Jarya
Jarya eller jawaris var benämningen på en kvinnlig sexslav i det historiska muslimska Mellanöstern, som hade studerat konst, musik, litteratur, vetenskap och andra ämnen för att kunna underhålla sin ägare med annat än sex och skönhet.[2]
De skilde sig från de samtida Qiyan eftersom de till skillnad från dessa inte uppträdde offentligt utan enbart för den man som "ägde" dem. De kunde uppnå en hög bildning och skicklighet i många ämnen, och i vissa fall uppnå inflytande över sin ägare. Under den muslimska medeltiden kritiserades de av vissa islamiska författare på grund av det inflytande de ibland utövade.
Jaryas - liksom qyians - blev kända som fenomen under abbasidkalifatets tid, och tycks ha framträtt parallellt med att Arabvärldens fria kvinnor alltmer försvann från det offentliga livet.[3]
Se även
Referenser
- ^ Balafrej, Lamia (19 December 2022). ”Automated Slaves, Ambivalent Images, and Noneffective Machines in al-Jazari's Compendium of the Mechanical Arts, 1206.”. Inquiries into Art History: sid. 767–768. doi:. https://journals.ub.uni-heidelberg.de/index.php/xxi/article/download/91685/87635. ”While at a wedding in Sinjar (Iraq), Abu Zayd tells the story of how he lost his enslaved concubine (jāriya). The plan had been to keep her in strict seclusion, but one day, under the influence of alcohol, he made the mistake of revealing her existence to a neighbor. Word got around; eventually, Abu Zayd was forced to sell the concubine to the governor.”.
- ^ Albrecht Classen:Pleasure and Leisure in the Middle Ages and Early Modern Age
- ^ Matthew Gordon, Kathryn A. Hain: Concubines and Courtesans: Women and Slavery in Islamic History
Media som används på denna webbplats
Arabe 3929, 151, Jariya
Reference: (19 December 2022). "Automated Slaves, Ambivalent Images, and Noneffective Machines in al-Jazari’s Compendium of the Mechanical Arts, 1206.". Inquiries into Art History: 768. DOI:10.11588/xxi.2022.4.91685.