Jacob Barth

Jacob Bøckmann Barth, född 11 mars 1822 i Kristiansand, död 27 mars 1892 i Lillehammer, var en norsk skogsman.

Barth blev student 1841 och juris kandidat 1846, varefter han ett år var lärare i zoologi och botanik vid Kristiania borgarskola, därefter (1849-52) studerade zoologi i Lofoten och Vesterålen samt med statsunderstöd skogsvetenskap i Tyskland, Danmark och Sverige. Efter hemkomsten anställdes han 1855 som forstman och var sedan 1860 forstmästare i Gudbrandsdalen och Valdres.

Barth var en flitig författare, men en ännu ivrigare jägare och ansågs vara en av sin tids bästa norska skyttar. Han var även en varm naturvän, som i alla naturens företeelser sökte det ändamålsenliga; hans naturuppfattning var alltigenom teleologisk, vilket också framträder i hans skrifter. Dessa behandlar skogshushållning och jakt, medan andra är populärt naturskildrande. Han skrev även en mängd uppsatser i tidskrifter och tidningar; många översattes i "Svenska Jägarförbundets Nya tidskrift". Han uppträdde också som polemisk författare i nyrationalistisk riktning, särskilt riktande sig mot professor Fredrik Petersen och biskop Johan Christian Heuch.

Bibliografi i urval

• Den norske natur (1856; andra upplagan 1879)
• Om skovene i deres forhold til nationaløkonomien (1857)
• Veiledning i det vigtigste af Norges skovhusholdning (1864; andra upplagan 1882)
• Optegnelser fra mit jægerliv (1865, andra upplagan 1883; "Anteckningar från mitt jägarelif", 1867)
• Skovsagen, dens udvikling, nærværende stilling og fremtid (1871)
• Erfaringer fra jagten på det mindre vildt i Norge (1874; andra upplagan 1891)
• Naturskildringer og optegnelser fra mit jæger- og reiseliv (1877)
• Norges fuglevildt og jagten på samme (1881)
• Præstelærens usandhed og den sande christendom (1889)

Källor

• Barth, Jacob Böckmann i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)