Jarl Kulle

Jarl Kulle
Jarl Kulle, ca 1960
Född	Jarl Lage Kulle 28 februari 1927[1][2][3] Ekeby församling[2], Sverige
Död	3 oktober 1997[4][5][6] (70 år) Roslags-Kulla församling[2], Sverige
Begravd	Roslags-Kulla kyrka[7]
Medborgare i	Sverige[8]
Utbildad vid	Dramatens elevskola, 1949
Sysselsättning	Skådespelare, manusförfattare, filmregissör, röstskådespelare
Arbetsgivare	Kungliga Dramatiska Teatern
Noterbara verk	Sommarnattens leende, Djävulens öga och Fanny och Alexander
Maka	Louise Hermelin (g. 1960–1968, skilsmässa)[9][10] Anne Kulle (g. 1976–1997, personens död)[9]
Barn	Maria Kulle (f. 1960) Hanna Kulle (f. 1978) Linda Kulle (f. 1983)
Släktingar	Gerthi Kulle (syskon)
Utmärkelser
Svenska Dagbladets Thaliapris (1952)[11] Gösta Ekman-stipendiet (1954)[11] Guldbaggen för bästa manliga huvudroll (1965)[11] Karl Gerhards hederspris (1980)[12] O'Neill-stipendiet (1982)[13] Litteris et Artibus (1982)[14] Guldbaggen för bästa manliga huvudroll (1983)[11] Sydsvenska Dagbladets kulturpris (1984)[11] Svenska Akademiens teaterpris (1994)[15] Holbergmedaljen (1997)[16]
Redigera Wikidata

Jarl Lage Kulle, född 28 februari 1927 i Ekeby församling, Malmöhus län, död 3 oktober 1997 i Roslags-Kulla församling, Österåkers kommun, Stockholms län, var en svensk skådespelare.

Jarl Kulle var son till slaktaren, senare charkuteristen Nils Kulle och dennes hustru Mia.^[17] Kulle flyttade som ung med familjen till Rebbelberga i nuvarande Ängelholms kommun där han växte upp. Han var gift 1960–1968 med friherrinnan Anna Marie Louise Hermelin (1939–2010), med vilken han fick barnen Maria Kulle, skådespelare (född 1960), och Anna Kulle (1963–79). Därefter fick han dottern Mia Kulle Rydsjö (född 1970). Andra gången gifte han sig 1976 med skådespelaren Anne Nord. I detta äktenskap, som varade fram till hans död, fick han två barn: skådespelarna Hanna Kulle (född 1978) och Linda Kulle (född 1983).

Kulle genomgick Dramatens elevskola 1946–1949 och blev därefter engagerad vid Dramaten. Kulle anses som en av de främsta skådespelarna i sin generation. Han var under större delen av sin karriär knuten till Dramaten, där han spelat de flesta av den klassiska dramatikens huvudroller, i exempelvis Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Strindbergs Gustav III och Shakespeares Kung Lear.

Han var även aktiv inom Sällskapet Stallbröderna.

Ett avgörande karriärsteg togs 1959 när han spelade Higgins i musikalen My Fair Lady på Oscarsteatern och fick lov att både sjunga, spela och, som han uttryckte det, ”skutta”. Detta ledde till ökad popularitet och en breddad repertoar. Denna gav honom romantiska filmroller (till exempel Änglar, finns dom?) och stora roller i musikaler och komedier på Stockholms privatteatrar. Han samarbetade med Ingmar Bergman både på scenen och på film, bland annat i Sommarnattens leende och i Fanny och Alexander.

Hans något deklamatoriska spelstil gav full utdelning när han 1983 övertog Georg Rydebergs uppgift att läsa Nyårsklockan på Skansen. Kulle utförde detta uppdrag mellan 1983 och 1996, längst tid av alla. ^[18]

Han avled 1997 i skelettcancer och är begravd på Roslags-Kulla kyrkogård söder om Norrtälje.

• Svenska Dagbladets Thaliapris, 1952^[11]
• Gösta Ekman-stipendiet, 1954^[11]
• Guldbaggen för bästa manliga huvudroll, för Bröllopsbesvär, 1965^[11]
• Karl Gerhards hederspris, 1980^[12]
• O'Neill-stipendiet, 1982^[13]
•  Litteris et Artibus, 1982^[14]
• Guldbaggen för bästa manliga huvudroll, för Fanny och Alexander, 1983^[11]
• Sydsvenska Dagbladets kulturpris, 1984^[11]
• Svenska Akademiens teaterpris, 1994^[15]
• Holbergmedaljen, 1997^[16]

[Redigera Wikidata]

• Kulle, Jarl; Wennerholm Eric (1997). Jag Kulle ([Ny, utök. uppl.] /förord 1997 av Lars Löfgren). Stockholm: Bonnier. Libris 7149923. ISBN 91-0-056733-7 

• 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
• 1970 – Ministern
• 1974 – Vita nejlikan eller Den barmhärtige sybariten

Det här avsnittet behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: början är helt källös (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

• Ericson Uno, Engström Klas, red (1989-1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665078. ISBN 91-7752-274-5 

• Wikimedia Commons har media som rör Jarl Kulle.
• Jarl Kulle på Internet Movie Database (engelska)
• Jarl Kulle på Svensk Filmdatabas
• Jarl Kulle i Dramatens rollbok
• Jarl Kulle, Stiftelsen Ingmar Bergman.