Jaguar E-Type
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Jaguar E-type | |
 | |
| Grundinformation | |
|---|---|
| Märke | Jaguar |
| Tillverkning | 1961–1975 |
| Designer | Malcolm Sayer |
| Konstruktion | |
| Klass | Sportbil |
| Karosseri | 2-d coupé 2-d cabriolet |
| Liknande | Aston Martin DB6 Maserati Ghibli Ferrari 365 |
| Drivlina | |
| Motor | 6-cyl radmotor (Series 1/2) 12-cyl V-motor (Series 3) |
| Drivning | Bakhjulsdrift |
| Växellåda | 4-vxl manuell 3-stegs aut |
| Dimensioner | |
| Hjulbas | 244 cm (Series 1/2) 267 cm (2+2; Series 3) |
| Längd | 445 cm (Series 1/2) 468 cm (2+2; Series 3) |
| Bredd | 163 cm |
| Höjd | 122 cm |
| Kronologi | |
| Föregångare | Jaguar XK120/140/150 |
| Efterträdare | Jaguar XJ-S |
Jaguar E-type är en Jaguar-modell tillverkad 1961–1975.[1] Modellen lanserades som en förhållandevis billig sportbil i relation till sin prestanda.
Konceptet tvåsitsig, bakhjulsdriven, liten och lätt kombinerat med en kraftig motor på mellan 3.8 liter (rak sexcylindring motor med tredubbla förgasare) och upp till 5,3 liters V12 gick hem både på racingbanor världen över och på gatorna. Cirka 70 000 bilar har tillverkats.
Modell 3.8 med XK-motor, introducerade i mars 1961 och tillverkades fram till 1964, hade en topphastighet om 240 km/h. Modell 4.2, med rak sexa (1964–1968) fanns som tvåsitsig cabriolet, som en Coupé (Fixed Head Coupé = FHC) och som en "2+2" en Coupé med ett litet baksäte . En detalj på 3.8 liters- och 4.2 liters-modellerna var de tre vindrutetorkarna, på grund av den breda och låga rutan. Modell 4.2 Series II (1969–1970) fick kraftigare kofångare och strypt motor, på grund av avgaslagstiftning i USA. Den strypta versionen fanns för USA export och hade 2 förgasare. Övriga hade samma effekt som tidigare. Modell 5.3 V12 (1971–1974) blev en muskelbil i GT-klassen. Lightweight "E" type byggdes i tolv exemplar för experimentellt och tävlings-bruk. Det har nyligen tagits upp slutproduktion av övriga Lightweights med lediga chassinummer som redan fanns tillgängliga på 1960-talet.
Bilen fanns ej som Roadster.
Versioner
| Modell | Motor | Cylindervolym | Effekt | Bränsle |
|---|---|---|---|---|
| Series 1 3.8 | 6-cyl radmotor dohc | 3781 cm³ | 265 hk | 3 st SU förgasare |
| Series 1 4.2 | 6-cyl radmotor dohc | 4235 cm³ | 265 hk | 3 st SU förgasare |
| Series 2 | 6-cyl radmotor dohc | 4235 cm³ | 265 hk | 3 st SU förgasare |
| Series 3 | 12-cyl V-motor ohc | 5343 cm³ | 272 hk | 4 st Zenith förgasare |
Bilder
Series I Drop Head Coupe (DHC)
Series II Drop Head Coupe (DHC)
Series III Drop Head Coupe (DHC)
Noter
- ^ "Jaguar E-type – mångas drömbil" Expressen.se. Publicerad 11 augusti 2016. Läst 17 december 2019.
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
_Solitude_Revival_2019_IMG_1848.jpg)
Författare/Upphovsman: Alexander Migl, Licens: CC BY-SA 4.0
Jaguar E-Type (1974) at Solitude Revival 2019