Jetström

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
De stora jetströmmarna flödar på hög höjd från väst till öst i meanderlika vågor.
Illustration: USCFC. (PD)
Jetströmmar över Förenta staterna och Sargassohavet den 12 september 2006.
Bild: NOAA. (PD)

En jetström är en kraftig, relativt smal luftström i atmosfären på omkring elva kilometers höjd strax under tropopausen. De bildas på gränsen mellan angränsande luftmassor med betydande temperaturskillnader, som mellan polarregionerna och den varmare luften kring ekvatorn. Vid sällsynta tillfällen är jetströmmen synlig från marken, den kan ses som en cirka 10 km bred kondensstrimma som sträcker sig över himlen i väst-östlig riktning.

De kraftigaste jetströmmarna flödar från väst till öst på både norra och södra halvklotet. Strömmarna följer ett meanderliknande mönster och meanderslingorna fortplantar sig österut i betydligt lägre hastighet än själva vindarna i strömmen. Teorin om Rossbyvågorna utgör den idag accepterade förklaringen till detta rörelsemönster och dessa vågor rör sig västerut liksom det flöde de är associerade med.

Vindhastigheten i jetströmmarna varierar med temperaturgradient. I genomsnitt är hastigheten 55–120 km/h vintertid men hastigheter på upp till 400 km/h har uppmätts. För att kallas en jetström krävs att en vind uppnår minst 90 km/h.[1]

Förenklad, schematisk illustration som visar den globala cirkulationen i jordens atmosfär. Jetströmmarna (blå linjer) blåser mellan cirkulationscellerna som här felaktigt återgivits som likvärdiga.
Illustration: NASA. (PD)

Det finns två större polarjetströmmar vid polerna, en på vardera halvklot, och två mindre subtropiska närmare ekvatorn. På norra halvklotet ligger polarjetströmmarna vanligen mellan latituderna 30 och 70°N och de subtropiska jetströmmarna mellan latituderna 20 och 50°N.

Polarfrontjetströmmen

Beroende på den övergripande väderlekssituationen rör sig polarfrontjetströmmen (PFJ) mellan 40 och 60°N latitud i lufttrycksspektrumet 250–350-hPa-isobar där polarfronten ofta sträcker sig ned till marken. I jetströmmens centrum uppnås hastigheter på 200–500 km/h, med ett absolut maximum registrerat i Japan 1970 på 650 km/h, vilket gör polarfrontsjetströmmen till den kraftigaste jetströmmen. Då dess bana är rak kan den ha relativt stor betydelse för vädret även i Europa. Mötet mellan kall polarluft och varmare luftmassor resulterar i en relativt stor temperaturgradient vilket gör att polarfrontjetströmmen blåser året om. Luftströmmens maximum inträffar vintertid då temperaturskillnaden är som störst. Dynamiken i jordens atmosfär gör att polarfrontjetströmmen bara kan uppnå en förhållandevis begränsad längd på några tusen kilometer.[2]

Subtropiska jetströmmen

Den subtropiska jetströmmen (STJ) rör sig kring vändkretsarna, det vill säga mellan 20 och 30°N latitud i spektrumet 150–200-hPa-isobar. Den skapas ovanför subtropiska högtrycksbältet i Hadleycellens övre skikt och härstammar från antipassaden. Den subtropiska jetströmmen är svagare än polarfrontjetströmmen och bildas ofta bara under vintermånaderna. Jämfört med den tidigare är den subtropiska jetströmmen stabilare både i position och intensitet och sträcker sig ofta runt hela jordklotet. Liksom polarfrontjetströmmen är den subtropiska jetströmmen knuten till en kraftig horisontell temperaturgradient, den subtropiska fronten, som dock inte sträcker sig ända ned till marken. [2]

Andra jetströmmar

Även andra luftströmmar kallas ibland jetströmmar, till exempel tropiska östliga jetströmmen (TEJ) som sträcker sig från Tibetanska högplatån till den intertropiska konvergenszonen (ITC). Den blåser västerut och har stor betydelse för vädret i Nordafrika. Den är som starkast under den indiska sommarmonsunen.

Andra luftströmmar som kallas för "jet" blåser på låg höjd (low altitude jets) och associeras med orkaner eller uppträder nattetid (nocturnal jets). Dessutom tillkommer stratosfäriska och mesosfäriska jetströmmar.[2]

Se även

Referenser

  1. ^ ”Jet stream”. Wikipedia. 18 september 2006. http://en.wikipedia.org/wiki/Jet_stream. 
  2. ^ [a b c] ”Jetstream”. Wikipedia. 18 september 2006. http://de.wikipedia.org/wiki/Jetstream. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Earth Global Circulation.jpg
Global circulation of Earth's atmosphere displaying Hadley cell, Ferrell cell and polar cell (see discussion page first).
Jet Stream.jpg
The jet stream is the comparatively narrow current of air that moves around the Northern and Southern Hemispheres of the Earth in wavelike patterns. It can be compared to a "river" of wind moving at high speed. The jet stream varies from about 100 to 400 miles (161 to 644 kilometers) wide and 1 to 3 miles (1.6 to 4.8 kilometers) thick. Its strongest winds are generally encountered at about 30,000 feet (9,144 meters) in altitude—in the troposphere. Jet-stream winds usually have a speed of 150 to 300 miles per hour (241 to 482 kilometers per hour), but speeds up to 450 miles per hour (724 kilometers per hour) have been recorded. Its general motion is from west to east. However, there also is a tropical easterly jet stream, which occurs during summer. This jet stream originates in the upper troposphere near Burma and extends to the west of Africa, some 6,000 miles (10,000 kilometers) to the west. The most extreme differences in temperatures occur where the stream is the narrowest.
Vents altitude vapeur eau.png
Jet streams superimposed on original picture in Common.