Jacques Soustelle

Jacques Soustelle
Jacques Soustelle, 1958.
Född	3 februari 1912[1][2][3] Montpellier[4], Frankrike
Död	6 augusti 1990[1][2][5] (78 år) Neuilly-sur-Seine[4], Frankrike
Begravd	Saint-Martin cemetery
Medborgarskap	Frankrike
Utbildad vid	École normale supérieure Lycée du Parc
Sysselsättning	Antropolog, minister, universitetslärare, politiker[6], medlem av franska motståndsrörelsen
Befattning
Stol nummer 36 i Franska akademien Direktör, Direction générale des études et recherches (1943–1945) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte franska republikens nationalförsamlings första mandatperiod, Rhônes tredje (1958–1959) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte franska republikens femte legislaturperiod, Rhônes tredje (1973–1978) Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1973–1975)[7] Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1975–1978)[7]
Arbetsgivare	École des hautes études en sciences sociales École pratique des hautes études Collège de France Musée de l'Homme
Politiskt parti
Union démocratique et socialiste de la Résistance Union pour la nouvelle République Rassemblement du peuple français
Maka	Georgette Soustelle[4]
Utmärkelser
Kommendör av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Jacques Soustelle, född 3 februari 1912 i Montpellier, död 6 augusti 1990 i Neuilly-sur-Seine, var en fransk antropolog, etnolog och politiker.

Biografi

Han var född i en protestantisk familj i Montpellier. Under andra världskriget tillhörde han motståndsrörelsen och var Charles de Gaulles partis sekreterare 1947-1951, Algeriets generalguvernör 1955-1956, informationsminister 1958-1959 och minister för Saharafrågan 1959-1960. År 1960 avgick han i protest mot att Frankrike erkände Algeriets självständighet. Han har skrivit om det i sin bok L'Espérance Trahie. Samma år grundade han partiet Regroupement national, som 1962 stämpaldes som illegal. Han överlevde tre attentat från FLN. Soustelle gick med Organisation de l'armée secrète; han blev rebellernas ledare i inbördeskrigets Algeriet, och befann sig 1961-1968 i exil. Sistnämnda år fick han amnesti från anklagelser om stämplingar mot den franska statens auktoritet.

Som antropolog har hans intresse varit inriktat på Centralamerikas indianriken.

Bibliografi

Om Latinamerika

• Le Totémisme des Lacandon, 1935.
• Mexique terre indienne", 1936
• La Famille otomi-pame du Mexique central, 1937
• La Culture matérielle des Indiens Lacandons, Journal de la Société des Américanistes, 1937.
• Folklore chilien, 1938.
• Au Mexique, cent soixante dix photographies de Pierre Verge, 1938
• Mexique, 1949
• Les Aztèques - à la veille de la conquête espagnole, 1955
• Les quatre soleils : souvenirs et réflexions d’un ethnologue au Mexique, 1967
• L’Univers des Aztèques, 1979
• Les Maya, 1982
• L’Anthropologie française et les civilisations autochtones de l’Amérique, 1989
• Les Olmèques, 1992
• L’Art du Mexique ancien, 1992
• Mexique, terre indienne, 1995
• La Vie quotidienne des Aztèques, 2002
• Les Aztèques, 1970
• Aztekerna, 1993 (Alhambra, sv. övers. Pär Svensson)

Om politik

• Aimée et souffrante Algérie, 1958
• L’Espérance trahie (1958-1961), 1962
• Vingt-huit ans de gaullisme, 1968
• ...Sur une route nouvelle, 1964
• La Longue Marche d’Israël, 1968
• Lettre ouverte aux victimes de la décolonisation, med Albin Michel 1973

Källor