Jelena Rybakina
| Jelena Rybakina | |
_(48199109407).jpg) Jelena Rybakina vid Franska öppna 2019 | |
| Nationalitet |  Kazakstan rf, (2018–)  Ryssland (2013–2018) |
|---|---|
| Födelsedatum | 17 juni 1999 |
| Födelseort | Moskva, Ryssland |
| Längd | 184 cm |
| Tränare | Stefano Vukov (2019–) |
| Karriär | |
| Professionell sedan | 2016 |
| Spelar | Högerhänt, dubbelfattad backhand |
| Prispengar | 8 877 417 $ |
| Singel | |
| Karriärfacit | 324–139 |
| Singeltitlar | 8 |
| Högsta singelranking | 3 (12 juni 2023) |
| Grand Slam-resultat | |
| Australiska öppna | Omgång 3 (2020) |
| Franska öppna mästerskapen | Kvartsfinal (2021) |
| Wimbledon | Seger (2022) |
| US Open | Omgång 3 (2021) |
| Dubbel | |
| Karriärfacit | 51–48 |
| Dubbeltitlar | 0 |
| Högsta dubbelranking | 48 (18 oktober 2021) |
| Grand Slam-dubbelresultat | |
| Australiska öppna | Omgång 2 (2020) |
| Franska öppna mästerskapen | Kvartsfinal (2021) |
| Wimbledon | Omgång 1 (2021) |
| US Open | Omgång 1 (2019) |
| Grand Slam-mixed dubbelresultat | |
| Australiska öppna | Omgång 1 (2021) |
Jelena Andrejevna Rybakina (ryska: Елена Андреевна Рыбакина), född 17 juni 1999, är en ryskfödd kazakisk tennisspelare. Rybakina har som högst varit rankad på tredje plats på WTA-rankingen, vilket hon nådde den 12 juni 2023. Rybakina har varit i 19 finaler på WTA-touren och vunnit åtta av dessa.
Professionell karriär
2014–2018: Första ITF-titlarna och landsbyte
Rybakina började spela som 15-åring på ITF Women's Circuit i december 2014. Medan hon fortfarande spelade på juniortouren nådde hon tre ITF-finaler i singel och vann två i dubbel under 2017.[1][2] Hon debuterade även på WTA-touren i oktober 2017 vid Kremlin Cup, där hon genom kval tog sig till huvudturneringen men förlorade i den första omgången mot Irina-Camelia Begu.[3] Vid sin nästa WTA-turnering i februari 2018, St. Petersburg Ladies' Trophy, vann Rybakina sin första WTA-match mot Timea Bacsinszky. Hon skrällde därefter genom att besegra världssjuan Caroline Garcia i tre set.[4] Trots förlust i kvartsfinalen,[5] tog Rybakinas insats henne från nr. 450 till nr. 268 på världsrankningen.[6] I mars vann Rybakina sin första ITF-singeltitel vid en 15 000$-turnering i Kazan,[1] där hon även vann dubbeltiteln.[2] Rybakinas nästa stora hopp i rankingen kom i april då hon slutade på andra plats efter Sabina Sharipova vid ITF 60 000$-turneringen Lale Cup i Istanbul och då tog sig till nr. 215 på rankningen. I slutet av maj tog hon sig till topp 200 för första gången.[6] Följande månad skaffade Rybakina sig kazakiskt medborgarskap och bytte federation från Ryssland till Kazakstan. Det kazakiska tennisförbundet hade erbjudit henne ekonomiskt stöd för att byta sitt medborgarskap, vilket Rybakina valde acceptera framför erbjudanden om collegespel i USA.[7][8] Spelande för Kazakstan var Rybakina för första gången med i kvalet till en Grand Slam-turnering, US Open 2018, dock utan att nå huvudturneringen.[1]
2019: Första WTA-titeln och topp 50-ranking
