Jacob Axelsson Lindblom
| Ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom | |
 | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Linköpings stift, biskop |
| Period | 1786–1805 |
| Företrädare | Uno von Troil |
| Efterträdare | Magnus Lehnberg |
| Stift | Uppsala stift, ärkebiskop |
| Period | 1805–1819 |
| Företrädare | Uno von Troil |
| Efterträdare | Carl von Rosenstein |
| Prästvigd | 19 december 1786 av Uno von Troil |
| Biskopsvigd | 1 mars 1787 av Uno von Troil |
| Född | 27 juli 1746  Skeda socken, Linköping |
| Död | 15 februari 1819 (72 år) Uppsala |
Jacob Axelsson Lindblom, född 27 juli 1746 i Skeda socken i Östergötlands län, död 15 februari 1819 i Uppsala, var en svensk ärkebiskop, en av de aderton och professor skytteanus.
Biografi
Axelsson Lindblom föddes på Blankebo boställe i Skeda socken som son till kontraktsprosten i Tjust Axel Johan Lindblom och Regina Margaretha Pallavicini. Farfadern var kyrkoherden Lars Kofstadius Lindblom (1682–1738) som var gift med Helena Wegner, vilken enligt obestyrkta uppgifter skulle ha varit brorsdotter till ärkebiskop Laurentius Stigzelius. Jacob Lindbloms äldre bror Lars var häradshövding och adlades Liljenstolpe år 1788 med sin svärfader. Deras farbror Nils Lindblom var professor vid artillerikadettskolan och medlem av Vetenskapsakademien, och en annan farbror, Olof Lindblom, var teologie doktor och kontraktsprost i Mogata.
Efter att Lindblom varit skolpilt i Linköping, inskrevs han år 1763 på Uppsala universitet där han studerade för Johan Ihre och Petrus Ekerman. Ett år senare for han till Livland såsom informator åt en svensk adelsfamilj, och där han också fick tid för egna studier. När han 1772 återkom till Uppsala blev han inneboende hos Göran Gyllenstierna, patronus för den skytteanska professuren, och disputerade för Ihre 1769 och pro gradu året därpå, och blev filosofie magister den 18 juni 1770.
Han fick tjänst vid Uppsala universitetsbibliotek och varvade en tjänst som amanuens med en docentur i latinsk vältalighet. Han blev docent vid Uppsala universitet år 1773. Under dessa år upptog han en forskning i romersk litteratur samt hjälpte Ihre, vars professur Gyllenstierna lovat honom, med dennes latin-svenska lexikon. Han var medlem av Utile Dulci och Appoloni Sacra, och gjorde där egna diktarförsök. 1779 blev han extra ordinarie professor. När Ihre året därpå avled fick Lindblom som väntat den skytteanska professuren efter honom. 1781–1786 var han också inspektor för Östgöta nation. Under hans år som skytteansk professor presiderade han för omkring 30 disputationer och hade ofta Gustav III som åhörare.
När biskopen i Linköpings stift, Uno von Troil, valdes till ärkebiskop utsåg kung Gustav III den 14 december 1786 Lindblom till dennes efterträdare. Han fick hastigt prästvigas fem dagar senare i Stockholm, och tillträdde sitt nya ämbete efter årsskiftet. Lindblom blev en teologisk brytpunkt inom episkopatet, möjligen för att han saknade bakgrund som teolog, och var en av de främsta som förde in nya impulser från Tyskland, upplysningsteologin, till Sverige vilka han snappade upp under åren i ämbetet. Det var på Lindbloms tillskyndan som upplysningsteologins tyska företrädare översattes till svenska.
Han verkade rojalistiskt i stiftet och manade ofta sina kyrkoherdar att tala till sina församlingar om sådant som låg kungen om hjärtat, såsom förbudet mot hembränning och om patriotism. Som stiftschef var han mer praktiskt och mindre dogmatiskt inriktad än sina företrädare. Han var lika mån om att stiftsborna fick vaccin eller lärde sig rätt jordbruk som om deras andliga odling. Han lät uppföra 21 nya kyrkor i stiftet. Vid 1789 års riksdag fick Lindblom vara ärkebiskopens vikarie som talman och står därför som undertecknare till Förenings- och säkerhetsakten. Motståndare till akten spred ryktet att han fick 6000 eller 7000 riksdaler för detta besvär.
Lindblom utgav Sveriges första teologiska tidskrift, Journal för prester, som dock bara utgavs i två årgångar, 1797–1798 och 1797. Detta blev ett av hans språkrör för uppenbarelseteologin. Frågor dryftades också i riksdagen och här spred han gärna tankar från Immanuel Kant varför han har kallats Kants banérförare. Han författade psalmer och är representerad i både Wallins 1819 års psalmbok (nummer 151) och 1937 års psalmbok (nummer 195) med sin översättning Jag kommer, Gud, och söker dig av Christian Fürchtegott Gellerts tyska psalm från 1757.
När von Troil avled blev Lindblom än en gång hans efterträdare och var Sveriges ärkebiskop 1805–1819. Valet syntes förvåna eftersom Gustav IV Adolf till skillnad från sin far var kyrkligt konservativ. Under de åren utsågs han också till ledamot av Svenska Akademien på stol nummer 5 från 1809. Han var också serafimerriddare och kommendör av Nordstjärneorden.
