Jönköpings spårvägar

Jönköpings spårvägar var ett normalspårigt svenskt stadspårvagnsnät, som invigdes den 12 juli 1907 på sträckan Vindbron–Stadsparken med spårvagnar från ASEA. De första köptes nya 1907, tre köptes nytillverkade 1915, sex köptes från Göteborgs spårvägar 1925 och tio från Stockholms spårvägar 1930.

Spårvägen trafikerades från september 1907 på två linjer, den gröna och den röda. År 1946 tillkom den gula linjen som en förstärkningslinje till den röda, med kortare linjesträckning. Den gröna linjen lade ned 1951, den gula linjen 1954 och den röda den 7 juni 1958.

De enda återstående vagnarna är dels en motorvagn, som nu är museispårvagn i Göteborg, dels två av fyra släpvagnar från 1908,^[1]^[2] vilka återfinns på Museispårvägen Malmköping.

Linjer

Linje	Sträcka, med hållplatser
Grön linje	Ryhov - A6 - Östra Kyrkogården - Odengatan - Soldathemmet - Vintergatan - Vedtorget - Allmänna Brand - Kristinakyrkan - Hovrättstorget – Apoteket Lejonet - Smålandsbanken - Vindbron - Rådhusparken - Apoteket Kronan - Lundströms byst - Gamla Tändsticksfabriken - Jönköpings bryggeri - Talavid – Dalslundsgatan - Stadsparken - Skänkeberg - Dunkehalla - Trollhättegatan - Tyska gatan - Höga Berghem - Bymarken
Röd linje	Österängen - Rosenlund - Saturnusplan (Tegelbruksgatan) - Sahlströmska fabriken - Lönnholmsgatan - Östra folkskolan - (gemensam sträckning med Gröna linjen mellan Undergången och hörnet Klostergatan/Västra Storgatan) - Sofiakyrkan - Västra folkskolan - Kungsgatan - Sjögatan - Bellmansgatan - Torpagatan - Tabergsgatan - Jordbron
Gul linje	Rosenlund – Torpagatan (delsträcka av Röd linje)
Vit linje	Variant av Grön linje 1926–34

Linjesträckningen genom Jönköpings centrum på Västra Storgatan och Östra Storgatan, mellan Klostergatan på Väster och Undergången på Öster, var från 1939 gemensam för alla linjer.

Vagnhallar

Vagnhallar uppfördes vid Gjuterigatan 2–4 i västra hälften av kvarteret mellan Barnarps-, Gjuteri- och Kyrkogatorna 1906–1907. De ritades av stadsarkitekten August Atterström, liksom de tidigare i samma kvarter uppförda polis- och brandstationerna i samma stil och med samma röda tegel. Detta kvarter hade i tidigare stadsplan varit utlagt som torget Oxtorget, men hade omvandlats till en park. Med vagnhallarna uppfördes också kontor för spårvägen och för Jönköpings elverk. Först byggdes vagnhallen med två sektioner med två spår i vardera sektionen, och senare byggdes också en tredje sektion. Byggnaden var försedd med en centralvärmeanläggning från Munktells mekaniska verkstad.

Chefer

1907–1927 Carl Axel Reuterswärd
1927–1949 Rudolf Linse
1950–1958 Karl Brusberg

Litteratur

Lars O. Fältskog och Lennart Lindberg: Jönköpings elektricitetsverk och spårvägar: ett hundraårsjubileum, Trafiknostalgiska Förlaget, Stockholm 2007

Senare diskussion om anläggande av spårväg

Relativt konkreta spårvägsplaner har diskuterats, men det finns (2023) inga politiska beslut i frågan.^[3] En spårvägslinje på 14,4 kilometer har skisserats mellan Råslätt i söder över Skeppsbron/Södra Munksjön, Västra Centrum och Östra Centrum till Esplanaden i Huskvarna.^[4]

Källor

Faktablad på Spårvagnssällskapets webbplats

Noter

Externa länkar

[1] /www.sparvagssallskapet.se

[2] ttps://www.sparvagssallskapet.se/vagnhallen/vagn.php?vagn_id=28

[3] ”Jönköping kan vara på väg att få spårvagn igen – så kan det gå till”. Jnytt.se. https://www.jnytt.se/2022-11-11/valkanda-busstrackan-i-jonkoping-skulle-kunna-ersattas-med-sparvagn--sa-kan-det-ga-till. Läst 7 april 2023.

[4] Handlingsprogran – Kollektivtrafik i Jönköpings kommun, antagen av kommunfullmäktige den 27 januari 2011, sidorna 62–63

[1]

[2]

[3]

[4]

Navigation

Navigering

Temaportaler