Efter att ha främst spelat ITF-turneringen under den första halvan av 2019, började Rybakina övervägande att spela på WTA-touren under den andra halvan av säsongen. Under årets första månader vann hon tre ITF-titlar, varav bland annat 60 000$-turneringen Launceston Tennis International. Rybakina gjorde sin Grand Slam-debut vid Franska öppna, där hon förlorade mot Kateřina Siniaková i den första omgången. Vid sin första WTA-tävling på gräs, Rosmalen Grass Court Championships, tog sig Rybakina för första gången till semifinal. Trots framgången förlorade hon redan i kvalet till Wimbledon.[9] Rybakinas genombrott på WTA-touren kom i juli då hon tog sin första titel vid Bucharest Open, en månad efter att ha fyllt 20 år. Under tävlingen skrällde hon först mot andraseedade Viktória Kužmová innan hon besegrade Patricia Maria Țig i finalen.[9][10] Efter vinsten nådde hon första gången en topp 100-placering på rankingen och tog sig till 65:e plats på WTA-rankingen.[6]
Rybakina kvalificerade sig för årets andra Grand Slam-turnering vid US Open 2019, men förlorade återigen i den första omgången.[9] Vid nästkommande turnering, Jiangxi International Women's Tennis Open, tog hon sig till årets andra WTA-final där det blev en finalförlust mot svenska Rebecca Peterson.[11] Resultatet vid turneringen gjorde att hon första gången nådde en topp 50-placering på rankingen.[6] Rybakina avslutade året starkt och nådde minst kvartsfinal vid sina tre sista turneringar. Extra märkvärdigt var kvartsfinalplatsen vid Wuhan Open, hennes första Premier 5-turnering. Under turneringen besegrade hon världssexan Simona Halep som utgick i första set med en ryggskada. Hon förlorade i följande omgång mot den blivande mästaren och nr. 14-rankade Aryna Sabalenka.[12][13] Rybakina avslutade säsongen med en världsranking som nr. 37.[6]
2021
Vid olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo, som spelades 2021 på grund av coronaviruspandemin, slutade Rybakina på fjärde plats i damsingeln efter att ha förlorat bronsmatchen mot ukrainska Elina Svitolina.[14]
WTA-finaler
Singel: 7 (2 titlar, 5 andraplatser)
|
|
| Resultat | V–F | Datum | Turnering | Kategori | Underlag | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Vinnare | 1–0 | Juli 2019 |  Bucharest Open, Rumänien | International | Grus | Patricia Maria Țig | 6–2, 6–0 |
| Tvåa | 1–1 | September 2019 |  Jiangxi Open, Kina | International | Hard court |  Rebecca Peterson | 2–6, 0–6 |
| Tvåa | 1–2 | Januari 2020 | Shenzhen Open, Kina | International | Hard court | Jekaterina Aleksandrova | 2–6, 4–6 |
| Vinnare | 2–2 | Januari 2020 |  Hobart International, Australien | International | Hard court | Zhang Shuai | 7–6(9–7), 6–3 |
| Tvåa | 2–3 | Februari 2020 | St. Petersburg Trophy, Ryssland | Premier | Hard court (i) |  Kiki Bertens | 1–6, 3–6 |
| Tvåa | 2–4 | Februari 2020 |  Dubai Championships, Förenade Arabemiraten | Premier | Hard court | Simona Halep | 6–3, 3–6, 6–7(5–7) |
| Tvåa | 2–5 | September 2020 |  Internationaux de Strasbourg, Frankrike | International | Grus |  Elina Svitolina | 4–6, 6–1, 2–6 |
| Tvåa | 2–6 | Januari 2022 | Adelaide International, Australien | WTA 500 | Hard court | Ashleigh Barty | 3–6, 2–6 |
Dubbel: 1 (1 andraplats)
|
|
| Resultat | V–F | Datum | Turnering | Kategori | Underlag | Medspelare | Motståndare | Resultat |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Tvåa | 0–1 | Oktober 2021 |  Indian Wells Open, USA | WTA 1000 | Hard court | Veronika Kudermetova |  Hsieh Su-wei  Elise Mertens | 6–7(1–7), 3–6 |
Källor
- Jelena Rybakina på Women's Tennis Association
- Jelena Rybakina på Olympedia (engelska)
Noter
- ^ [a b c] ”Elena Rybakina Women's Singles Activity”. ITF Tennis. https://www.itftennis.com/en/players/elena-rybakina/800365863/kaz/wt/s/activity/. Läst 21 november 2020.
