Islandsknipa
| Islandsknipa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Släkte | Knipor Bucephala |
| Art | Islandsknipa B. islandica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bucephala islandica | |
| Auktor | Gemlin, 1789 |
Islandsknipa (Bucephala islandica) är en art i familjen änder som lever i subarktiska regioner som Nordamerika, Kanada, södra Grönland och Island.[2]
Utseende
Adulta individer påminner mycket om den närbesläktade knipan och kan vara svåra att särskilja. Adulta hanar har mörkt huvud med ett blålila skimmer och ett vitt halvmåneformat parti på sidan av huvudet framför och ovanför ögat. Ryggen är svartare än hos knipa och den har en kortare näbb. Hos både hona och hane skiljer sig också huvudformen från knipans, då högsta punkten på hjässan hos islandsknipan ligger längre fram, vilket hos honan ger en rundare huvudform. Adult hona hos islandsknipa har mer gult på näbben.[3]
Hane
Hona
Hane i flykten
Museum specimen -
Läte
Islandsknipans spelläte skiljer sig tydligt från knipans. Hanen yttrar korta, abrupta och lågmälda va va-va. Honan låter likt knipan, men grövre och mörkare. Det vinande vingljudet från hanen som är så typisk för knipan är möjligen även det något mörkare.[3]
Utbredning och biotop
Islandsknipan förekommer i subarktiska regioner och dess häckningsbiotop är sjöar och dammar i skogsmark, främst i nordvästra Nordamerika, men även lokalt i östra Kanada, på Grönland och på Island. På Island är den en vanlig häckfågel i Mývatn på norra delen av ön. Islandsknipan är en flyttfågel och merparten övervintrar i skyddade havsområden, ofta utefter kusten, eller i isfria inlandsvatten. Den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa och södra Nordamerika.[4][3] I Sverige finns ännu inget godkänt fynd av arten.
Ekologi
Denna dykand födosöker under vatten. De lever av vattenlevande insekter, kräftdjur och sjövegetation. De häckar i håligheter i träd, men även i jordhålor och andra skyddade platser på marken. Väldigt lite är känt om dess häckningsvanor. Efter häckningssäsong flyttar de till speciella ruggningsställen då de blir flygoförmögna i 20-40 dagar.[5] Islandsknipa tenderar att inte dela habitat med den mycket vanligare knipan.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Det globala beståndet uppskattas till 175 000–200 000 vuxna individer, varav det i Europa tros häcka 800–900 par.[1]
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2020 Bucephala islandica . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 42-43. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Cooper Ornithological Society: Minutes of Cooper Club Meetings. Condor 18(1): 38-40. PDF fulltext Arkiverad 6 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Hogan, D. (2011). Discovery of important post breeding sites for barrow’s goldeneye in the boreal transition zone o alberta. Waterbirds, 34(3), 261-268
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör islandsknipa.
Wikispecies har information om islandsknipa.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Bucephala islandica range map
Författare/Upphovsman: Klaus Rassinger und Gerhard Cammerer, Museum Wiesbaden, Licens: CC BY-SA 3.0
Barrow's goldeneye Bucephala islandica , egg, Coll. Museum Wiesbaden
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Eggs of Barrow's goldeneye Two specimens of the same spawn ; collection of Jacques Perrin de Brichambaut.
_(8727143811).jpg)
Författare/Upphovsman: Murray Foubister, Licens: CC BY-SA 2.0
at Isobel lake…Barrow's Goldeneye (Male)
Författare/Upphovsman: The original uploader was Big iron på engelska Wikipedia., Licens: Copyrighted free use
Full size Barrow's Goldeneye in flight
Title: Garrot d`Islande - Barrow's Goldeneye
Origin: http://pages.infinit.net/nadeaucl/garislande.htm
On Seedskadee NWR, common goldeneyes are abundant during the winter months on open portions of the Green River. Mixed in with the common goldeneyes, are a few Barrow's goldeneye. They can be difficult to distinguish from the common goldeneye, but with a close view or the aid of a spotting scope, the crescent teardrop between the eye and the bill seperates the Barrow's drake from a common goldeneye drake, which has an oval or round patch instead. Depending on the lighting, the Barrow's drake has a purplish head while the Common is green. They appear to concentrate on the abundant crayfish for a primary food source during the winter on Seedskadee NWR.
Cool Facts:
The Barrow's Goldeneye is rather long-lived for a duck, with one individual reaching 18 years of age. Most females do not breed until they are three years old.
Like the Common Goldeneye, the Barrow's Goldeneye is not too particular about holding on to its own offspring. A female may lay eggs in the nest of another goldeneye or other species of cavity-nesting duck. Once the ducklings come out of the nest, the broods of different females often come together and are taken care of by a single female. The young ducklings are highly independent, feeding on their own, and require little parental care.
For a species with such widely separated populations, it is perhaps surprising that the Barrow's Goldeneye shows little variation from place to place. Those breeding in North America are essentially identical on the Atlantic and Pacific coasts. Female Barrow's Goldeneyes breeding in Iceland do not get as extensively yellow bills as the North American birds, but have only a yellow or orangish band on the outer third of the otherwise dusky bill.
<a href="http://www.allaboutbirds.org/guide/Barrows_Goldeneye/lifehistory" rel="nofollow">www.allaboutbirds.org/guide/Barrows_Goldeneye/lifehistory</a>
Tom Koerner/USFWS