Jean-Baptiste Drouet d'Erlon
Jean-Baptiste Drouet, greve d'Erlon, född 29 juli 1765, död 25 januari 1844, var en fransk militär.
Drouet blev menig soldat 1782, och utmärkte sig under revolutions- och Napoleonkrigen för tapperhet och militär begåvning. Han blev 1799 generalmajor och tog berömlig del särskilt i fälttåget mot Preussen 1806 och i striderna i Spanien och södra Frankrike 1811–1814. År 1815 slöt han sig till Napoleon I och förde i Waterloofälttåget befälet över första kåren.
Efter Napoleons fall flydde Drouet, han dömdes in contumaciam till döden, fick 1825 återvända men återinträdde i tjänst först efter julirevolutionen 1830. Som generalguvernör i Algeriet 1834–1835 visade Drouet ringa begåvning, och när han 1843 blev marskalk, var det främst som en belöning för hans forna bedrifter.
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
Externa länkar
- Drouet d'Erlon, Jean Baptiste i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
Media som används på denna webbplats
Jean-Baptiste Drouet, comte d'Erlon (1765-1844). Chef d'état-major du maréchal Lefebvre puis du maréchal Lannes, il participe à la soumission du Tyrol puis prend part à la guerre d'Espagne. Commandant en chef du 1er corps de l'armée du Nord pendant les Cent-Jours, il oscille entre les batailles de Ligny et des Quatre-Bras, le 16 juin 1815, sans participer à aucune. Le 18 juin, à Waterloo, il dirige l'attaque principale française contre la Haye-Sainte, mais ses troupes sont sévèrement repoussées par la cavalerie lourde britannique. Tombé en disgrâce sous la Restauration, il en est tiré par le roi Louis-Philippe en 1830, qui fait Drouet d'Erlon maréchal de France en 1843. Ce dernier s'éteint le 25 janvier 1844.