Internationella fredsbyrån

Nobels fredspris 1910.

Internationella Fredsbyrån (Bureau international de la paix (BIP), engelska International Peace Bureau (IPB)) är världens äldsta internationella fredsorganisation. Byrån grundades 1 december 1891 i Bern i Schweiz under namnet Bureau international permanent de la paix, den permanenta Internationella Fredsbyrån, efter ett beslut på den tredje universella fredskongressen i Rom, juli 1891.

Initiativtagare Élie Ducommun som var dess förste ledare och 1902 erhöll Nobels fredspris.[1] En av initiativtagarna, och byråns förste ordförande var dansken Fredrik Bajer, som 1908 fick Nobels fredspris för sitt arbete. Organisationen Bureau international permanent de la paix fick fredspriset 1910 och namnet ändrades till det nuvarande år 1912. Från och med 2012 har elva andra Nobelfredsprisvinnare varit medlemmar i IPB.[2] Idag har IPB / BIP över 300 medlemsorganisationer från mer än 70 länder.[3] Huvudkontoret ligger i Berlin. De har också kontor i Genève och Barcelona. Fram till 2017 var det huvudkontor i Genève.

Fredsbyrån blev en centralorganisation som samlade ett stort antal fredsrörelser under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet. Byrån fick ansvaret för organisationen av de universella fredskongresserna som hölls i slutet av 1800-talet och framåt. Dessa fredskongresser tog bland annat fram ett första regelsystem för folkrätten och regler för "humanisering" av krigföring, till exempel förbud mot användning av vapen som orsakar onödigt lidande.

Deras huvudprogram är Global Campaign on Military Spending (GCOMS) och Avrustning för Utveckling, som fokuserar på kärnvapen och konventionella vapen, samt biologiska vapen, landminor och handeldvapen.

Internationella fredsbyråns möte (IPB) i Bern, 1899.
Internationella fredsbyråns generalförsamling, september 1935.

IPB / BIP har rådgivande status vid FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) och kopplar statusen till FN:s avdelning för global kommunikation.

Global Campaign on Military Spending

Den globala kampanjen för militära utgifter (GCOMS) är en permanent, global, heltidskampanj som skapades i december 2014 av IPB för att ta itu med den globala frågan om överdrivna militära utgifter.[4]

Syftet med kampanjen är att driva världens regeringar att investera pengar i hälso-, utbildnings-, sysselsättnings- och klimatförändringssektorerna i stället för militär. Det kräver också en årlig minimiallokering på 10% från militära budgetar i alla stater. Slutligen förespråkar den minskningen av vapenproduktionen och internationell vapenhandel.[5]

Kampanjen organiserar den globala dagen för militära utgifter (GDAMS) för att öka allmänhetens, medias och politiska medvetenhet om kostnaderna för militära utgifter och behovet av att investera i nya prioriteringar.[6]

GDAMS-åtgärder i Halifax, Kanada.

GCOMS förvaltas från det decentraliserade Barcelona, Spaniens IPB-kontor i samordning med Center Delàs of Peace Studies. Mer än 100 organisationer från 35 länder har anslutit sig till kampanjen.[4]

Atomnedrustningsaktivitet

IPB har varit i spetsen för kärnvapenavrustning sedan 1945, inklusive:

  • Icke-spridningsavtalet (NPT)
  • Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty (CTBT)
  • World Court Project
  • Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons (TPNW)

IPB håller för närvarande på kampanj för att uppmuntra signering och ratificering av TPNW så att det kan träda i kraft.[7]

Seán MacBride Peace Prize

Seán MacBrides fredspris grundades 1992 och delas ut av International Peace Agency till individer eller organisationer som "har gjort enastående arbete för fred, nedrustning och / eller mänskliga rättigheter."[8] Den är uppkallad efter Seán MacBride, en vinnare av Nobels fredspris som var ordförande för IPB 1968-74 och president 1974–1985.[8][9]

Mottagare

Följande är mottagare av Seán MacBride fredspris sedan starten 1992:[8]

