Irländsk varghund

För andra betydelser, se Varghund.

Irländsk varghund
Rasgrupp (FCI)	Grupp 10, sektion 2 Strävhåriga vinthundar
Rasgrupp (SKK)	Grupp 10 Vinthundar
Ursprungsland	Irland
Rasklubb	Svenska Irländsk Varghund Klubben
Specialklubb	Svenska Vinthundklubben
Andra namn	Irish Wolfhound
Rasstandard	FCI 160  PDF
Vikt
Hanhund	minst 54 kg
Tik	minst 41 kg
Mankhöjd
Hanhund	81–86 cm (ideal; minst 79 cm)
Tik	minst 71 cm

Irländsk varghund är en hundras från Irland. Till storleken är det den största vinthunden.

Historia

År 391 tackar den romerske konsuln Quintus Aurelius Symmachus (ca 345-402) i ett brev för sju raggiga vinthundar från Irland. Hundarna var troligen etablerade på ön innan dess, då de förekommer i myter och berättelser från keltisk tid. Det var först under renässansen som de började omtalas som vargdödare. Rasen användes fram till 1600-talet för att jaga varg och hjort på Irland, men den intensiva jakten ledde till att vargen utrotades. Med det började också den irländska varghunden att bli allt ovanligare.

Från medeltiden till 1600-talet var varghundspar populära gåvor till furstar i övriga Europa, bland annat förekommer en varghund i Njals saga, men när rasen minskade i antal så försökte man 1652 under Oliver Cromwells regeringstid rädda kvar de varghundar som fanns på Irland genom att förbjuda export. Vid mitten av 1800-talet var rasen så gott som utdöd. Ett upprop efter kvarvarande varghundar gjordes 1841 i en tidning. Hanhunden Bran anses vara den enda länken mellan den historiska varghunden och dagens varghund.

Den skotske kaptenen George Augustus Graham påbörjade 1862 en målinriktad avel för att återskapa rasen. För att uppnå detta korsade han in skotsk hjorthund, borzoi och grand danois. I april 1879 visades varghundarna på hundutställning för första gången och en rasklubb bildades 1885. När den irländska kennelklubben grundades 1920 blev irländsk varghund en erkänd ras. Till Sverige importerades den första irländska varghunden från Norge 1931 men aveln tog inte fart förrän på 1970-talet.

Egenskaper

I kontrast till sin respektingivande framtoning är den irländska varghunden en lugn, vänlig och tillgiven hund.

Utseende

(c) Irishwolfhound, CC-BY-SA-3.0

Irländska varghundar tävlar i lure coursing.

Idealhöjden för en irländsk varghundshane är 81–86 cm men i verkligheten ligger många hanar idag på en höjd kring 90 cm vid manken, minimihöjden för en hane är 78 cm. Det finns ingen idealhöjd för tikar men minimihöjden är 71 cm. En hane bör väga minst 54 kg och en tik minst 41 kg. Det finns ingen maxhöjd eller maxvikt för en irländsk varghund, men hundarna får inte bli så stora eller så tunga att det påverkar rörelserna som ska vara lätta och aktiva. Den skall vara stor, kraftfull och respektingivande, mycket muskulöst men ändå elegant byggd.

Den vanligaste färgen är brindle, men hundarna ser ofta grå ut på grund av att täckhåren ofta blir grå eller silverfärgade. Det finns även röda, vita, vetefärgade, fawnfärgade och svarta varghundar.

Källor

• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Ivan Swedrup: Våra hundar i färg, Stockholm 1974, ISBN 91-20-03355-9
• Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
• Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
• Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932
• Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
• Irländsk varghund, Hundrasguiden, Svenska Kennelklubben (SKK) (läst 2011-12-29)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till Irländsk varghund.

• Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Irländsk Varghund Klubben  PDF
• Irish Wolfhound Club of Ireland
• Irish Wolfhound Society of Ireland