Jean Dieudonné
| Jean Dieudonné | |
 Jean Dieudonné, 1970. | |
| Född | Jean Alexandre Eugène Dieudonné[1] 1 juli 1906[2][3][4] Lille[5], Frankrike |
|---|---|
| Död | 29 november 1992[2][3][4] (86 år) Paris femtonde arrondissement[6] |
| Begravd | Cimetière du Sud[7] kartor |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Condorcet, [8] École normale supérieure, [1] Bembridge School, [8] Lycée Faidherbe, [9] |
| Sysselsättning | Matematiker[10], matematikhistoriker, universitetslärare[11] |
| Befattning | |
| President, Comité national français d'histoire et de philosophie des sciences (1973–1981) | |
| Arbetsgivare | universitetet i Rennes (1933–1937)[1] universitetet i Nancy (1937–1946)[1] universitetet i São Paulo (1946–1948)[1] universitetet i Nancy (1948–1952)[1] University of Michigan (1952–1953)[1] Northwestern University (1953–1959)[1] Institut des hautes études scientifiques (1959–1964)[1] Université Nice Sophia Antipolis (1964–1970)[1] |
| Noterbara verk | Dieudonnés sats |
| Utmärkelser | |
| Concours général (1923)[1] Cours Peccot (1933) Prix Gaston-Julia (1966)[1] Paul R. Halmos – Lester R. Ford Award (1971) Leroy P. Steele-priset (1971)[1][12] | |
| Redigera Wikidata | |
Jean Alexandre Eugène Dieudonné, född 1 juli 1906 i Lille, Frankrike, död 29 november 1992 i Paris, var en fransk matematiker, som var en av grundarna av det kollektiva matematiska projektet Bourbaki, och kanske den mest aktiva medlemmen. Bland hans forskningsområden fanns bland annat Galoisteori och topologiska vektorrum. Dieudonné mottog 1971 Steelepriset.
Biografi
Dieudonné växte upp i Lille, med en formativ vistelse i England där han introducerades till algebra. År 1924 antogs han till École normale supérieure, där André Weil var klasskamrat,[13] och började arbeta med komplex analys. År 1934 var han en av de normaliegrupper som sammankallades av Weil, som skulle bli "Bourbaki".
Han tjänstgjorde i den franska armén under andra världskriget och undervisade sedan i Clermont-Ferrand fram till Frankrikes befrielse. Efter att ha innehaft professurer vid University of São Paulo (1946–1947), University of Nancy (1948–1952) och University of Michigan (1952–1953), började han vid matematiska institutionen vid Northwestern University 1953, innan han återvände till Frankrike som en av grundarna av Institut des hautes études scientifiques. Han flyttade 1964 till Universitetet i Nice för att grunda matematiska institutionen och gick i pension 1970. Han valdes till ledamot av Académie des sciences 1968.
Karriär och vetenskapligt arbete
Dieudonné skrev mycket av Bourbaki-seriens texter, de många volymerna av EGA algebraiska geometriserien och nio volymer av hans egna Éléments d'Analyse. Den första volymen av Traité är en fransk version av boken Foundations of Modern Analysis (1960), som hade blivit en lärobok inom funktionell analys.
Han skrev också enskilda monografier om infinitesimalkalkyl, linjär algebra och elementär geometri, invariant teori, kommutativ algebra, algebraisk geometri och formella grupper.
Tillsammans med Laurent Schwartz gav han handledning åt Alexander Grothendiecks tidiga forskning. Senare från 1959 till 1964 arbetade han vid Institut des Hautes Études Scientifiques tillsammans med Grothendieck och samarbetade om det expositoriska arbete som behövdes för att stödja projektet med att återupprätta algebraisk geometri på den nya grunden för matematiska system.
Dieudonné var mest känd för forskning inom abstrakt algebra, algebraisk geometri och funktionalanalys, och som matematikhistoriker, särskilt inom områdena funktionalanalys och algebraisk topologi. Hans arbete om de klassiska grupperna (boken La Géométrie des groupes classiques publicerades 1955), och om formella grupper, som introducerade vad som nu kallas Dieudonné-moduler, hade en stor effekt på dessa områden.
Bibliografi i urval
- Sur les groupes classiques. Paris: Hermann. 1948.[14]
- Dieudonné, Jean (1955), La géométrie des groupes classiques, Ergebnisse der Mathematik und ihrer Grenzgebiete (N.F.), Heft 5, Berlin, New York: Springer-Verlag, ISBN 978-0-387-05391-2, https://books.google.com/books?id=AfYZAQAAIAAJ[15]
- 9 volumes of Éléments d'analyse (1960-1982), éd. Gauthier-Villars[16]
- Algèbre linéaire et géométrie élémentaire. Hermann. 1964.; Eng. trans: Linear algebra and geometry. 1969.
- Dieudonné, Jean A. (1970). ”The work of Nicolas Bourbaki”. American Mathematical Monthly 77 (2): sid. 134–145. doi:. http://www.maa.org/programs/maa-awards/writing-awards/the-work-of-nicholas-bourbaki.
- Dieudonné, Jean A.; Carrell, James B. (1971), ”Invariant theory, old and new”, Advances in Mathematics (Boston, MA: Academic Press) 4: 1–80, doi:, ISBN 978-0-12-215540-6 (a reprint of Dieudonné, Jean A.; Carrell, James B. (1970), ”Invariant theory, old and new”, Advances in Mathematics 4: 1–80, doi:, ISSN 0001-8708)
- Dieudonne, J. (Oct 1972). ”Historical development of algebraic geometry”. American Mathematical Monthly 79 (8): sid. 827–866. doi:. https://www.maa.org/sites/default/files/pdf/upload_library/22/Ford/Dieudonne.pdf.