ÅrMottagarAnteckningarReferenser
1992Michael D. Higgins
1993Motarilavoa Hilda LiniSpelade en nyckelroll i WHO:s beslut att godkänna en begäran till Världsdomstolen om kärnvapens lagliga status.
1994Mordechai VanunuDömd till fängelse i 18 år för att avslöja detaljer om Israels kärnvapenarsenal.
1995Förening av kommittéer för soldatmödrar i RysslandFremst blant russiske statsborgergrupper som motsetter seg krigen i Tsjetsjenia.
1996Selim BešlagićFör "hans kamp mot nationalism, etnisk rensning och intolerans under sitt lands krig."[10]
1997Seeds of Hope GroupAtt avväpna ett Hawk-flygplan på väg till Indonesien.
1998John HumeFör "hans bidrag till Nordirlands fredsprocess."[11]
1999Barbara GladyschFor hennes "ekstraordinære og årelange forpliktelse til nedrustning og praktisk solidaritet med ofre for kriger og katastrofer."[12]
20001) Praful Bidwai

2) Achin Vanaik

Att vara i spetsen för den internationella kampanjen mot nukleariering av Sydasien. "[13]
2001Rosalie BertellFör "hennes livslånga engagemang för fred och hennes djupa oro för människors välbefinnande över hela planeten.[14]
2002Barbara LeeFör "hennes enda röst mot bombningen av Afghanistan."[15]
2003Nihon HidankyōÖverlevande av A-bombattackerna mot Hiroshima och Nagasaki 1945. De har ägnat resten av sina liv åt att eliminera kärnvapen.
2004Geneva Initiative on the Middle East
2005Ingen utmerkelse
2006Mayors for Peace:

1) Tadatoshi Akiba

2) Iccho Itoh

För "prestationerna i att väcka internationell offentligt krav på avskaffande av kärnvapen och varaktig världsfred."[16]
2007Jayantha DhanapalaFör "hans engagemang för orsaken till nedrustning och hans initiativ att skapa den centralasiatiska kärnfria zonen."[17]
2008Jacqueline CabassoFör "hennes år med enastående arbete med icke-statliga organisationer och initiativ mot fred och eliminering av kärnvapen."[18]
2009Betty ReardonFör "hennes bidrag till fredsutbildning och till den bredare fredsrörelsen."[19]
2010Binalakshmi NepramFör "hennes extraordinära ansträngningar för att främja nedrustning och ett slut på vapenvapen i Indien."[20]
20111) Hanaa Edwar

2) Dr. Peter Becker

1) För "hennes bidrag till främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter, liksom hennes hårda motstånd mot våld och krig."

2) För sitt arbete med den tyska sektionen i International Association of Advocists Against Nuclear Arms (IALANA).

[21][22]
20121) Lina Ben Mhenni

2) Nawal El Saadawi

Att visa "stort mod och ... betydande bidrag till det som kallas den arabiska våren."[23]
2013Chelsea ManningFör hennes "modiga handlingar för att avslöja information om USA:s krigsförbrytelser."
2014Folket och regeringen på Republiken MarshallöarnaFör "modiga att ta de nio länderna med kärnvapeninnehav till Internationella domstolen för att verkställa icke-spridningsfördrag och internationell sedvänjor."[24]
2015Folket och ösamhällen i Lampedusa, Italien och Jeju Island, SydkoreaAtt visa "ett djupt engagemang för fred och social rättvisa."[25]
2016IPB Secretary-General Colin ArcherI 26 år "i fred och i IPB-samhället."[26]
20171) All Okinawa Council Against Henoko New Base

2) Noam Chomsky

3) Jeremy Corbyn

1) "för sitt oavbrutna åtagande att stänga av Futemna Marine Air Base och för sitt icke-våldsamma motstånd mot byggandet av en massiv ny luft-, land- och havsbas i Henoko;"

2) För hans "outtröttliga engagemang för fred, hans starka kritik av den amerikanska utrikespolitiken och hans anti-imperialism;"

3) För hans "varaktiga och kraftfulla politiska arbete för nedrustning och fred."

