Järnspat

Järnspat
Järnspat
Kategori	Karbonatmineral
Dana klassificering	14.01.01.03
Strunz klassificering	05.AB.05
Kemisk formel	FeCO3
Färg	Gulvit, gul, grå eller brun
Kristallstruktur	Trigonala
Spaltning	Fullkomlig utefter romboederytorna
Brott	Ojämnt till mussligt
Hållbarhet	Sprött
Hårdhet (Mohs)	4–4,5
Glans	Glas till pärlemor
Ljusbrytning	nω=1,875 nε=1,633
Dubbelbrytning	δ=0,242
Optisk karaktär	Enaxlig negativ
Streckfärg	Vit till gul
Specifik vikt	3,7 – 3,9
Smältpunkt	Sönderdelas
Löslighet	Brusar i varm saltsyralösning
Referenser	[1] [2]

Järnspat eller siderit, FeCO₃, är ett karbonatmineral som innehåller järn, och är ett av de viktigaste järnmalmsmineralen.

Järnspatstenen är en grov- eller finkornig hopgyttring av järnspat med gulvit, grå eller gulbrun färg, som i luft vanligen blir brun eller svart. I rent tillstånd består järnspaten av järnkarbonat med 48,2 % järn, men den innehåller oftast dessutom mangan, kalcium och magnesium som substituerar järn. Densiteten är 3,7–3,9 g/cm³ och hårdheten enligt Mohs cirka 4. Kristallformen är densamma som för kalcit.

I rent ovittrat tillstånd är mineralet färglöst, men ombildas lätt till hydrat, varvid det färgas brunt och efter hand övergår till brunjärnsten (limonit).

Förekomst

Primärt bildas järnspat under reducerande villkor (närvaro av organiskt material) i havssediment i grunda vikar. Sådan sideritmalm består av långsmala korn (ooliter) som är hopsintrade.

I form av kristaller förekommer järnspat ofta i malmgångar, ofta tillsammans med kryolit som vid Ivigtut på västra Grönland. Den bildar där också aggregat av druv- eller njurform, sfärosiderit. Ibland är den förorenad av lera, lerig sfärosiderit eller lerig siderit, som ofta förekommer i stenkols- eller brunkolsformationer. Ibland är den svart av inblandat kol och kallas då koljärnsten eller blackband.

Där järnspat förekommer i mängd (t.ex. Steiermark, Österrike och Midlands, England) är den en betydande järnmalm. Den är värdefull genom att den ofta är fri från svavel och fosfor. I Skandinavien är förekomsten av egentlig järnspat obetydlig men i ett NV–SÖ stråk i Skåne, bland annat genom Fyledalen, finns siderit med stor mäktighet men med låg koncetration.^[3]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Siderite, 9 september 2012.

Meyers varulexikon, Forum , 1952

Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA Bokförlag, 1995, ISBN 91-534-1385-7

Noter