Isonoe

Isonoe (JXXVI, S/2000 J6)
Upptäckt
UpptäckareScott S Sheppard m.fl.[1]
Upptäcktsdatum23 november 2000[1]
Beteckningar
AlternativnamnS/2000 J 6
Uppkallad efterIsonoe
Omloppsbana
Banmedelradie23 155 000
Excentricitet0,2471
Siderisk omloppstid726,25 dagar
Inklination165,268
Måne tillJupiter
Fysikaliska data
Area≈ 45,4
Massa≈ 7,5×1013
Medeldensitet≈ 2 600
Ytgravitation (ekvatorn)≈ 0,0014
Albedo0,04
Atmosfär
Yttryck0
Hitta fler artiklar om astronomi med

Isonoe (Jupiter XXVI, S/2000 J6) är en av Jupiters mindre yttre månar. Den upptäcktes den 23 november 2000 av en grupp astronomer vid University of Hawaii under ledning av Scott S. Sheppard.[1] Den fick först den tillfälliga beteckningen S/2000 J6 och uppkallades senare efter danaiden Isonoe som födde en son åt Zeus i den grekiska mytologin.

Omloppsbanans egenskaper

Isonoe kretsar kring Jupiter på ett medelavstånd av 23 155 000 kilometer, på 726 dagar och 6 timmar. Banans excentricitet är 0,2471 med en lutning på 165,268 ° i förhållande till Jupiters ekvatorialplan. Den roterar kring Jupiter i en retrograd bana, dvs. månen rör sig åt motsatt håll i förhållande till planetens rotation. På grund av dess banegenskaper tillhör den Carme-gruppen.

Fysiska egenskaper

Isonoe har en genomsnittlig diameter på 3,8 kilometer, och densiteten är uppskattad till 2600 kg/m3, vilket kan tyda på att den är uppbyggd av silikater. Den har en mycket mörk yta med en albedo på 0,04, vilket betyder att enbart 4 % av solljuset som träffar den reflekteras. Den skenbara magnituden är 22,5.

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Isonoe” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/isonoe/in-depth/. Läst 14 augusti 2019. 

Jupiters månar
Adrastea · Aitne · Amalthea · Ananke · Aoede · Arche · Autonoe · Callisto · Callirrhoe · Carme · Carpo · Chaldene · Cyllene · Dia · Eirene · Elara · Erinome · Ersa  · Euanthe · Eukelade · Eupheme · Euporie · Europa · Eurydome · Ganymedes · Harpalyke · Hegemone · Helike · Hermippe · Herse · Himalia · Io · Iocaste · Isonoe · Kale · Kallichore · Kalyke  · Kore · Leda · Lysithea · Megaclite · Metis · Mneme · Orthosie  · Pandia · Pasiphae · Pasithee · Philophrosyne · Praxidike · Sinope · Sponde · Taygete · Thebe · Thelxinoe · Themisto · Thyone · Valetudo
The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif
S/2003 J 2 · S/2003 J 4 · S/2003 J 9 · S/2003 J 10 · S/2003 J 12 · S/2003 J 16 · S/2003 J 18 · S/2003 J 19 · S/2003 J 23 · S/2010 J 1 · S/2010 J 2 · S/2011 J 1 · S/2011 J 2 · S/2016 J 1 · S/2017 J 1 · S/2017 J 2 · S/2017 J 3 · S/2017 J 5 · S/2017 J 6 · S/2017 J 7 · S/2017 J 8 · S/2017 J 9
Jupiter · Jupiters ringar

Media som används på denna webbplats

The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif

This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.

The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.

North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.

The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.

Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.