Italiens Grand Prix 1952
Italiens Grand Prix 1952 | |||
Datum | 7 september 1952 | ||
---|---|---|---|
Bana | Autodromo Nazionale Monza | ||
Sträcka | 80 varv × 6,300 km = 504,000 km | ||
Vinnare | Alberto Ascari (ITA), Ferrari, 2:42.39,30[1] | ||
Pole position | Alberto Ascari (ITA), Ferrari, 2.05,70[2] | ||
Snabbaste varv | Alberto Ascari (ITA), Ferrari, 2.06,10 (varv 56) José Froilán González (ARG), Maserati, 2.06,10 (varv 57)[3] | ||
Väder | Varmt torrt och solsken[4] | ||
| |||
|
Italiens Grand Prix 1952 var det sista av åtta lopp ingående i formel 1-VM 1952.
Resultat
- Alberto Ascari, Ferrari, 8+½ poäng
- José Froilán González, Maserati, 6+½
- Luigi Villoresi, Ferrari, 4
- Nino Farina, Ferrari, 3
- Felice Bonetto, Maserati, 2
- André Simon, Ferrari
- Piero Taruffi, Ferrari
- Chico Landi, Escuderia Bandeirantes (Maserati)
- Ken Wharton, Frazer-Nash (Cooper-Bristol)
- Louis Rosier, Ecurie Rosier (Ferrari)
- Eitel Cantoni, Escuderia Bandeirantes (Maserati)
- Dennis Poore, Connaught-Francis
- Eric Brandon, Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)
- Robert Manzon, Gordini
- Alan Brown, Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)
Förare som bröt loppet
- Stirling Moss, Connaught-Francis (varv 60, upphängning)
- Gino Bianco, Escuderia Bandeirantes (Maserati) (46, motor)
- Jean Behra, Gordini (42, motor)
- Mike Hawthorn, Leslie Hawthorn (Cooper-Bristol) (38, för få varv)
- Franco Rol, Maserati (24, motor)
- Maurice Trintignant, Gordini (5, motor)
- Kenneth McAlpine, Connaught-Francis (4, upphängning)
- Rudi Fischer, Ecurie Espadon (Ferrari) (3, motor)
- Élie Bayol, Élie Bayol (Osca) (0, växellåda)
Förare som ej kvalificerade sig
- Charles de Tornaco, Ecurie Francorchamps (Ferrari)
- Alberto Crespo, Enrico Platé (Maserati-Platé)
- Emmanuel de Graffenried, Enrico Platé (Maserati-Platé)
- Peter Collins, HWM-Alta
- Peter Whitehead, Peter Whitehead (Ferrari)
- Tony Gaze, Tony Gaze (HWM-Alta)
- Bill Aston, Aston-Butterworth
- Lance Macklin, HWM-Alta
- Hans Stuck, Ecurie Espadon (Ferrari)
- Piero Dusio, Cisitalia-BPM
- Johnny Claes, Vicomtesse de Walckiers (Simca-Gordini-Gordini)
Noteringar
- Cisitalia[5] och Vicomtesse de Walckiers [5] gjorde F1-debut
- Motortillverkaren BPM gjorde F1-debut.
- Alberto Crespo, Piero Dusio och Élie Bayol gjorde F1-debut.
- Maseratis första snabbaste varv.
- José Froilán González första snabbaste varv.
- Alberto Ascari och José Froilán González satte samma snabbaste varv och delade på poängen.
VM-slutställning
Förarmästerskapet
- Alberto Ascari, Ferrari, 36
- Nino Farina, Ferrari, 24
- Piero Taruffi, Ferrari, 22
Källor
- ^ ”1952 Italian Grand Prix - Race” (på engelska). formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1952/races/116/italy/race-result.html. Läst 13 april 2019.
- ^ ”1952 Italian Grand Prix - Starting Grid” (på engelska). formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1952/races/116/italy/qualifying-0.html. Läst 13 april 2019.
- ^ ”1952 Italian Grand Prix - Fastest Laps” (på engelska). formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1952/races/116/italy/fastest-laps.html. Läst 13 april 2019.
- ^ ”1952 Italian Grand Prix” (på engelska). Motorsport Magazine. https://www.motorsportmagazine.com/database/races/1952-italian-grand-prix. Läst 13 april 2019.
- ^ [a b] Deltog endast i detta lopp.
|
|
Media som används på denna webbplats
Black left-pointing triangle ◀, U+25C0 out of Unicode-Block Geometric Shapes (25A0–25FF)
Black right-pointing triangle ▶, U+25B6 out of Unicode-Block Geometric Shapes (25A0–25FF)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)
Diagram of the Autodromo Nazionale di Monza after modified in 1950, hosted the Formula One World Championship Italian Grand Prix from 1950 to 1954