International Crisis Group

International Crisis Group
FörkortningICG
MottoWorking to prevent conflict worldwide.
Bildad1995
GrundareMorton Abramowitz
Fred Cuny
Lord Malloch Brown
TypInternationell tankesmedja
Juridisk statusAktiv
Syfte/fokusInternationell konflikthantering
SäteBelgien Bryssel, Belgien
Betjänad regionGlobalt
MedordförandenLord Malloch Brown
Ghassan Salamé
Vice ordförandeAyo Obe
President & vdJean-Marie Guéhenno
Budget$19,47 miljoner – 2014[1]
Personal~150
WebbplatsCrisisGroup.org

International Crisis Group (ICG) eller Internationella krisgruppen är en konfliktförebyggande ideell icke-statlig organisation och tankesmedja. ICG sänder grupper av politiska analytiker till områden där dödliga konflikter riskerar att uppstå för att dokumentera exempelvis övergrepp mot civilbefolkningen, analysera konfliktrisker och rekommendera åtgärder till regeringar för att förebygga, lindra eller lösa dödliga konflikter. Organisationen utför opinionsbildning på hög internationell nivå, och sänder rapporter, konfliktvarningar och rekommenderade policier till statliga beslutsfattare och internationella organisationer.[2] Rekommendationerna kan exempelvis innebära insatser av säkerhets- eller fredsstyrkor, sanktioner, medling, författningsändringar eller nödhjälp. Nämnda rapporter och det månatliga nyhetsbrevet CrisisWatch[3], är tillgängliga för allmänheten på organisationens webbplats.

Organisationen grundades 1995 av Lord Malloch Brown, före detta vice generalsekreterare för Förenta nationerna (FN), Morton Abramowitz, före detta amerikansk diplomat, samt Fred Cuny, expert på katastrofhjälp som försvann i Tjetjenien under samma år.[4] Organisationen har varit drivande i att omforma Balkanländerna.[5]

ICG har omkring 150 anställda på fem kontinenter med huvudkontor i Bryssel, organisationen är dock registrerad i Washington, D.C. av skatteskäl.[6] Sedan 2014 har Carl Bildt styrelseuppdrag i organisationen.[7]

ICG beskriver sig som oberoende, men finansieras genom bidrag från västerländska regeringar, olika understödsföreningar, organisationer och privatpersoner såsom George Soros.

Organisationens oberoende har ifrågasatts och den har kritiserats bland annat från vänsterdebattörer och Mellanöstern för att betjäna västerländska intressen, och för att bestå av prominenta politiker främst från Nato som till stor del till försöker åtgärda problem som deras länder själva har förorsakat.[8][9][10][5]

Styrelsen

PositionNamnNuvarande/tidigare yrken
Medordförande
Storbritannien
Lord Malloch BrownFöre detta vicepresident för Världsbanken och vice generalsekreterare för Förenta nationerna (FN).
Libanon
Ghassan SalaméProfessor för utländska relationer på Sciences-Po och Columbia University.
Vice ordförande
Nigeria
Ayo ObeJurist, krönikör och TV-personlighet.
Ledamot
USA
Morton AbramowitzFöre detta amerikansk assisterande statssekreterare och ambassadör till Thailand och Turkiet.
Iran
Hushang AnsaryFöretagsledare och före detta diplomat.
Israel
Nahum BarneaPolitisk krönikör.
USA
Sandy BergerFöre detta amerikansk nationell säkerhetsrådgivare åt Bill Clinton.
Sverige
Carl BildtFöre detta svensk statsminister och utrikesminister.
Italien
Emma BoninoFöre detta italiensk utrikesminister och EU-kommissionär för hjälpsändningar.
Schweiz
Micheline Calmy-ReyFöre detta schweizisk president, vice president och utrikesminister.
Sydafrika
Cheryl CarolusFöre detta sydafrikansk high commissioner till Storbritannien och generalsekreterare för African National Congress (ANC).
Schweiz
Maria Livanos CattauiFöre detta generalsekreterare för International Chamber of Commerce (ICC).
USA
Wesley ClarkFöre detta fyrstjärnig general och SACEUR för Nato.
Filippinerna
Sheila CoronelJournalist och chef för journalistskolan vid Columbia University.
Belgien
Mark EyskensFöre detta belgisk premiärminister.
Danmark
Lykke FriisFöre detta dansk energi- och jämställdhetsminister.
Kanada
Frank GiustraFöretagsledare och filantrop.
Frankrike
Jean-Marie GuéhennoPresident och vd för ICG och före detta undergeneralsekreterare för FN:s fredsbevarande styrkor.
Storbritannien
Dr. Mo IbrahimFöretagsledare och filantrop.
Tyskland
Wolfgang IschingerFöre detta tysk utrikesminister och ambassadör till Storbritannien och USA.
Pakistan
Asma JahangirPolitisk aktivist för mänskliga rättigheter och demokrati.
Palestina (stat)
Wadah KhanfarFöre detta generalsekreterare för den arabiska mediegruppen, Al-Jazira.
Nederländerna
Wim KokFöre detta nederländsk premiärminister.
Chile
Ricardo LagosFöre detta chilensk president.
USA
Joanne Leedom-AckermanFörfattare och journalist.
Sydafrika
Sankie Mthembi-MahanyeleFöre detta sydafrikansk bostadsminister och vice generalsekreterare för African National Congress (ANC).
Indien
Lalit MansinghFöre detta indisk utrikesminister, ambassadör till USA och high commissioner till Storbritannien.
USA
Thomas R. PickeringFöre detta amerikansk understatssekreterare och ambassadör till bland annat FN, Ryssland, Jordanien, El Salvador och Israel.
Malaysia
Karim RaslanFöretagsledare, författare och krönikör.
Kanada
Paul ReynoldsFöretagsledare.
USA
Olympia SnoweFöre detta amerikansk senator.
USA
George SorosFöretagsledare, ekonom och filantrop.
Spanien
Javier SolanaFöre detta generalsekreterare för Nato, VEU och EU-rådet och EU:s höga representant för GUSP.
Finland
Pär StenbäckFöre detta finsk utrikes- och undervisningsminister.
Norge
Jonas Gahr StørePartiledare för Arbeiderpartiet och före detta norsk utrikesminister.
USA
Lawrence SummersFöre detta amerikansk finansminister och vice finansminister, chef för NEC och chefsekonom hos Världsbanken.
Kina
Wang JisiRådgivare i utrikesfrågor till kinesiska staten.
Kina
Wu JianminRådgivare i utrikesfrågor till kinesiska staten och före detta kinesisk ambassadör till FN och Frankrike.
Frankrike
Lionel ZinsouFöretagsledare och ekonom.

