Isabellastenskvätta

Isabellastenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Isabellastenksvätta på häckplats
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteStenskvättor
Oenanthe
ArtIsabellastenskvätta
O. isabellina
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe isabellina
AuktorTemminck,1829

Isabellastenskvätta[2] (Oenanthe isabellina) är en liten tätting som tillhör släktet stenskvättor.[3][4] Släktet räknades tidigare till familjen trastar, men är numera placerad inom familjen flugsnappare (Muscicapidae). Den häckar på torra slätter från sydöstra Europa österut via Centralasien till Mongoliet. Vintertid flyttar den söderut till Afrika strax söder om Sahara österut till Indien. Tillfälligt påträffas den i Västeuropa, i Sverige med 28 fynd till och med 2020. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende

Isabellastenskvättan kan förväxlas med en stenskvätta i höstdräkt. Till skillnad från denna är isabellastenskvättan något större med sin längd på 15–16,5 centimeter. Den har också längre tarser, en mer upprätt hållning och bredare svart ändband på stjärten. Ett annat diagnostisk kännetecken för arten är dess svarta lillvinge som kontrasterar mot den annars rätt ljusa vingen. Könen är lika men hanen har i genomsnitt svartare tygel.

Isabellastenskvätta i Abu Dhabi.

Läte

Isabellastenskvättan har en karakteristisk sång, utdragen med typiska korta "busvisslingar", hårdare och knastriga ljus och inslag av härmningar. Lätet är ett snärtigt "tjip", även dämpat "tjack".

Utbredning och systematik

Isabellastenskvättan häckar från östra Europa via södra Ryssland och Centralasien till norra Pakistan i söder och i öster Kina och Mongoliet. I Europa häckar den i östra Balkanområdet, södra Ukraina och sydvästra Ryssland. Vintertid flyttar den till nordöstra Afrika, Sahel, Arabiska halvön och Indien. Under flyttningen ses den regelbundet även i sydöstra Europa, Nordafrika västerut till Algeriet, på Cypern och sällsynt även på Malta.[5]

Isabellastenskvätta i vinterdräkt i Gujarat, Indien.

I övriga Europa är den en sällsynt och tillfällig gäst. I Sverige har den påträffats 28 gånger till och med 2020.[6] Endast sex fynd har gjorts på våren, de övriga på hösten.

Familjetillhörighget

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]

Släktskap

Genetiska studier visar att isabellastenskvättan är närmast släkt med sahelstenskvättan (O. heuglinii).[9][10] Tillsammans utgör de en systergrupp till arterna svartbröstad stenskvätta (O. pileata), svartpannad stenskvätta (O. bottae) och den i Sverige förekommande stenskvättan.

Levnadssätt

Isabellastenskvättan är en insektsätare som trivs på slätter eller sluttningar med kort gräs i varmt, torrt klimat till exempel i gränsen mellan naturstäpp och halvöken; gärna med spridda stenblock. Boet läggs ofta i ett hål i marken, till exempel i ett gnagarhål.

Tiggande juvenila isabellastenskvättor.
Oenanthe isabellina

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan drygt två miljoner och 6 230 000 par.[1]

Namn

Artens svenska och vetenskapliga namn syftar på färgnyansen isabell, gulvitt till smutsgult. Färgen sägs ha fått sitt namn efter den spanska prinsessan Isabella, Filip II:s dotter. Då Isabellas gemål ärkehertig Albrekt av Österrike belägrade Ostende, ska hon ha lovat att inte byta linne förrän staden hade intagits. Då belägringen varade tre år (1601-1604) antog linnet under tiden den smutsgula färg som betecknas som isabellfärg. Samma historia berättas om drottning Isabella I av Kastilien vid Granadas belägring 1492.[11] Benämningen är känd i svenskan sedan 1637.[12]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Oenanthe isabellina . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 206. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Isabellastenskvätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  8. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
  9. ^ Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae) Arkiverad 25 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.
  10. ^ Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
  11. ^ Isabellafärg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  12. ^ Svenska Akademiens ordbok: Isabellastenskvätta

Tryckta källor

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 264-265. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 26020​ • Dyntaxa: 205782​​ • GBIF: 5231245​​​ • Inaturalist: 12837​ • ITIS: 561651​ • IUCN: 22710333​ • NCBI: 358819​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 97196​​​​ • Avibase: E6C6F74630B2257B​​​ • Xeno-canto: Oenanthe-isabellina​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Желторотые птенцы каменки-плясуньи у норы.jpg
Författare/Upphovsman: Joint831, Licens: CC BY-SA 3.0
Желторотые птенцы каменки-плясуньи у норы
Isabelline Wheatear (Oenanthe isabellina) (6786498564).jpg
Författare/Upphovsman: Noel Reynolds, Licens: CC BY 2.0
Isabelline Wheatear (Oenanthe isabellina)
Каменка-плясунья у норы с добычей.jpg
Författare/Upphovsman: Joint831, Licens: CC BY-SA 3.0
Каменка-плясунья у норы с добычей
Isabelline Wheatear - male, non-breeding - Flickr - Lip Kee.jpg
Författare/Upphovsman: Lip Kee from Singapore, Republic of Singapore, Licens: CC BY-SA 2.0
Isabelline Wheatear - male, non-breeding
Oenanthe isabellina MHNT.ZOO.2010.11.190.20.jpg
Författare/Upphovsman:
Roger Culos
, Licens: CC BY-SA 4.0
Eggs of isabelline wheatear ; collection of Jacques Perrin de Brichambaut.