[6]
20181) Association For Historical Dialogue and Research and Home for Cooperation

2) Helena Maleno

3) Douglas Roche

1) För sina "ansträngningar och främjande av [a] fredskultur och fredsbyggande aktiviteter."

2) För hennes "ansträngningar för att rädda hundratals liv i Medelhavet och hennes starka åtagande att försvara de mänskliga rättigheterna."

3) För hans "outtröttliga ansträngningar för att främja internationell fred och nedrustning."

20191) Bruce Kent

2) Elayne Whyte Gómez

1) En "internationellt känd fredsaktivist och en" verklig fredshjälte "som, till och med på sitt 90:e år, fortfarande är en aktiv kampanj och organisator för fred och mänskliga rättigheter."

2) För "hennes ovärderliga bidrag till genomförandet av det historiska fördraget om förbud mot kärnvapen."

[8]

Förvaltning

Organisationenens tjänstemän väljs för tre år i taget. Vid den senaste kongressen som hölls i London den 19 oktober 2019 valdes en ny grupp av IPB-tjänstemän.[27]

President

Organisationen leds av två presidenter, en manlig och en kvinnlig.[28]

International Peace Bureau World Congress Berlin 2016.
De nuvarande presidenterna är:
LandNamn
Storbritannien StorbritannienPhilip Jennings
Italien ItalienLisa Clark

Kassör

Den nuvarande kassören är:
LandNamn
Tyskland TysklandLucas Wirl

Vicepresidenter

Vicepresidenterna ersätter presidenten vid behov.

De nuvarande vicepresidenterna är:
LandNamn
Spanien SpanienJordi Calvo
Filippinerna FilippinernaCorazon Valdez Fabros
USA USAJoseph Gerson
Storbritannien StorbritannienDave Webb

Styrelsemedlemmar

Styrelseledamöterna är följande:
LandNamn
Frankrike FrankrikeAlain Rouy
Frankrike FrankrikeArielle Denis
Indien IndienBinalakshmi Nepram
Mongoliet MongolietEnkhsaikhan Jargalsaikhan
Sydkorea SydkoreaJun Kyu Lee
Argentina ArgentinaPatricia Perez
Japan JapanRieko Asato-Kodama
Kanada CanadaYeshua Moser-Puangsuwan
Kanada CanadaSteve Staples
Belgien BelgienEtienne De Jonghe

Anställda

De anställda är följande personer:
LandNamn
Tyskland TysklandReiner Braun
Bosnien och Hercegovina BosnienAmela Skiljan
Spanien SpanienQuique Sánchez

Nobels fredspriser

IPB "Bread Tank" i Rio de Janeiro i Brasilien.

IPB:s arbete belönades av Nobels fredspris 1910, vilket också delas ut till några av dess medlemmar:[29]

Tidigare presidenter

IPB leds av två presidenter, en man och en kvinna, vilket säkerställer en könsbalans inom ledarskapet. Varje president kan för närvarande tjänstgöra upp till två treårsperioder.[27]

  • Henri La Fontaine – 1907–1943
  • Ernst Wolf – 1963–1974
  • Seán MacBride – 1974–1985
  • Bruce Kent – 1985–1992
  • Maj Britt Theorin – 1992–2000
  • Cora Weiss – 2000–2006
  • Tomas Magnusson – 2006–2013
  • Ingeborg Breines – 2009–2016
  • Reiner Braun – 2013–2019
  • Lisa Clark – 2016–
  • Philip Jennings – 2019–

