Italiens Grand Prix 1978

Italiens Grand Prix 1978
Datum	10 september 1978
Bana	Autodromo Nazionale Monza
Sträcka	52 × 5,800 = 301,600 km (planerad) 40 × 5,800 = 232,000 km (körd)
Vinnare	Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo
Pole position	Mario Andretti, Lotus-Ford
Snabbaste varv	Mario Andretti, Lotus-Ford, 1:38,230
Övrigt	Ronnie Peterson avled efter olycka

Italiens Grand Prix 1978 var det fjortonde av 16 lopp ingående i formel 1-VM 1978.

Ronnie Peterson i Lotus-Ford (Lotus 78) startade här som femte bil och blev strax efter start inblandad i en seriekrock. Ronnies Lotus började brinna och han fick hjälp att komma ur bilen men avled dagen efter på grund av fettemboli (fett från benmärgen) i hans svårt sargade ben.

Olyckan skedde direkt efter starten då Riccardo Patrese ofrivilligt prejade James Hunt, som igen kolliderade med Ronnies Lotus 78 som körde rakt in i skyddsräcket på höger sida av banan. Petersons Lotus studsade sedan tillbaka ut på banan och krockade med Didier Pironi och fattade eld. Flera andra förare tvingades köra av banan, bland annat Hans-Joachim Stuck, Brett Lunger, Patrick Depailler och Vittorio Brambilla, då Petersons bil blev ett eldhav. James Hunt och Patrick Depailler var de som drog Ronnie ur den brinnade bilen för att rädda hans liv.

Efter dödsolyckan ansågs föraren Riccardo Patrese skyldig till olyckan och åtalades därför för dråp på Peterson, men friades senare.^[1]

1. Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo, 9 poäng
2. John Watson, Brabham-Alfa Romeo, 6
3. Carlos Reutemann, Ferrari, 4
4. Jacques Laffite, Ligier-Matra, 3
5. Patrick Tambay, McLaren-Ford, 2
6. Mario Andretti, Lotus-Ford, 1
7. Gilles Villeneuve, Ferrari
8. Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford
9. Nelson Piquet, BS Fabrications (McLaren-Ford)
10. Derek Daly, Ensign-Ford
11. Patrick Depailler, Tyrrell-Ford
12. Jody Scheckter, Wolf-Ford
13. Alan Jones, Williams-Ford
14. Bruno Giacomelli, McLaren-Ford

• Clay Regazzoni, Shadow-Ford (varv 33, för få varv)
• Riccardo Patrese, Arrows-Ford (28, motor)
• James Hunt, McLaren-Ford (19, fördelare)
• Arturo Merzario, Merzario-Ford (14, motor)
• Jean-Pierre Jabouille, Renault (6, motor)
• Ronnie Peterson, Lotus-Ford (0, olycka)
• Didier Pironi, Tyrrell-Ford (0, olycka)
• Hans-Joachim Stuck, Shadow-Ford (0, olycka)
• Brett Lunger, BS Fabrications (McLaren-Ford) (0, olycka)
• Vittorio Brambilla, Surtees-Ford (0, olycka)

• Hector Rebaque, Rebaque (Lotus-Ford)
• Harald Ertl, ATS-Ford
• Michael Bleekemolen, ATS-Ford
• Carlo Franchi, Surtees-Ford

• Harald Ertl, Ensign-Ford
• Keke Rosberg, Wolf-Ford
• Rolf Stommelen, Arrows-Ford
• Alberto Colombo, Merzario-Ford

• Carlo Franchi gjorde F1-debut.

• ”1978 Formula 1 Italian Grand Prix” (på engelska). Formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1978/races/404/italy/race-result.html. Läst 2 maj 2015. 

• Chicane F1 - 1978 Italian GP
• Youtube - Ronnie Peterson Monza Italy 1978 (svenska)
• Youtube - Ronnie Peterson fatal crash (engelska)

Formel 1-VM 1978 1 Argentina · 2 Brasilien · 3 Sydafrika · 4 USA West · 5 Monaco · 6 Belgien · 7 Spanien · 8 Sverige · 9 Frankrike · 10 Storbritannien · 11 Tyskland · 12 Österrike · 13 Nederländerna · 14 Italien · 15 USA East · 16 Kanada Föregående: Japan 1977 · Följande: Argentina 1979

Italiens Grand Prix i Formel 1 1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023