Jaakko Gummerus
Biskop Jaakko Gummerus | |
Kyrka | Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland |
---|---|
Stift | Borgå stift (biskop) |
Period | 1920-1923 |
Företrädare | Herman Råbergh |
Efterträdare | Biskopssäte till Tammerfors |
Stift | Tammerfors stift (biskop) |
Period | 1923-1933 |
Företrädare | Biskopssäte från Borgå |
Efterträdare | Aleksi Lehtonen |
Född | 13 oktober 1870 Säminge |
Död | 24 november 1933 Tammerfors |
Jaakko Gummerus, född 13 oktober 1870 i Säminge, död 24 november 1933 i Tammerfors, var en finländsk kyrkohistoriker, professor i kyrkohistoria i Helsingfors 1900–1920, biskop i Borgå 1920–1923, därefter i Tammerfors till 1933. Han var bror till Lauri Pihkala.
Gummerus studerade bland annat i Leipzig och Halle, och prästvigdes 1897.[1] Han representerade Finlands kyrka vid ett flertal kyrkliga möten i Norden och Estland. Som sekreterare i Finska kyrkohistoriska samfundet 1901-20 och dess ordförande från 1920 och som ledamot av Finska historiska har Gummerus befordrat den kyrkohistoriska forskningen. Som ordförande i Sällskapet för evangelisation på industriorter och i Centralförbundet för Finska kyrkans församlingsarbete med flera föreningar har Gummerus verksamt deltagit i praktiskt kyrkligt och religiöst arbete samt representerat finska kyrkan vid internationella kyrkliga konferenser.[2]
Bland Gummerus skrifter märks Beiträge zur Geschichte des Buss- und Beichtwesens in der schwedischen Kirche des Mittlelalters (1900), Die homöusianische Partei bis zum Tode des Konstatius (1900), Vår kyrkas uppgifter i närvarande tid (1918), Lärobok i kyrkohistoria (1907 tillsammans med Vilhelm Rosenqvist) och andra läroböcker i kyrkohistoria. Gummerus var även utgivare av Synodalstatuter (1902) och Teologisk tidskrift (1916-). Till Gummerus 60-årsdag utgav en festskrift ingående i Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar (1930).[2]
Han utgav biografier över Philipp Melanchton (1897), Mikael Agricola (1903) och Johannes Gossner (1931).[1] År 1923 promoverades han till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet.[3]
Gummerus hade en viktig position inom ramen för de lutherska kyrkornas internationella samarbete och understödde även ekumenik.
Utmärkelser
- Riddare av Nordstjärneorden, 1909[4]
- Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1919[4]
- Tyska Röda korsets medalj, 1924[4]
- Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1925[4]
- Finlands Röda Kors’förtjänstmedalj i silver[5]
- Riddare av Sankt Olavs orden[5]
- Kommendör av Nordstjärneorden[5]
- Sankt Annas orden, tredje klass[5]
Bibliografi
- Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska medeltidskyrkan. Uppsala: Norstedt. 1902. Libris fvvwkccqc8xnlk82. https://gupea.ub.gu.se/2077/71524
Noter
- ^ [a b] Gummerus, Jaakko i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
- ^ Gummerus, Jaakko i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- ^ [a b c d] läs online, kansallisbiografia.fi , läst: 17 december 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 17 december 2023.[källa från Wikidata]
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Order of the White Rose Knight 1st Class
Ribbon bar of the Imperial Order of Saint Anna. The Russian Empire.
Författare/Upphovsman: Wiki Romi, Licens: CC0
Royal Order of the Polar Star - Commander 1st Class (1748-1975)
Författare/Upphovsman: Wiki Romi, Licens: CC0
Kungliga Nordstjärneorden - Riddare (1748-1975)
Order of the White Rose Commander 1st Class
Jaakko Gummerus (1870–1933), biskop i Tammerfors.
Författare/Upphovsman: Ordensherre, Licens: CC BY-SA 3.0
Ribbon of knight of the Order of St. Olav, Norwegian: Ridder av St. Olavs Orden. Note: The ribbon bar is identical to that of the St. Olavsmedaljen, which is a separate award.
Ribbon bar for Crosses and Medals of Merit of the Finnish Red Cross.