Den 23 juni 1801 blev Axelsson Lindblom hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[1]
Hans år som ärkebiskop anses som särskilt betydelsefulla, då Svenska kyrkan under de åren arbetade fram en ny handbok, en ny katekes och en ny psalmbok. Om han hann se den nya psalmboken är osäkert eftersom han dog i februari året den gavs ut. Dock skedde den kungliga stadfästelsen av 1819 års psalmbok den 29 januari 1819, det vill säga strax innan han avled.
Som ärkebiskop representerade han prästeståndet såsom talman, och undertecknade 1809 års regeringsform.
Axelsson Lindblom är begravd på Vreta klosters kyrkogård där en enkel ölandssten pryder graven.
Familj
Axelsson Lindblom gifte sig 1780 med Gunilla Margareta Frondin (1757–1783) som var dotter till hans dåvarande kollega vid biblioteket, Berge Frondin och Charlotta Haijock, samt sondotter till Elias Frondin.. De fick tillsammans barnen bergsrådet och kammarherren Axel Johan Lindersköld (1781–1838) och Göran Lindblom (1782–1782).[2]
1784 gifte Lindblom om sig med Sofia Ulrica Söderberg (1757–1830), dotter till en regementsfältskär Abraham Söderberg och Ingeborg Nesander. De fick tillsammans barnen Jaquette Lindblom (1785–1785) och majoren Gustaf Adolf Lindersköld (1786–1830) vid armén. Barnen adlades 1802 under namnet Lindersköld.[2]
Bibliografi
- De causis impeditae in studiis progressionis P. I, II, Uppsala 1769, 1770.[2]
- De Linguae Roman Criticis, Uppsala 1772.[2]
- De Poematis Ossianis, Uppsala 1776.[2]
- 30 Dissertationes academicae, Uppsala 1781—1786.[2]
- Tal vid Gustaf III:s och Sophia Magdalenas kröning 1772, Stockholm 1772.
- Åminnestal öfver prof. Frosterus, Uppsala 1773.[2]
- Lefvernesbeskrifning öfver Zenobia, drottning af Palmyra, Stockholm 1773.[2]
- Lefvernesbeskrifning öfver Clemens XIV Ganganelli, Stockholm 1781.[2]
- Memoria Caroli Rudenschöld, Uppsala 1784.[2]
- Tal till Gustaf III och kronprinsen i Skytt. Coll., Uppsala 1786, 1787.[2]
- Anslag till Åminnelsetal af Leopold öfver Prof. Sleincour, Uppsala 1787.[2]
- Tal till Östgöta stifts presterskap, Norrköping 1787.[2]
- Afskedstal i Skytt. Coll., Norrköping 1787.[2]
- Tal till gymnasii och skolungdomen i Link. 1787, Norrköping 1787.[2]
- Lexicon latino- suecanum, 2 delar, Uppsala 1790.[2]
- Tal vid Doctorinnan Lidéns begrafning, Linköping 1791.[2]
- Minne af prosten Ekvall, Linköping 1791.[2]
- Historia reg. societ. litt. et scient., Uppsala 1793.[2]
- Linköpings biblioteks handlingar I, Linköping 1793.[2]
- Linköpings biblioteks handlingar II, Linköping 1795.[2]
- Tal vid prestmötet i Linköping 1793, Linköping 1794.[2]
- Tal öfver Anna Christina Hülphers, Västerås 1795.[2]
- Medel att förekomma lefvande menniskors begrafning, Linköping 1795.[2]
- Journal för prester, 1:a årgången, Linköping 1797.[2]
- Minne af prosten Grönberg, Linköping 1797.[2]
- Minne af v. pastorn Arelius, Linköping 1798.[2]
- Minne af Lector Nicolai, Linköping 1798.[2]
- Journal för prester, 2:a årgången, Linköping 1799.[2]
- Minne af Prosten Laurbeck, Linköping 1799.[2]
- Tal öfver grefve Göran Gyllenstierna, Linköping 1799.[2]
- Domprosten Älfs minne, Linköping 1799.[2]
- Personalier öfver Biskop Olof Wallquist, Linköping 1800.[2]
- Minne af Prosten Eric Norbeck, Linköping 1800.[2]
- Kröningspredikan, Linköping 1800.[2]
- Nya skolhusets invigning i Norrköping, Linköping 1802.[2]
Översättningar
- Tröst för sjuka, Uppsala 1770.[2]
Psalmer
- Den svenska psalmboken 1819
- 151 Jag kommer, Gud, och söker dig, översättning
Referenser
- Johan Alfred Westerlund & Johan Axel Setterdahl: Linköpings stifts herdaminne, 1:a delen, Östgöta Correspondenten, Linköping 1915
- Otto Cantzler: Prelater och Potentater, Noteria förlag, Klockrike, 1995, ISBN 91-85694-82-7
- Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
- Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1980
- Upsala ärkestifts herdaminne
Noter
- ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954–1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X, s. 25
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak] Westerlund, Johan Alfred; Setterdahl Johan Axel (1919). Linköpings stifts herdaminne. D. 1. Linköping. sid. 113-128. Libris 41147
Vidare läsning
- Henrik Gladh: Jacob Axelsson Lindblom i Svenskt biografiskt lexikon (1980–1981)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Jacob Axelsson Lindblom.- Jacob Lindblom (1746–1819) hos Litteraturbanken
- Jacob Axelsson Lindblom, ärkebiskop i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
| ||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Sveriges ärkebiskopsvapnet .
Jakob Axelsson Lindblom. Sveriges ärkebiskop.