Japalura flaviceps
| Japalura flaviceps Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Agamer Agamidae |
| Släkte | Japalura |
| Art | Japalura flaviceps |
| Vetenskapligt namn | |
| § Japalura flaviceps | |
| Auktor | Barbour & Dunn, 1919 |
| Synonymer | |
| Japalura flaviceos Li 2003[2] Japalura yunnanensis Boulenger 1885 (men den godkänns ofta som art) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Japalura flaviceps[3] är en ödleart som beskrevs av Barbour och Dunn 1919. Japalura flaviceps ingår i släktet Japalura och familjen agamer.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten förekommer med tre från varandra skilda populationer i sydcentrala Kina. Den lever i kulliga områden och i bergstrakter mellan 350 och 3450 meter över havet. Habitatet utgörs främst av buskskogar och troligen besöks ängsmarker. Honan lägger cirka 6 ägg per tillfälle.[1]
Källor
- ^ [a b c] 2011 Japalura flaviceps Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Li, Yong-Xiang; Xue, Xiang-Xu; Li, Xiao-Chen and Liu, Hu-Jun (2003) Additional notes of the [tooth] characteristics of some modern lizards., Acta Zool. Sinica 49 (4): 547-550
- ^ Barbour, Thomas & Dunn, Emmett Reid (1919) Two new Chinese Japaluras., Proceedings of the New England Zoological Club 7: 15-19
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/japalura+flaviceps/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Japalura flaviceps i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|