- ^ [a b] ”Elena Rybakina Women's Doubles Activity”. ITF Tennis. https://www.itftennis.com/en/players/elena-rybakina/800365863/kaz/wt/d/activity/. Läst 21 november 2020.
- ^ ”Rybakina Falls Over 3-set Match”. Kremlin Cup. 17 oktober 2017. https://kremlincup.ru/en/news/205/. Läst 21 november 2020.
- ^ ”Teen Rybakina stuns Garcia for spot in St. Petersburg QF”. WTA Tennis. 31 januari 2018. http://www.wtatennis.com/news/teen-rybakina-stuns-garcia-spot-st-petersburg-qf. Läst 21 november 2020.
- ^ ”Goerges rolls past Rybakina to reach St. Petersburg semifinals”. WTA Tennis. 2 februari 2018. http://www.wtatennis.com/news/goerges-rolls-past-rybakina-reach-st-petersburg-semifinals. Läst 21 november 2020.
- ^ [a b c d e] ”Elena Rybakina Rankings History”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/players/324166/elena-rybakina/rankings-history. Läst 21 november 2020.
- ^ Nguyen, Courtney (22 januari 2020). ”Getting to Know: Elena Rybakina's rocket rise”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/news/1584000/getting-to-know-elena-rybakina-s-rocket-rise. Läst 21 november 2020.
- ^ Ilic, Jovica (21 juni 2018). ”Former Russian junior No. 3 changes her nationality to represent Kazakhstan”. Tennis World USA. https://www.tennisworldusa.org/tennis/news/WTA_Tennis/56657/former-russian-junior-no-3-changes-her-nationality-to-represent-kazakhstan/. Läst 21 november 2020.
- ^ [a b c] ”Elena Rybakina Matches”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/players/324166/elena-rybakina/matches. Läst 21 november 2020.
- ^ Macpherson, Alex (21 juli 2019). ”Rybakina rides to maiden title in Bucharest with Tig victory”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/news/1446676/rybakina-rides-to-maiden-title-in-bucharest-with-tig-victory. Läst 21 november 2020.
- ^ Macpherson, Alex (15 september 2019). ”Peterson rolls past Rybakina to maiden title in Nanchang”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/news/1445306/peterson-rolls-past-rybakina-to-maiden-title-in-nanchang. Läst 21 november 2020.
- ^ ”'I didn't want to win the match like this' – Rybakina advances to Wuhan quarterfinals after Halep retires”. WTA Tennis. 25 september 2019. https://www.wtatennis.com/news/1485875/i-didnt-want-to-win-the-match-like-this-rybakina-advances-to-wuhan-quarterfinals-after-halep-retires. Läst 21 november 2020.
- ^ ”Sabalenka returns to Wuhan SF: 'My game is getting better and better with every day'”. WTA Tennis. 26 september 2019. https://www.wtatennis.com/news/1485849/sabalenka-returns-to-wuhan-sf-my-game-is-getting-better-and-better-with-every-day-. Läst 21 november 2020.
- ^ ”Ukraine’s Elina Svitolina wins women’s tennis bronze medal”. olympics.com. 31 juli 2021. Arkiverad från originalet den 31 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210731163207/https://olympics.com/tokyo-2020/en/news/ukraine-eline-svitolina-wins-women-tennis-bronze-medal. Läst 13 september 2021.
Media som används på denna webbplats
Chinese Taipei Olympic Flag. According to the official website of Chinese Taipei Olympic Committee, Blue Sky(circle) & White Sun(triangles) above the Olympic rings is neither the National Emblem of the Republic of China, nor the Party Emblem of Kuomintang (KMT), but a design in between, where the triangles do not extend to the edge of the blue circle, as registered at International Olympic Committee in 1981 and digitally rendered in 2013. Besides, the blue outline of the five-petaled plum blossom is broader than the red one. Moreover, the CMYK code of the blue one and the Blue Sky & White Sun is "C100-M100-Y0-K0", and different from the Olympic rings (C100-M25-Y0-K0). Note that it's the only version recognized by IOC.
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
(c) OOjs UI Team and other contributors, MIT
An icon from the OOjs UI MediaWiki lib.
Författare/Upphovsman: si.robi, Licens: CC BY-SA 2.0
Rybakina RG19 (4)