Jerker Porath

Jerker Olof Porath, född 23 oktober 1921 i Sala, död 21 januari 2016 i Lund,[1] var en svensk biokemist som uppfann och utvecklade flera olika separationsmetoder för biomolekyler. Han var filosofie doktor, medicine hedersdoktor och teknologie hedersdoktor.[2][3]

Porath studerade vid Uppsala universitet och tog examen i ämnena matematik, fysik och kemi. År 1950 tog han en licentiatexamen i organisk kemi under handledning av professor Arne Fredga. Han blev därefter stipendiat vid Institut für Krebsforschung (Institutet för cancerforskning) i Heidelberg, där han fick intresse för biokemiska frågeställningar. Tillbaka i Uppsala fortsatte han därför som doktorand i biokemi hos nobelpristagaren Arne Tiselius. Tiselius rekommenderade Porath att besöka Choh Hao Li vid Hormone Research Laboratory, University of California, Berkeley, och Porath tillbringade ett år hos Li under 1951–1952. Hans återstående doktorandtid i Uppsala tillbringade han med att utveckla metoder för zonelektrofores och jonbyteskromatografi, som kunde användas för att rena hormoner.[3] Porath disputerade 1957 vid Uppsala universitet med en doktorsavhandling på detta tema.[4]

En av Poraths utvecklad kolonn för zonelektrofores kommersialiserades av det instrument- och medicintekniska företaget LKB-Produkter och såldes som "Porath-kolonnen".[3]

En ytterligare separationsmetod som Porath utvecklade ihop med Per Flodin var gelfiltrering. Flodin arbetade hos Pharmacia med dextran-forskning. År 1957 upptäckte Porath att kolonner fyllda med dextrangel fungerade som molekylsiktar, och kunde användas för storleksseparering av molekyler.[5] Efter att Pharmacia och Tiselius, som Porath fortfarande arbetade hos, hade rådgjort, inleddes patentering. Upptäckten publicerades i tidskriften Nature 13 juni 1959 av Porath och Flodin,[6] och kort därefter lanserade Pharmacia gelfiltreringsmaterialet Sephadex (Separation Pharmacia Dextran) till försäljning.

Porath arbetade även med immobilisering och adsorption av enzymer, tillsammans med Rolf Axén, och dessutom utvecklade han metoden affinitetskromatografi.[2]. Porath publicerade 1975 en av de idag mer kommersiellt betydande kromatografimetoderna IMAC (Immoblized Metal Ions Affinity Chromatography).[7]

Porath blev senare professor i biokemi vid Uppsala universitet.

Porath invaldes i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) år 1971[8] och var även invald som ledamot nummer 1098 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han är begravd på Berthåga kyrkogård i Uppsala.[9]

Priser och hedersbetygelser

Porath tilldelades Sixten Heymans pris år 1959. Svenska Kemistsamfundet tilldelade honom 1963 Arrhenius-plaketten (tillsammans med Per Flodin). Dessutom erhöll Porath Björkenska priset 1976, Sir Fredrik Gowland Hopkins Medal Award 1979 samt Tswett Medal (tillsammans med Per Flodin) 1979 och Bror Holmberg-medaljen 1988.[10] IVA tilldelade honom och Per Flodin 1968 sin guldmedalj med motiveringen "för deras utveckling av metoder för filtrering i geler av tvärbunden dextran"[11] och 1987 tilldelades han Stora guldmedaljen med motiveringen "för hans framstående insatser på det biokemiska området, speciellt inom separationstekniken".[12]. Han erhöll Erik K. Fernströms Nordiska pris 1992 och blev en av de första mottagarna av Olof Rudbecks medaljen 2002 samt Tiselius Award 2009.[13][14][15].

Han utsågs till medicine hedersdoktor i både Uppsala, Chengdu (Kina) och Japan (Japan Biochemistry Society). Han blev Foreign Member av Naun (USSR Academy of Science) samt medlem av New York Academy of Sciences.

År 2005 instiftade GE Healthcare, en efterföljare till Pharmacias verksamhet inom separationstekniker, ett pris till Poraths ära. Priset delas ut till en ung forskare inom Jerker Poraths forskningsområde.[16]

Källor

  1. ^ "Forskare som banade ny väg". Sydsvenska Dagbladet.
  2. ^ [a b] Biotech nummer 10, 2003, s. 12: Bioteknikpionjär flyttar hem
  3. ^ [a b c] Editorial - 80th Birthday of Professor Jerker Porath, i Chromatographia (2001), vol. 54, p. 431-432
  4. ^ Porath, Jerker (1957) (på engelska). Zone electrophoresis in columns and adsorption chromatography on ionic cellulose derivatives as methods for peptide and protein fractionations: application to the study of posterior pituitary hormones. Uppsala. Libris 10091197 
  5. ^ Analytica-World: From Sephadex to GE Healthcare Arkiverad 30 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine., läst 1 juni 2009
  6. ^ Gel filtration: a method for desalting and group separation, Nature, vol. 183 (1959), s. 1657-1659
  7. ^ Metal chelate affinity chromatography, a new approach to protein fractionation. Nature, Vol. 258, utg. 5536, sid. 598-599, 1975
  8. ^ Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien: Porath, Jerker Arkiverad 31 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 1 juni 2009
  9. ^ Porath, Jerker Olof på SvenskaGravar.se
  10. ^ Kemistsamfundets medaljer och utmärkelser Arkiverad 10 april 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 1 juni 2009
  11. ^ Kungl. Ingenjörsvetenskapskademien: Samtliga mottagare av guldmedaljen Arkiverad 25 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine., läst 2 juni 2009
  12. ^ Kungl. Ingenjörsvetenskapskademien: Samtliga innehavare av Stora guldmedaljen, läst 2 juni 2009
  13. ^ Erik K. Fernström Stiftelse, Pristagare 1979-1995, Lunds Universitet
  14. ^ Pressmeddelande Rudbeckmedaljen, Uppsala Universitet
  15. ^ Tiselius Award, Uppsala Universitet
  16. ^ Ny Teknik 31 mars 2005: Jerker Porath får eget pris
Auktoritetsdata