Källor

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 366 
  2. ^ ”The Nobel Peace Prize 1910” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/peace/1910/summary/. Läst 6 juli 2020. 
  3. ^ ”IPB - Who we are | IPB - International Peace Bureau” (på amerikansk engelska). http://www.ipb.org/who-we-are/. Läst 6 juli 2020. 
  4. ^ [a b] ”Who we are -” (på amerikansk engelska). demilitarize.org. https://demilitarize.org/global-campaign-on-military-spending/who-we-are/. Läst 6 juli 2020. 
  5. ^ ”What we do -” (på amerikansk engelska). demilitarize.org. https://demilitarize.org/global-campaign-on-military-spending/what-we-do/. Läst 6 juli 2020. 
  6. ^ [a b] ”Homepage” (på katalanska). Delas. http://centredelas.org/. Läst 6 juli 2020. 
  7. ^ ”Nuclear Weapons | IPB - International Peace Bureau” (på amerikansk engelska). http://www.ipb.org/nuclear-weapons/. Läst 6 juli 2020. 
  8. ^ [a b c d] ”Sean MacBride Peace Prize | IPB - International Peace Bureau” (på amerikansk engelska). http://www.ipb.org/sean-macbride-peace-prize/. Läst 6 juli 2020. 
  9. ^ Nordlinger, Jaz (2012). Peace, They Say: A History of the Nobel Peace Prize, the Most Famous and Controversial Prize in the World. sid. 221 
  10. ^ ”Bosnian wins MacBride prize” (på engelska). The Irish Times. https://www.irishtimes.com/news/bosnian-wins-macbride-prize-1.80440. Läst 6 juli 2020. 
  11. ^ ”MacBride prize for Hume” (på engelska). The Irish Times. https://www.irishtimes.com/news/macbride-prize-for-hume-1.203385. Läst 6 juli 2020. 
  12. ^ ”FF4/99 - Friedenspreis für Barbara Gladysch”. archiv.friedenskooperative.de. http://archiv.friedenskooperative.de/ff/ff99/4-10.htm. Läst 6 juli 2020. 
  13. ^ ”PRESS COMMUNIQUE”. web.archive.org. 25 februari 2004. Arkiverad från originalet den 25 februari 2004. https://web.archive.org/web/20040225220148/http://www.ipb.org/fotos/macbride_bidwai-vanaik.htm. Läst 6 juli 2020. 
  14. ^ ”CADU - CADU News 9 - Winter 2001/2002”. www.cadu.org.uk. https://www.cadu.org.uk/news/9.htm#peace. Läst 6 juli 2020. 
  15. ^ Irwin, Abrams (2003). Iraq War and Its Consequences, The: Thoughts of Nobel Peace Laureates and Eminent Scholars. sid. 131 
  16. ^ ”Mayors for Peace Receives Sean MacBride Peace Prize Awarded by the International Peace Bureau(IPB) │ Mayors for Peace”. www.mayorsforpeace.org. Arkiverad från originalet den 30 september 2020. https://web.archive.org/web/20200930205042/http://www.mayorsforpeace.org/english/history/2010_2001/2006_9_peace.html. Läst 6 juli 2020. 
  17. ^ ”UNU Council chair Dhanapala wins IPB Peace Prize”. archive.unu.edu. http://archive.unu.edu/update/issue47_9.htm. Läst 6 juli 2020. 
  18. ^ ”Ms.Jacqueline Cabasso, the Mayors for Peace Coordinator in North America won 2008 Sean MacBride Peace Prize │ Mayors For Peace”. www.mayorsforpeace.org. Arkiverad från originalet den 30 september 2020. https://web.archive.org/web/20200930212048/http://www.mayorsforpeace.org/english/history/2010_2001/2008_11_peace.html. Läst 6 juli 2020. 
  19. ^ ”Global Campaign for Peace Education”. web.archive.org. 13 juli 2010. Arkiverad från originalet den 13 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100713200428/http://www.peace-ed-campaign.org/newsletter/archives/69.html. Läst 6 juli 2020. 
  20. ^ ”Binalakshmi Nepram Receives Sean MacBride Peace Prize for 2010 in Oslo | Heinrich Böll Stiftung | India Office” (på engelska). Heinrich-Böll-Stiftung. https://in.boell.org/en/2010/09/24/binalakshmi-nepram-receives-sean-macbride-peace-prize-2010-oslo. Läst 6 juli 2020. 
  21. ^ ”Hanaa Edwar from the Iraqi Al-Amal association awarded the Sean MacBride Peace Prize 2011 by International Peace Bureau - Conflict & Intl. Politics - Heinrich Böll Foundation”. web.archive.org. 15 augusti 2012. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120815003642/http://lb.boell.org/web/113-646.html. Läst 6 juli 2020. 
  22. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 2 december 2011. Arkiverad från originalet den 2 december 2011. https://web.archive.org/web/20111202225645/http://ipb.org/i/pdf-files/McBride-Announcement-2011-Eng.pdf. Läst 6 juli 2020. 
  23. ^ ”International Peace Bureau to Award 2012 Sean MacBride Peace Prize to Nawal El-Sadaawi (Egypt) and Lina Ben Mhenni (Tunisia) | Afri, Action from Ireland”. www.afri.ie. Arkiverad från originalet den 28 november 2017. https://web.archive.org/web/20171128114748/http://www.afri.ie/news-and-events/international-peace-bureau-to-award-2012-sean-macbride-peace-prize-to-nawal-el-sadaawi-egypt-and-lina-ben-mhenni-tunisia/. Läst 6 juli 2020. 
  24. ^ ”MacBride Peace Prize to the Marshall Islands | Abolition 2000” (på amerikansk engelska). http://www.abolition2000.org/en/news/2014/08/05/macbride-peace-prize-to-the-marshall-islands/. Läst 6 juli 2020. 
  25. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 november 2018. https://web.archive.org/web/20181107104305/http://www.ipb.org/wp-content/uploads/2017/02/SeanMacBridePrize2015.pdf. Läst 6 juli 2020. 
  26. ^ ”IPB to award Sean MacBride Peace Prize 2016 to Colin Archer” (på engelska). Pressenza. 6 november 2016. https://www.pressenza.com/2016/11/ipb-award-sean-macbride-peace-prize-2016-colin-archer/. Läst 6 juli 2020. 
  27. ^ [a b] ”Structure | IPB - International Peace Bureau” (på amerikansk engelska). http://www.ipb.org/topics/structure/. Läst 6 juli 2020. 
  28. ^ ”Organizational Chart” (på engelska). http://www.ipb.org/structure/organizational-chart/attachment/ipb-organizational-chart/. Läst 20 oktober 2021. 
  29. ^ ”Det internasjonale fredsbyrå” (på norskt bokmål). Wikipedia. 2020-07-02. https://no.wikipedia.org/w/index.php?title=Det_internasjonale_fredsbyr%C3%A5&oldid=20594157. Läst 6 juli 2020. 