- Introduction to the theory of formal groups. Dekker. 1973.
- Cours de géométrie algébrique I. P.U.F. 1974.;[18] Eng. trans: History of Algebraic Geometry. Wadsworth Inc. 1985. https://archive.org/details/historyofalgebra0000dieu.
- Cours de géométrie algébrique II. P.U.F. 1974.[18]
- Dieudonné, Jean Alexandre (1982), A panorama of pure mathematics, Pure and Applied Mathematics, "97", London: Academic Press Inc. [Harcourt Brace Jovanovich Publishers], ISBN 978-0-12-215560-4, https://books.google.com/books?id=1V4-kdN6aGkC[19]
- Dieudonné, Jean (1981) (på franska), Choix d'œuvres mathématiques. Tome I, Paris: Hermann, ISBN 978-2-7056-5922-6
- Dieudonné, Jean (1981) (på franska), Choix d'œuvres mathématiques. Tome II, Paris: Hermann, ISBN 978-2-7056-5923-3
- History of functional analysis. North-Holland. 1981. ISBN 9780080871608. https://books.google.com/books?id=mg7r4acKgq0C.[20]
- Pour l'honneur de l'esprit humain: les mathématiques aujourd'hui. Hachette. 1987.
- A History of Algebraic and Differential Topology 1900-1960. Birkhäuser Boston. 1988. ISBN 9780817649074. https://books.google.com/books?id=RUV5Dz90rDkC.
- Mathematics - the music of reason. Springer. 1992. ISBN 9783540533467. https://books.google.com/books?id=lQosnIw05dYC.
Utmärkelser och hedersbetygelser
- Concours général, 1923[1]
- Cours Peccot, 1933
- Prix Gaston-Julia, 1966[1]
- Paul R. Halmos – Lester R. Ford Award, 1971
- Leroy P. Steele-priset, 1971[1][12]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jean Dieudonné, 4 juli 2021.
- Dugac, Pierre (1995) (på franska), Jean Dieudonné: Mathématicien complet (Plus de lumiere), Editions Jacques Gabay, ISBN 978-2-87647-156-6, http://www.gabay-editeur.com/epages/300555.sf/fr_FR/?ObjectPath=/Shops/300555/Products/156
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Jean Dieudonne, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www-history.mcs.st-and.ac.uk .[källa från Wikidata]
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ s. 20, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] s. 2, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ s. 3, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 28 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.ams.org .[källa från Wikidata]
- ^ Weil, André (1992). The apprenticeship of a mathematician. Springer
- ^ Kolchin, Ellis R. (1949). ”Review: Sur les groupes classiques, by Jean Dieudonné”. Bull. Amer. Math. Soc. 55 (3, Part 1): sid. 317–320. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1949-55-03/S0002-9904-1949-09196-6/S0002-9904-1949-09196-6.pdf.
- ^ Reiner, Irving (1956). ”Review: La géométrie des groupes classiques, by Jean Dieudonné”. Bull. Amer. Math. Soc. 62 (4): sid. 417–420. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1956-62-04/S0002-9904-1956-10056-6/S0002-9904-1956-10056-6.pdf.
- ^ Marsden, Jerrold E. (1980). ”Review: Treatise on analysis, by Jean Dieudonné, trans. by I. G. MacDonald”. Bull. Amer. Math. Soc. (N.S.) 3 (1): sid. 719–724. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1980-03-01/S0273-0979-1980-14804-1/S0273-0979-1980-14804-1.pdf.
- ^ Nachbin, Leopoldo (1960). ”Review: Foundations of Modern Analysis, by Jean Dieudonné”. Bull. Amer. Math. Soc. 67 (3): sid. 246–250. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1961-67-03/S0002-9904-1961-10566-1/S0002-9904-1961-10566-1.pdf.
- ^ [a b] Hartshorne, Robin (1976). ”Review: Cours de géométrie algébrique, vols. I and II by Jean Dieudonné; Basic Algebraic Geometry, by I R. Shararevich, trans. by K. A. Hirsch”. Bull. Amer. Math. Soc. 82 (3): sid. 455–459. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1976-82-03/S0002-9904-1976-14042-6/S0002-9904-1976-14042-6.pdf.
- ^ Halmos, Paul R. (1979). ”Review: Panorama des mathématiques pure, by Jean Dieudonné”. Bull. Amer. Math. Soc. (N.S.) 1 (4): sid. 678–681. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1979-01-04/S0273-0979-1979-14661-5/S0273-0979-1979-14661-5.pdf.
- ^ Doran, Robert S. (1982). ”Review: History of functional analysis, by Jean Dieudonné”. Bull. Amer. Math. Soc. (N.S.) 7 (2): sid. 403–409. doi:. https://www.ams.org/journals/bull/1982-07-02/S0273-0979-1982-15049-2/S0273-0979-1982-15049-2.pdf.
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Jean Dieudonné.- A talk on the history of Algebraic Geometry given by Jean Dieudonné at the Department of Mathematics of the University of Wisconsin-Milwaukee in 1972 has been recently restored and is available here
- Dieudonné appears in the Horizon BBC documentary A Mathematical Mystery Tour
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Konrad Jacobs, Erlangen, Licens: CC BY-SA 2.0 de
Jean Dieudonné