Jönssonligan & den svarta diamanten

Jönssonligan & den svarta diamanten
Genrekomedifilm
RegissörHans Åke Gabrielsson[1]
ProducentKatinka Faragó[1]
Ingemar Ejve[1]
ManusförfattareHans Åke Gabrielsson[1]
Rolf Börjlind[1]
Baserad påOlsen-banden[1]
I större rollerUlf Brunnberg
Björn Gustafson
Peter Haber
Birgitta Andersson
Elias Ringqvist
Per Grundén
KompositörThomas Lindahl[1]
FotografLars Karlsson[1]
Rolf Lindström[1]
KlippareRoger Sellberg[1]
ScenografStig Boquist[1]
Teknisk information
ProduktionsbolagSandrew Film & Teater AB[1]
Tonefilm[1]
DistributionSandrew Film & Teater AB[1]
Premiär30 oktober 1992 (Sverige)[1]
Speltid104 minuter[1]
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
FöregångareJönssonligan på Mallorca
UppföljareJönssonligans största kupp
Mer information
IMDb SFDb Elonet

Redigera Wikidata

Jönssonligan & den svarta diamanten är en svensk film från 1992, den sjätte om Jönssonligan, regisserad av Hans Åke Gabrielsson.

Handling

Jönssonligans ledare Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson har blivit inlagd på mentalsjukhus under sin tid i fängelset, och utan honom lyckas inte de övriga ligamedlemmarna Ragnar Vanheden (Ulf Brunnberg) och Dynamit-Harry (Björn Gustafson) särskilt bra med sina kupper. Sickans psykiater, doktor Max Adrian Busé (Peter Haber), har Sickans anteckningar och får i uppdrag av Wall-Enberg (Per Grundén) att lägga beslag på Greve Romanoffs (Rikard Wolff) svarta diamant. Diamanten är utställd i Nationalmuseum. För att kunna genomföra kuppen måste Busé ta hjälp av Vanheden och Harry.[2]

Rollista

Om filmen

Jönssonligan & den svarta diamanten är en pastisch på filmen Dr. Mabuses testamente, en tysk thriller från 1933, av Fritz Lang.[3]

Filmen spelades in omkring Stockholm mellan 30 mars och sommaren 1992,[4] och sågs av 100 000 besökare första helgen efter premiären vilket då var rekord. Detta är också den första Jönssonligan-filmen som inte Gösta Ekman deltar i utan ersätts där av Peter Haber i huvudrollen.[5]

Under inspelningen av scenen vid Roslagstulls sjukhus där kriminalkommissarie Lohman och kriminalassistent Andersson faller bakåt på en stege, blev stuntmannen Kimmo Rajala skadad och fick läggas in på sjukhus. Rajala klarade sig dock utan allvarligare skador.[5]

Rikard Wolff tilläts använda en fransk brytning i sin roll som den ryske Greve Romanoff, vilket föll honom naturligt av sina meriter som fransk artist.[6]

Musik

Filmens musik skrevs av Thomas Lindahl. Ledmotivet utgavs 1992 på CD hos Warner/Chappell.[7]

Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats