Institutet för jordbruks- och miljöteknik

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

JTI − Institutet för jordbruks- och miljöteknik var ett svenskt industriforskningsinstitut (1945-2016) som bedrev tillämpad forskning och konsult- och utvecklingsuppdrag inom områdena jordbruk, miljö och energi. JTI hade sitt huvudkontor i Uppsala och två regionkontor (Lund och Skara).

Verksamhet

Verksamheten var inriktad på bland annat hantering och återföring av stallgödsel; styrning och kontroll vid odling, skörd, hantering och lagring av spannmål och foder till lantbruksdjur; utveckling och optimering av biogasprocessen; biologisk behandling av organiskt avfall, avloppsvatten och stallgödsel; typprovning av små avloppsanläggningar; omställning till förnybar energi inom jord- och skogsbruket; energieffektivisering på gårdsnivå.

Utbildning gavs genom andra arrangörer i t.ex. sparsam körning, om maskinreparationer, regler kring små avlopp, spridningsteknik av stallgödsel och användning av lantbrukssprutor.

JTI samarbetade med näringsliv, branschorganisationer, universitet och högskolor.

Ägandeform

JTI grundades som stiftelse, men ombildades 2009 till ett aktiebolag. Ombildningen innebar att företaget ägdes till 40 % av Stiftelsen JTI, med näringsdepartementet och Stiftelsen Jordbruks- och miljöteknisk forskning (SJMF) som huvudmän. SJMF som var näringslivets representant i JTI bestod av cirka 30 intressentföretag (september 2016) med anknytning till jordbruk och miljö. Till resterande 60 % ägdes JTI AB av SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. SP i sin tur är en del av RISE Research Institutes of Sweden AB, statens bolag för industriforskningsinstitut.

Historik

JTI bildades år 1945 efter ett avtal mellan staten och Jordbrukstekniska föreningen och hette Jordbrukstekniska Institutet^[2] fram till år 2000 då man bytte namn till JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik.

Under 1970-talets oljekris började JTI arbeta med energifrågan, och byggde en biogaspilotanläggning i Uppsala för praktiska försök. På 1980-talet började JTI syssla med växtnäringsläckage från jordbruket, något som senare har kommit att omfatta även forskning kring växthusgaser och jordbrukets klimatpåverkan. Från 1990-talet och framåt har datorn blivit ett redskap även inom lantbruket, och JTI har prövat och utvärderat datorteknikens tillämpning till exempel när det gäller precisionsodling och autostyrning. Under 2010-talet engagerade sig JTI i frågor om råvaruursprung och livsmedelskvalitet, liksom i frågan om utfasning av fossila bränslen och behovet av energieffektivitet. Den 1 oktober 2016 lämnade lantbrukssfären sitt ägarskap i JTI AB, som då upphörde och inlemmades i SP, där företaget slogs samman med SP Food and Bioscience till enheten Jordbruk och livsmedel. Från och med årsskiftet 2017 övergick JTI och dess nya ägare SP i Rise. Det som tidigare hade varit JTI blev RISE Jordbruk och livsmedel i Biovetenskap och material, en av RISE sex divisioner.

Internationellt

Internationellt arbetade JTI med till exempel biobäddar ^[3], en teknik för nedbrytning av kemspill från lantbrukssprutor, som har börjat användas i stora delar av världen (Latinamerika, Karibien, Kina). JTI arbetade också internationellt med biogasfrågor. I Kina ^[4] startade JTI tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), kinesiska jordbruksakademin och institutet AEPI (Agro-environmental Protection Institute) ett joint laboratory för biogasutveckling. I Moskva slöts ett samarbetsavtal om kompetensöverföring kring biogas mellan JTI, den ryska energimyndigheten och institutet RIAMA. I Vietnam ingick forskare från JTI i en grupp energiexperter som arbetade med att överföra svenskt kunnande om förnybara bränslen och biogasproduktion. JTI arbetade under många år tillsammans med forskare och företag med miljöfrågor i länder runt Östersjön^[5] (hantering av stallgödsel på stora gårdar, tekniköverföring och urlakningsproblematik).

Källor

Externa länkar