Jakobinskatgök

Jakobinskatgök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteClamator
ArtJakobinskatgök
C. jacobinus
Vetenskapligt namn
§ Clamator jacobinus
Auktor(Boddaert, 1783)
Utbredning

Jakobinskatgök[2] (Clamator jacobinus) är en fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar med en för fåglar ovanlig utbredning i både södra Asien och Afrika.[3]

Utseende och läten

Jakobinskatgöken är en medelstor (33 cm), svart och vit gök med en tydlig tofs i nacken. Ovansidan är svart med vit vingfläck och vit spets på stjärten, medan undersidan är vit. I flykten är de vita teckningarna på vingarna och den långa, kilformade stjärten karakteristisk. Ungfågeln är sotbrun ovan och gulaktig under.[4]

I Afrika uppvisar underarterna serratus och pica två varianter, förutom den svartvita även en svart med endast vitt på vingen. I Centralafrika har en helt rostfärgad variant också noterats.[5]

Lätet är ett genomträngande och metalliskt "piu... piu... pee-pee piu, pee-pee piu".[6]

Utbredning och systematik

Jakobinskatgök är en av få arter som förekommer både i Indien och i Afrika söder om Sahara. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Arten häckar även i västra Jemen och möjligen sydvästra Saudiarabien, antingen underarten pica eller ett obeskrivet taxon.[7] Under flyttningen passerar den även Oman.[7] Ett märkligt fynd finns från Finland, 11 september 1976, men hittills har det betraktats som icke-spontant.[7].

Levnadssätt

Jakobinskatgöken förekommer huvudsakligen i torrt busklandskap eller öppen skogsmark och undviker både tät skog och de allra torraste miljöerna.[5][8] Den lever av insekter, framför allt fjärilslarver som den plockar på eller nära marken, men även frukt.[9]

Jakobinskatgök med fjärilslarv i näbben.

Häckning

Jakobinskatgöken är liksom många andra gökar en boparasit som lägger sina ägg i andra fåglars bon. I Indien väljer den framför allt skriktrastar som orientskriktrast eller indisk skriktrast, men även rödgumpad bulbyl. I Afrika är noterade värdar bulbylerna trädgårdsbulbyl och kapbulbyl,[10] skriktrastarna saharaskriktrast och rostskriktrast,[11] men även fiskaltörnskata, afrikansk paradismonark, buskgrönbulbyl, klykstjärtad drongo,[12] och några andra arter.[5][13][14]

Den lägger äggen snabbt på morgonen, ofta medan fågeln sitter på bokanten och över värdfågelns ägg, vilket resulterar att de ibland knäcks.[9] I Afrika distraherar hanen värdfågeln medan honan lägger.[5] Olikt flera andra gökar kastar gökungen inte ut värdparets ägg.[5] Den kan lägga flera ägg i varje bo och vid ett antal tillfällen har två flygga ungar noterats.[9] Skriktrastar häckar generellt kooperativt genom att andra individer utöver föräldrarna hjälper till och en unge jakobinskatgök har observerats bli matad av hela fyra indiska skriktrastar.[15][16]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig, eller åtminstone inte ovanlig.

