen som Horace Slughorn och fick ett gott mottagande av både publik och kritiker. Han repriserade även rollen i den sista delen av filmserien, Harry Potter och dödsrelikerna – Del 2 (2011).^[22]

Broadbent återförenades med Mike Leigh än en gång i filmen Medan åren går (2010) där han hade huvudrollen som karaktären Tom Hepple. Filmen blev kritikerrosad och hade premiär på Cannes filmfestival där den också tävlade om guldpalmen. Han porträtterade Margaret Thatchers make Dennis Thatcher i filmbiografin Järnladyn (2011). Filmen kom att bli unisont hyllad och hans motspelerska Meryl Streep skulle vinna en oscar för sin insats.^[23] Samma år medverkade han tillsammans med Tom Hanks, Hugh Grant, Halle Berry, Hugo Weaving, och Ben Whishaw i Cloud Atlas. Han syntes också i den kritikerrosade filmen Le Week-End (2013).^[24]

Han skulle medverka i familjefilmen Paddington (2014) som karaktären Samuel Gruber. Filmen blev en kritikerfavorit och en finansiell framgång. Han skulle sedan synas i den oscarsnominerade filmen Brooklyn (2015). 2016 skulle han också synas i den sjunde säsongen av den populära TV-serien Game of Thrones.^[25] Han skulle reprisera sin roll som Samuel Gruber i Paddington 2 (2017). Året efter medverkade han i BBC-filmatiseringen King Lear tillsammans med Anthony Hopkins, Emma Thompson och Florence Pugh.^[26] Han återvände samma år till teaterscenen i A Very Very Very Dark Matter där han porträtterade Hans Christian Andersen.^[27]

Broadbent syntes sedan bredvid Helen Mirren i The Duke (2020). Filmen fick premiär på Venedigs filmfestival men blev sedan framskjuten ett år med att släppas på andra biografer på grund av covid-19-pandemin. Broadbent skulle bli hyllad för sin insats.^[28] Han repriserade sedan sin roll som Samuel Gruber en tredje gång i Paddington i Peru (2024).^[29]

Broadbent gifte sig, 1987 med målaren och teaterdesignern Anastasia Lewis. Broadbent har inga barn men Lewis har två barn från ett tidigare förhållande. De är bosatta i Lincolnshire Wolds men har också boende i London.^[30]

Broadbent har avböjt en OBE-titel och medalj.^[11]

• Wikimedia Commons har media som rör Jim Broadbent.
  Bilder & media
• Jim Broadbent på Internet Movie Database (engelska)
• Jim Broadbent på Svensk Filmdatabas