Jean Giono-priset

Jean Giono-priset (franska: Prix Jean Giono) är ett franskt litteraturpris. Det instiftades 1990 av Michel Albert för att hedra författaren Jean Giono 20 år efter hans död. Mellan 1992 och 2010 delades priset ut i två kategorier, Grand prix Jean-Giono och Prix du jury.

Grand prix Jean-Giono

Priset går till "en franskspråkig författare som har försvarat eller illustrerat romanens sak".[1]

Prix du jury

Priset delades ut för ett litterärt verk av valfritt slag med fokus på fantasi och berättande i Jean Gionos anda.[1]

  • 1992: François Bontempelli för L'Arbre du voyageur
  • 1993: Marc Bressant för L'Anniversaire (éditions de Fallois)
  • 1994: Georges-Olivier Châteaureynaud för Le Château de verre (éditions Julliard)
  • 1995: Amélie Nothomb för Les Catilinaires (éditions Albin Michel)
  • 1996: Laurence Cossé för Le Coin du voile (Gallimard)
  • 1997: Jean-Pierre Milovanoff för Le Maître des paons (éditions Julliard)
  • 1998: Dominique Muller för Les Caresses et les Baisers (éditions du Seuil)
  • 1999: Michèle Desbordes för La Demande (Verdier)
  • 2000: Daniel Arsand för En silence (Phébus)
  • 2001: Isabelle Hausser för La Table des enfants (Fallois)
  • 2002: Stéphane Héaume för Le Clos Lothar (Zulma)
  • 2003: Yasmina Reza för Adam Haberberg (Albin Michel)
  • 2004: Laurent Gaudé för Le Soleil des Scorta (Actes Sud)
  • 2005: Armel Job för Les Fausses Innocences (Robert Laffont)
  • 2006: François Vallejo för Ouest (Viviane Hamy)
  • 2007: David Foenkinos för Qui se souvient de David Foenkinos ? (éditions Gallimard)
  • 2008: Jean-Marie Blas de Roblès för Là où les tigres sont chez eux (Zulma)
  • 2009: Brigitte Giraud för Une année étrangère (éditions Stock)
  • 2010: Jean-Baptiste Harang för Nos cœurs vaillants (éditions Grasset)

Källor

  1. ^ [a b] ”Prix Jean Giono” (på franska). fondation-pb-ysl.net. Fondation Pierre Bergé - Yves Saint Laurent. http://www.fondation-pb-ysl.net/fr/Prix-Jean-Giono-538.html. Läst 25 november 2014. ”un auteur de langue française ayant défendu ou illustré la cause du roman.”