Jan Rydberg

Jan Rydberg
JRydberg 1973.jpg
Född1923
Malmö[1], Sverige
Död1 mars 2015
MedborgarskapSverige[2]
SysselsättningFörfattare, kemist[3], universitetslärare[3]
Redigera Wikidata

Helge Jan Arnold Rydberg, född 25 januari 1923 i Malmö,[4] död 1 mars 2015 i Västra Frölunda församling,[5][6] var en svensk professor i kärnkemi vid Chalmers tekniska högskola.

Biografi

Jan Rydberg disputerade 1955 vid Stockholms högskola på en avhandling[7] som behandlade vätske-vätskeextraktion av metallkelater. Han var mellan 1947 och 1963 anställd vid Försvarets forskningsanstalt (FOA), från 1961 som forskningschef. Han byggde där upp ett plutoniumlaboratorium och medverkade till att små mängder plutonium kunde isoleras i Sverige redan 1954.[8] År 1962 blev han utnämnd till professor i kärnkemi vid Chalmers tekniska högskola.[9] Han utvecklade vätskeextraktions-metoder för att separera och studera radioaktiva metaller, en metodik som sedan även kunnat tillämpas för att skilja ut metaller ur råmaterial eller avfall.

Rydberg tog flera patent, och tillsammans med sin dåvarande doktorand, civ. ing. Hans Reinhardt utvecklade han H-centrifugen och AKUFVE-systemet[10] som framgångsrikt använts inom forskning om vätskeextraktion[6]. Han författade och var medförfattare till ett flertal läroböcker, samt kartlade möjliga kemiska processer vid slutförvaring i berg av radioaktivt avfall.[11][12]

Rydberg var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

Rydberg belönades 2009 med Carl Hanson Award[13][14] för sina framstående insatser inom vätskeextraktion.

Familj

Jan Rydberg var son till ingenjören och målaren Helge Rydberg och Gurli Nordstrandh, och sonson till fysikern Janne Rydberg och Lydia Carlsson. Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.[15]

Bibliografi (urval)

  • Rydberg Jan, red (2004) (på engelska). Solvent extraction principles and practice (2. ed., rev. and expanded). New York: Marcel Dekker. Libris 9345160. ISBN 0-8247-5063-2 
  • Choppin Gregory R., Liljenzin Jan Olov, Rydberg Jan, Ekberg Christian, red (2013) (på engelska). Radiochemistry and nuclear chemistry (4 ed.). Killington, Oxford: Academic Press. Libris 16694234. ISBN 978-0-12-405897-2 

Referenser

  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2005295082, läst: 22 februari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2005295082, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ GID-nummer: 100012.167.17300
  5. ^ Christian Ekberg (2015). ”En riktig forskare är död”. Kemivärlden Biotech (4): sid. 30. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222095747/http://ebook.mentorcommunications.se/KEM_Nr_4_2015/index.html#/30/. Läst 15 juni 2015.  Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ [a b] Ken Nash & Bruce Moyer (2015). ”Obituary Professor Emeritus Jan Rydberg 1923–2015”. Journal of Solvent Extraction and Ion Exchange 33 (4). doi:https://doi.org/10.1080/07366299.2015.1063263. ISSN 0736-6299. http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/07366299.2015.1063263. Läst 23 november 2017. 
  7. ^ Rydberg, Jan (1955) (på engelska). Studies of complex formation by means of a liquid-liquid distribution method: Application to some actinide complexes of acetylacetone. Stockholm: [förf.]. Libris 1446629 
  8. ^ Lindell, Bo (2003). Herkules storverk: Strålningens, radioaktiviteten och strålskyddets historia. Del 3, Åren 1950-1966, sid 202. Libris 9065435. ISBN 91-7486-744-X 
  9. ^ ”Tre professorer utnämnda - fem fick professors namn”. Svenska Dagbladet: s. 7. 15 december 1962. https://www.svd.se/arkiv/1962-12-15/7. Läst 14 december 2017. 
  10. ^ Hans Reinhardt and Jan Rydberg (1969). ”Solvent Extraction Studies by the AKUFVE Method”. Acta Chemica Scandinavica 23 (1969) 2773-2780. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402105349/http://www.actachemscand.dk/pdf/acta_vol_23_p2773-2780.pdf. Läst 24 mars 2015. 
  11. ^ Rydberg, J. (1981-09-01). Groundwater Chemistry of a Nuclear Waste Repository in Granite Bedrock. doi:10.2172/5292997. https://www.osti.gov/scitech/biblio/5292997. Läst 23 november 2017. 
  12. ^ Liljenzin, Jan-Olov; Rydberg, Jan (1996-11-01). Risks from Nuclear Waste. SKI - Statens Kärnkraftinspektion. ISSN 1104-1374 Libris 2282940. https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/contentassets/6d5fb75367594703be77ae7502824f67/199670-risks-from-nuclear-waste. Läst 23 november 2017 
  13. ^ ”Han lade grunden till Chalmers satsning på materialåtervinning”. http://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/han-lade-grunden-till-chalmers-satsning-pa-materialatervinning.aspx. Läst 24 mars 2015. 
  14. ^ Michael Cox (2009). ”Jan Rydberg Receives Carl Hanson Award 2008”. Journal of Solvent Extraction and Ion Exchange 27 (2). doi:https://doi.org/10.1080/07366290802672154. ISSN 0736-6299. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/07366290802672154?journalCode=lsei20. Läst 23 november 2017. 
  15. ^ Rydberg, Helge Jan Arnold på SvenskaGravar.se

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

JRydberg 1973.jpg
Författare/Upphovsman: Fedor Macasek, Licens: CC BY-SA 4.0
Professor Jan Rydberg in his cabinet