Izusångare

	Izusångare; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Izusångare; P. ijimae
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus ijimae
Auktor	(Stejneger, 1882)
Utbredning
Synonymer
	Seicercus ijimae
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Izusångare^[3] (Phylloscopus ijimae) är en fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar,^[4] enbart häckande i en liten ögrupp i Japan.

Fältkännetecken

Utseende

Izusångaren är en liten (10-12 cm) men kompakt lövsångare. Ovansidan är lysande olivgrön, undersidan vit med citrongul anstrykning på undergumpen. På huvudet syns ett långt, vitaktigt ögonbrynsstreck, citrongult i mitten, samt en vit ögonring som genomskärs av olivgrönt ögonstreck och dito färgad tygel. Örontäckare och kinder är lätt fläckade. De flesta individer har ett vitaktigt vingband. Ben och fötter är skäraktiga, näbben mörk ovan, gul under. På bröstsidorna och flankerna syns en svag gråaktig anstrykning.

Läte

Sången är en kort, silvrig ramsa sui-sui-sui-sui, ibland tvåstavigt su-i-su-i-su-i. Lätet är ett nedåtkrökt hui.

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer endast i Izuöarna (södra Japanska arkipelagen). Vintertid flyttar den till norra Filippinerna.^[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Izusångaren är nära släkt med östlig kronsångare. DNA-studier visar att dessa arter står närmare ett antal östasiatiska och sydostasiatiska arter än exempelvis lövsångaren^[5] och förs därför av vissa till ett annat släkte, Seicercus.^[2]

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[6] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettisångare (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt

Izusångaren förekommer huvudsakligen i trädkronor i löv-, bland- och städsegrön subtropisk skog, men även i snåriga buskafe, alsnår och buskmarker nära bebyggelse. Flyttfåglar på Osumihalvön på södra Kyushu har setts i barrskogar på 850-930 meters höjd. Den anländer Izuöarna i slutet av mars eller början av april och flyttar i slutet av september till oktober.^[1]

Status och hot

Izusångaren har ett mycket litet och fragmenterat utbredningsområde. Den lilla världspopulationen på under 10.000 vuxna individer minskar dessutom på grund av habitatförlust, möjligen även fångst under flyttningen och besprutningsmedel. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som sårbar.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Isao Ijima (1861-1921), japansk zoolog, samlare av specimen och japanska ornitologiska föreningens förste president 1912.^[7]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Phylloscopus ijimae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Johansson, U.S., P. Alström, U. Olsson, P.G.P. Ericson, P. Sundberg, and T.D. Price (2007a), Build-Up of the Himalayan Avifauna through Immigration: A Biogeographical Analysis of the Phylloscopus and Seicercus Warblers, Evolution 61, 324-333.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Phylloscopus ijimae.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Phylloscopus ijimae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[H&M-2] [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[SOF-3] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[5] Johansson, U.S., P. Alström, U. Olsson, P.G.P. Ericson, P. Sundberg, and T.D. Price (2007a), Build-Up of the Himalayan Avifauna through Immigration: A Biogeographical Analysis of the Phylloscopus and Seicercus Warblers, Evolution 61, 324-333.

[6] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[7] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler