Istanbulkonventionen
| Våld i nära relationer | |
 Den här artikeln är en del i serien om våld i nära relationer: | |
| Typer | |
|---|---|
| Psykisk misshandel · Fysisk misshandel · Sexuellt våld · Materiellt våld · Ekonomiskt våld · Eftervåld | |
| Organisationer | |
| Kvinnojour · Mansjour · Tjejjour · Nationellt centrum för kvinnofrid · Kvinnofridslinjen · Välj att sluta · Utväg Skaraborg | |
| Övrigt | |
| Istanbulkonventionen | |
| Se även | |
| Alla artiklar om våld i nära relationer |
Istanbulkonventionen, formellt Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, är en internationell konvention inom Europarådet som syftar till att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
Konventionen upprättades den 11 maj 2011 i Istanbul, Turkiet, och kan sedan dess undertecknas och ratificeras av Europarådets medlemsstater samt Europeiska unionen (EU). Även andra stater kan tillträda konventionen efter godkännande av Europarådets ministerkommitté. I mars 2019 hade 45 stater samt EU undertecknat konventionen. Turkiet blev den 12 mars 2012 den första staten att ratificera konventionen men i mars 2021 utträdde Turkiet ur Istanbulkonventionen.[1]
_participation_map%2c_current.svg)
| Stater som undertecknat och ratificerat |
| Stater som endast undertecknat |
| Stater inom Europarådet som ej undertecknat |
| Stater utanför Europarådet som ej undertecknat |
Sedan dess har ytterligare 38 stater ratificerat den: Albanien, Andorra, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Cypern, Estland, Danmark, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Moldavien, Monaco, Montenegro, Nederländerna, Nordmakedonien, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Schweiz, Serbien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ukraina, Österrike och Lettland. Den 1 juni 2023 godkändes konventionen även av Europeiska unionens råd.[2][3] Konventionen trädde i kraft den 1 augusti 2014.
Konventionen har i vissa länder, särskilt i de östra delarna av Europa, setts som kontroversiell, bland annat på grund av dess skrivningar om genus och skydd av sexuella minoriteter.[4][5][6]
Se även
- Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
- FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
Referenser
Noter
- ^ ”Turkiet lämnar konvention mot kvinnovåld”. svt.se. 21 mars 2021. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/turkiet-lamnar-konvention-mot-kvinnovald. Läst 20 mars 2021.
- ^ [1]
- ^ [2]
- ^ Turkiet kan lämna konvention mot kvinnovåld
- ^ Istanbul Convention: clearing away the fog of misconceptions
- ^ Five Istanbul Convention myths - and why Poland is wrong
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Vanessa Gor, Licens: CC BY-SA 4.0
Violència de gènere
Författare/Upphovsman: Nederlandse Leeuw, Licens: CC BY-SA 4.0
Participation in the Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, better known as the Istanbul Convention, adopted on 11 May 2011, and effective since 1 August 2014 upon 10 ratifications including 8 by CoE member states. CoE member state Azerbaijan has neither ratified nor signed the Convention yet, nor did Russia before it was expelled from the Council of Europe in March 2022 following its invasion of Ukraine. Several non-CoE states were involved in elaborating the Convention, but none of them (Canada, the Holy See (Vatican City), Japan, Mexico and the United States) has signed nor ratified it so far; the European Union did sign it, but has not ratified it yet. The Convention is open to accession by non-CoE states, but none have used this option so far.