Källor

  1. ^ ”Financial statements – International Crisis Group”. CrisisGroup.org. Arkiverad från originalet den 12 november 2014. https://web.archive.org/web/20141112171718/http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/misc/crisis-group-financial-statements-year-ended-june-30-2014.ashx. Läst 12 november 2014. 
  2. ^ "It is not a campaign organization in the familiar grass-roots, or now social-media sense, but it is certainly a high-level advocacy one, seeking constantly to communicate directly with government policymakers and those who influence them, and with a strong media profile."- The International Crisis Group: The Role of a Global NGO in Preventing and Resolving Deadly Conflict, Gareth Evans, 17 maj, 2012
  3. ^ Crisis Watch. CrisisGroup.org. Arkiverad från originalet den 12 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160112075632/http://www.crisisgroup.org/en/publication-type/crisiswatch.aspx. 
  4. ^ International Crisis Group. ”A golden stick with which to beat us”. Fifteen years on the front lines: sid. 7. Arkiverad från originalet den 13 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130313110057/http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/misc/crisisgroup-15years.ashx. Läst 11 november 2014.  Arkiverad 13 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [a b] Barker, Michael. ”Imperial crusaders for global governance”. Swans.com. http://www.swans.com/library/art15/barker18.html. 
  6. ^ International Crisis Group. ”London, and a tragic setback”. Fifteen years on the front lines: sid. 9. Arkiverad från originalet den 13 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130313110057/http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/misc/crisisgroup-15years.ashx. Läst 11 november 2014.  Arkiverad 13 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”Carl Bildt får jobb på Crisis Group”. Dagens Nyheter.se. http://www.dn.se/nyheter/politik/carl-bildt-far-jobb-pa-crisis-group/. 
  8. ^ http://mediachecker.wordpress.com/2012/12/02/the-international-crisis-group-george-soros-mohammad-elbaradei-morton-abramowiz-mark-malloch-brown/
  9. ^ SourceWatch: International Crisis Group
  10. ^ Tom Hazeldine (2010). ”The North Atlantic Counsel – Complicity of the International Crisis Group”. New Left Review (63). http://newleftreview.org/II/63/tom-hazeldine-the-north-atlantic-counsel. 
  11. ^ ”Crisis Group's Board of Trustees”. CrisisGroup.org. Arkiverad från originalet den 3 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110203082846/http://www.crisisgroup.org/en/about/board.aspx. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Iran.svg
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
Flag of South Africa.svg

Sydafrikas flagga

Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker

     grön rendered as RGB 000 119 073Pantone 3415 C
     gul rendered as RGB 255 184 028Pantone 1235 C
     röd rendered as RGB 224 060 049Pantone 179 C
     blå rendered as RGB 000 020 137Pantone Reflex Blue C
     vit rendered as RGB 255 255 255
     svart rendered as RGB 000 000 000
Flag of Chile.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Flag of Malaysia.svg
Flag of Malaysia – Jalur Gemilang (Stripes of Glory)
Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.