Jan Steen

Jan Steen
FöddJan Havicksz. Steen
1626[1][2][3]
Leidens kommun[4]
Död3 februari 1679[5][6][7]
Leidens kommun[4]
BegravdPieterskerk
Medborgare iRepubliken Förenade Nederländerna
SysselsättningMålare[4][8], bildkonstnär, ritare[4][9]
MakaGrietje Van Goyen
Redigera Wikidata
Jan Steen (1626-1679) "Självporträtt som lutaspelare"

Jan Havicksz Steen, född omkring 1626 i Leiden, död 1679, var en nederländsk konstnär.

Biografi

Jan Steen var son till en bryggare. År 1646 började han studera vid födelsestadens universitet, men upphörde snart med studierna och övergick till att måla på heltid. Hans handledare var först tysken Nic Knupfer i Utrecht, Adriaen van Ostade i Haarlem och senare landskapsmålaren Jan van Goyen i Haag, med vars dotter Margareta han gifte sig. Ingen av de båda lärarna hade något större inflytande på honom, utan han fick enbart de målartekniska grunderna. I hans ungdomsverk skulle man kunna spåra en påverkan från Jan Molenaer.

År 1649 flyttade Steen till Haag, där han bodde till år 1654 då han flyttade till Delft där han arrenderade ett bryggeri. Under åren 1661–1669 var han verksam i Haarlem, men återvände sedan till Leiden där han förut tidvis uppehållit sig och där han stannade till sin död. Att han ofta flyttade tyder på ett ombytligt sinne, eller så berodde det på hans fordringsägare - samtida dokument visar att han hade dålig ekonomi trots att han var en flitig och skicklig konstnär. Han hade därför sidoarbeten och drev en tid bryggeriet De Slange i Delft och senare ett värdshus i Leiden.

Konstlektion, 1665, J. Paul Getty Museum, Los Angeles

Jan Steen målade bibliska, mytologiska och allegoriska ämnen, men överförda till samtida omgivningar. Undantagsvis målade han även landskap, kyrkointeriörer, stadsvyer och stilleben, men framför allt var han en genremålare och skildrade med bred humor och skarp iakttagelseförmåga sin tids seder och oseder, det holländska folklivet i dess olika faser, den rike borgarens såväl som bondens och tiggarens, scener från skolan, verkstaden, köket, salongen, dop- och bröllopsfester, bilder från krogen, bland supbröder och kortspelare, i broderlig sämja eller bråk sinsemellan, anständiga musikunderhållningar i hemmet eller mindre anständiga på värdshuset, vid glasens klang och bland fala tärnor - det vill säga ett ganska omfattande program som han hela tiden varierade.

Hans verk är mycket ojämna. Samtidigt med utsökta, noggrant målade tavlor med upp till ett 30-tal figurer, så livfullt återgivna att de verkar som porträtt, med varmtonigt ljusdunkel och gärna varmt gula eller röda färger i kostymerna, vilken färgverkan ökas av reflexer från mässingskärl och förgyllda spegelramar, målade han under hela sin verksamhet klumpigt och rått dussintavlor i grumlig färg.

I sina bästa målningar framstår han som den störste holländske karaktärsskildraren och humoristen som, ofta på gränsen för det passande, med ett sorglöst leende blottar modellens svagheter - en Hogarth och en Bellman på samma gång.

Utmärkelser

Asteroiden 10586 Jansteen är uppkallad efter honom.[10]

Konstverk i urval

Några av Jan Steens bästa arbeten:

  • Självporträtt
  • Prinsjesdag (fest med anledning av Vilhelm III:s födelsedag, 1672)
  • S:t Nicolaesfesten (familjetavla)
  • Papegojburen
  • Bondbröllop
  • Bagaren Oostward
  • Lustig familj, som musicerar
  • Den sjuka flickan
  • Jan Steens familj
  • Tandläkaren
  • Bryggeriinteriör med lustigt samliv
  • Spel och slagsmål
  • Den första sillen (L'offre galante)
  • Simson i filistéernas händer
  • Barndopet
  • I värdshusets trädgård
  • Alkemisten
  • Slagsmål mellan kortspelare
  • Fest i ett värdshus
  • Läkare på besök hos en ung fru
  • Tidningsläsaren

I Sverige finns flera av Steens verk. I Nationalmuseum[11] finns ett tidigt arbete, Hjärter äss (Kortspelare), på Skoklosters slott ett Vinterlandskap i Isack van Ostades stil, inköpt för K. G. Wrangels räkning på en auktion i Haag 1651 jämte tre andra nu försvunna arbeten av den då blott 25-årige artisten (Hagars historia, Det feta köket och Det magra köket), i wachtmeisterska samlingen på Vanås Kavaljer, som räcker en ung dam en pipa, i den på Kulla-Gunnarstorp den ypperliga framställningen av Den förlorade sonens hemkomst samt i Stockholms universitets samling Bonddans på en krog.

Källor

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Jan Havicksz. Steen, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Jan Steen, Smithsonian American Art Museum person-/institutions-ID (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] läs online, rkd.nl .[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Jan Steen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, Jan Steen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Find a Grave, 6238809, Jan Havickszoon Steen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, vocab.getty.edu .[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Minor Planet Center 10586 Jansteen” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10586. Läst 4 juni 2023. 
  11. ^ ”Nationalmuseum”. Arkiverad från originalet den 25 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180225064841/http://collection.nationalmuseum.se/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=7208&viewType=detailView. Läst 24 februari 2018. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

1670 Jan Havicksz. Steen - zelfportret.jpg
Jan Steen portrayed himself as a self-assured artist, in decorous black, seated against a red curtain and tassel. With this type of self-portrait Steen followed the example of famous artists such as Titian and Rembrandt. The portrait is an exception in his oeuvre. He usually included himself in other paintings, in a comic role.