James Runcie

James Runcie
Född7 maj 1959[1] (63 år)
Cambridge
MedborgarskapStorbritannien[2][3][4]
Utbildad vidDragon School
Trinity Hall
Marlborough College
SysselsättningTV-producent, manusförfattare[5][6], teaterregissör[7][8][9], filmproducent, författare, filmregissör, TV-regissör
ArbetsgivareBath Spa University
MakaMarilyn Imrie
Marilyn Imrie
(g. 1985–)[10]
BarnCharlotte Susan Elizabeth Runcie (f. 1989)[11]
FöräldrarRobert Runcie[11]
Rosalind Runcie[11]
Webbplatsjamesruncie.com/
Redigera Wikidata

James Robert Runcie, född 7 maj 1959 i Cambridge, England, är en brittisk författare, dokumentärfilmare, TV-producent och dramatiker. Han är kulturredaktör på BBC Radio 4, medlem av Royal Society of Literature och gästprofessor vid Bath Spa University. Han är mest känd som skapare av kriminalromanserien Morden i Grantchester (engelska: The Grantchester Mysteries), som är den litterära förlagan till TV-serien Grantchester.

Biografi

Uppväxt och utbildning

Runcie är son till den tidigare anglikanske ärkebiskopen av Canterbury Robert Runcie (1921–2000) och den klassiska pianisten Rosalind Runcie. Han studerade vid Dragon School i Oxford, Marlborough College och Trinity Hall vid universitetet i Cambridge. Han avlade examen vid Cambridge 1981 med engelska som huvudämne och studerade därefter en kort tid vid Bristol Old Vic Theatre School.

Författarskap

Runcie är författare till romanerna Canvey Island (2006), The Discovery of Chocolate (2001), The Colour of Heaven (2003) och East Fortune (2009).

Den första romanen i Morden i Grantchester-serien publicerades på engelska 2012 och fick goda recensioner. Serien utspelas under 1950-talet och handlar om kyrkoherden i den lantliga byn Grantchester nära Cambridge, Sidney Chambers, som löser brott tillsammans med kriminalpolisen Geordie Keating. Sidney Chambers and the Shadow of Death (svenska: Dödens skugga) består av sex korta fristående detektivhistorier och inleder i sin tur en romanserie om sex böcker. Den andra romanen, Sidney Chambers and the Perils of the Night, publicerades 2013 och den tredje, Sidney Chambers and the Problem of Evil, publicerades 2014. Sidney Chambers and the Forgiveness of Sins kom 2015, följd av Sidney Chambers and the Dangers of Temptation 2016. Serien avslutades med Sidney Chambers and the Persistence of Love 2017, men en prequel, The Road to Grantchester, kom ut 2019. Denna prequel behandlar Sidney Chambers krigstjänstgöring i andra världskriget, hans beslut att bli präst och hans tid som pastorsadjunkt i det sönderbombade Coventry efter kriget.

Grantchesterromanerna har dramatiserats för ITV som TV-serien Grantchester (2014–). Den femte säsongen sändes första gången 2020.

Runcie skriver om livsstil, familj och litteratur i flera brittiska tidningar.

Mediaproducent och regissör

Runcie har arbetat för BBC Scotland som manusförfattare och regissör av radiodramer från 1983 till 1985, med verk som Fröken Julie, The White Devil, Men Should Weep och A Private Grief.

Under senare år har Runcie varit producent för olika program inom BBC:s kultursegment. Han är frilansande dokumentärfilmregissör och har producerat dokumentärer om bland andra författarna Hilary Mantel, J.K. Rowling och J.G. Ballard, samt filmen My Father om sin far Robert Runcie och serien How Buildings Learn. Han har arbetat för BBC, ITV och Channel 4, och med programledare som David Starkey, Griff Rhys Jones, Andrew Motion, Alain de Botton och Simon Schama.

År 2009 utnämndes han till konstnärlig ledare för Bath Literature Festival och behöll posten till 2013, då han istället blev chef för litteratur och spoken word vid Southbank Centre i London.

Privatliv

Runcie gifte sig 1985 med teaterregissören och radioteaterproducenten Marilyn Imrie. Deras gemensamma dotter, Charlotte Runcie (född 1989), är litteratur-, radio- och TV-kritiker på tidningen Daily Telegraph. Imries dotter från ett tidigare förhållande, Rosie Kellagher, är frilansande teaterregissör.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, James Runcie, 18 oktober 2020.
  1. ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, id-nummer i USA:s kongressbiblioteks katalog: n00033484, läst: 9 november 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ A Portrait of Harry Potter’s Creator (på engelska), The New York Times, 15 juli 2009, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ James Runcie: 'It’s a mistake to think the clergy are humble' (på engelska), The Daily Telegraph, 28 september 2014, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ James Runcie: 'My father would have been bemused and amused by Grantchester' (på engelska), The Daily Telegraph, 5 oktober 2014, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Hilary Mantel, Southbank Centre (på engelska), evenemangspresentation, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ JAMES RUNCIE on Sydney Chambers (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Bath Literature Festival (på engelska), British Arts Festivals Association, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ död länk, inte arkiverad, källinfo saknas, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Bloomsbury Publishing Rights Guide London 2013 (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ The Peerage person-ID: p23943.htm#i239424, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.