Jan Håkansson

Jan Håkansson
FöddJan Erik Håkansson
3 oktober 1927
Fagersta, Västanfors församling, Västmanland
Död12 januari 2002 (74 år)
Oscars församling, Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam1968–1995
Make/makaBirgit Bergh
(gift 1956–1980; skild)
Hélène Andræ
(gift 1980–2002; hans död)

Jan Erik Håkansson, född 3 oktober 1927 i Fagersta i Västanfors församling i Västmanlands län, död 12 januari 2002 i Oscars församling i Stockholm,[1][2] var en svensk författare och kåsör från Fagersta.[3]

Jan Håkansson var son till ingenjören Per Håkansson och Wanda, ogift Lundvall.[4] Håkansson tog studentexamen i Örebro 1948 och studerade sedan vidare vid Uppsala universitet 1949–1955. Efter studierna jobbade han som journalist och lärare i Ludvika fram till 1974 då han blev författare på heltid.[5] Han var också kåsör i Skolvärlden från 1975.[4]

Håkansson som debuterade 1968 med Dödens Ängel har skrivit ett 30-tal böcker, bland annat humoreskerna Far seglar och andra muntra historier (1973, nya upplagor 1976, 1977, 1991 och 1993) som även översatts till estniska, och Far i eld och lågor (1975, nya upplagor 1978, 1980 och 1988). Håkansson är också författare till flera deckare, bl.a. Tigerkycklingen, hans genombrottsroman från 1974.[6]

Första gången var han gift 1956–1980 med adjunkten Birgit Bergh (1930–1992),[2] dotter till riksdagsmannen och folkskoleinspektören Ragnar Bergh och folkskolläraren Elsa, ogift Ström. Andra gången var han gift från 1980 till sin död med förlagsredaktören Hélène Andræ (född 1941), dotter till översättaren, fil. lic. Staffan Andræ och konstnären Kerstin Andræ, ogift Berg.[4] Jan Håkansson är gravsatt i minneslunden på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[7]

Bibliografi

  • 1968 – Dödens ängel
  • 1973 – Far seglar och andra muntra historier
  • 1974 – Tigerkycklingen (en kriminell komedi)
  • 1975 – Far i eld och lågor
  • 1976 – Den ödesdigra knappen
  • 1977 – En skeppsläkares memoarer
  • 1978 – Jag – en överhund (humoresker)
  • 1979 – Vi kärva män (humoresker)
  • 1980 – Rektorn som gick upp i rök (en kriminell komedi)
  • 1981 – En Möja-elegi och andra berättelser
  • 1981 – Den goda maten – lättlagat till fest
  • 1982 – Ett matvraks bekännelser
  • 1983 – Brunnsspöket
  • 1984 – Den framgångsrike joddlaren
  • 1985 – Den okuvlige mattbrottaren
  • 1986 – Färskvaror
  • 1987 – En snarkares vedermödor
  • 1988 – Den medelålders mannen – avklädd och granskad
  • 1988 – Den fulländade toffelhjälten
  • 1989 – Reservatet
  • 1989 – Konsten att banta utan att gå ner i vikt
  • 1990 – En ölpimplares bekännelser
  • 1991 – Titta jag flyger
  • 1992 – Konsten att tygla sin familj
  • 1993 – Mördare sökes – svenska kriminalgåtor från vår tid
  • 1994 – Domprostinnans fall
  • 1995 – Mord på Majö

Priser och utmärkelser

Källor

Noter

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070202030851/http://www.abc.se/~m225/litteratur/doed/svdannons02.html. Läst 12 oktober 2009. 
  2. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  3. ^ Fagersta kommun, "Författare – Fagersta och skönlitteraturen" Arkiverad 22 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine., läst 2009-01-16
  4. ^ [a b c] Håkansson, Jan E, författare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 / s 516.
  5. ^ Alex Författarlexikon Arkiverad 22 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2009-04-17
  6. ^ DAST Magazine, läst 2009-04-17
  7. ^ SvenskaGravar
  8. ^ Kvällsposten 12.12.1982

Media som används på denna webbplats