Externa länkar

Priser och utmärkelser
Mottagare av Nobels fredspris

1910

Efterföljande:
Tobias Asser och Alfred Fried
(1911)

Media som används på denna webbplats

Nobel prize medal.svg
Författare/Upphovsman: User:Gusme (it:Utente:Gusme), Licens: CC BY-SA 3.0
Vector image of the Nobel prize medal
Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
IPB "Bread Tank" in Rio de Janeiro, Brazil.jpg
Författare/Upphovsman: Lucas Wirl, Global Campaign on Military Spending, International Peace Bureau, Licens: CC BY-SA 4.0
The IPB and partners walked through the streets of Rio de Janeiro, Brazil in 2012 at the United Nations Conference on Sustainable Development with the "Bread Tank" to protest military expenditure and highlight its consequences to global hunger.
Assemblée générale du Bureau international de la paix.jpg
General Assembly of the International Peace Bureau, September 1935
GDAMS Actions in Halifax, Canada.jpg
Författare/Upphovsman: Lucas Wirl, Global Campaign on Military Spending, International Peace Bureau, Licens: CC BY-SA 4.0
As part of IPB's Global Days of Action on Military Spending, peace activists gathered in Halifax, Canada.
International Peace Bureau World Congress Berlin 2016.jpg
Författare/Upphovsman: Lucas Wirl, Global Campaign on Military Spending, International Peace Bureau, Licens: CC BY-SA 4.0
The opening session of the International Peace Bureau's (IPB) 2016 World Congress in Berlin, Germany.