I kulturen

I Indien anses jakobinskatgökens ankomst varsla om den annalkande monsunen.[17] Den har associerats med en fågel i hinduisk mytologi och poesi känd som chataka (Sanskrit: चातक)[18][19], beskriven som en fågel med en näbb ovanpå huvudet som väntar på regn för att släcka törsten.[20] Poeten Kalidasa använde det i sitt verk "Meghadoota" som en metafor för djup längtan och denna tradition fortlevde i kommande litterära verk.[21] Satya Churn Law noterade dock att i Bengalen associeras chataka i Sanskrit snarare med parkiora som i fångenskap endast ska dricka vatten från dagg, vilket föreslås vara grunden till idén om fågeln som bara drack regndroppar.[22] För att komplicera det ännu mer har det anmärkts att på bengaliska kan chatak också syfta på sånglärkor.[23]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga namn syftar på munkar av Dominikanerorden, i Frankrike kallade jakobiner eftersom klostret i Paris var kopplat till S:t Jakobs kyrka, idag försvunnen. Dessa hade likt fågeln svarta och vita kläder.[24]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Clamator jacobinus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  5. ^ [a b c d e] Payne, RB (2005). The Cuckoos.. Oxford University Press. sid. 49, 320–325 
  6. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  7. ^ [a b c] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 128. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Rasmussen, PC; JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. p. 225.
  9. ^ [a b c] Gaston, AJ (1976). ”Brood Parasitism by the Pied Crested Cuckoo Clamator jacobinus.”. Journal of Animal Ecology 45 (2): sid. 331–348. doi:10.2307/3878. 
  10. ^ Krüger, O (2004). ”Breeding biology of the Cape bulbul Pycnonotus capensis: a 40 year comparison.” (PDF). ""75"". s. 211–216. doi:10.2989/00306520409485447. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070824115858/http://www.zoo.cam.ac.uk/zoostaff/BBE/Kruger/PDFs/Ostrich_75_211_216.pdf. 
  11. ^ Huels, TR (1982). ”Co-operative feeding of conspecific and Clamator jacobinus young by Turdoides rubiginosus.”. Scopus 6: sid. 33–35. 
  12. ^ Skead CJ (1962). ”Jacobin crested cuckoo Clamator jacobinus (Boddaert) parasitising the fork-tailed drongo Dicrurus adsimilis (Beckstein).”. Ostrich 33: sid. 72–3. doi:10.1080/00306525.1962.9633437. 
  13. ^ Ali, S; S Dillon Ripley (1981). Handbook of the birds of India and Pakistan. Volume 3 (2nd). Oxford University Press. sid. 194–198 
  14. ^ Friedmann, H (1964). ”Evolutionary trends in the genus Clamator”. Smithsonian Miscellaneous Collections 164 (4): sid. 1–106. https://archive.org/stream/smithsonianmisce146196364smit#page/n164/mode/1up. 
  15. ^ Bates, R.S.P. (1938). ”On the parasitic habits of the Pied Crested Cuckoo”. Journal of the Bombay Natural History Society 40 (1): sid. 125. https://biodiversitylibrary.org/page/47602399. 
  16. ^ Bates, R.S.P. (1959). ”Communal nest-feeding in Babbler”. Journal of the Bombay Natural History Society 56 (3): sid. 630–631. https://biodiversitylibrary.org/page/47375572. 
  17. ^ Khachar, Shivrajkumar (1989). ”Pied Crested Cuckoo Clamator jacobinus - the harbinger of the monsoon.”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 86 (3): sid. 448–449. 
  18. ^ Jerdon, TC (1862). The Birds of India.. "1". Military Orphans Press, Calcutta. sid. 341. https://archive.org/details/birdsofindiabein01jerd 
  19. ^ Yule, Henry (1903). William Crooke. red. Hobson-Jobson: A glossary of colloquial Anglo-Indian words and phrases, and of kindred terms, etymological, historical, geographical and discursive.. J. Murray, London. https://archive.org/details/hobsonjobsonagl02croogoog/page/n8 
  20. ^ ”The Mahabharata, Book 12”. http://www.sacred-texts.com/hin/m12/m12c059.htm. Läst 24 juni 2009. 
  21. ^ Keay, F E (1920). A history of Hindi literature. Oxford University Press. sid. 102–103. https://archive.org/details/historyofhindili00keayrich 
  22. ^ Law, Satya Churn (1923). Pet birds of Bengal (volume 1). Thacker, Spink & Co. sid. 114–115, 123. https://archive.org/details/petbirdsofbengal00laws 
  23. ^ Mitra, Sarat Chandra (1924). ”Studies in Bird-Myths. No. III.—On two Aetiological Myths about the Sky-Lark”. Quarterly Journal of the Mythic Society 14 (2): sid. 106–110. >
  24. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 2496468​​​ • Inaturalist: 1789​ • ITIS: 705297​ • IUCN: 22683800​ • NCBI: 78213​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: BF0A09546401D245​​​ • Xeno-canto: Clamator-jacobinus​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Jacobin cuckoo or pied cuckoo(Clamator jacobinus) കൊമ്പൻ കുയിൽ (32247118285).jpg
Författare/Upphovsman: Rison Thumboor from Thrissur, India, Licens: CC BY 2.0
Jacobin cuckoo or pied cuckoo(Clamator jacobinus) കൊമ്പൻ കുയിൽ
Pied Cuckoo (Clamator jacobinus) with a catterpillar W IMG 4009.jpg
Författare/Upphovsman: J.M.Garg, Licens: CC BY-SA 4.0
Pied Cuckoo, Pied Crested Cuckoo, or Jacobin Cuckoo Clamator jacobinus in Kolleru, Andhra Pradesh, India.
ClamatorJacobinusMap.svg
Distribution range (summer - yellow, pale - in passage, dark green - resident) of Clamator jacobinus
Jacobin Cuckoo (14964504996).jpg
Författare/Upphovsman: Koshy Koshy from Faridabad, Haryana, India, Licens: CC BY 2.0
Pied cuckoo aka Jacobin Cuckoo, Harbinger of Monsoons in North India in flight at Sonkhaliya, Rajasthan August 2014