Institut für Sexualwissenschaft
Institut für Sexualwissenschaft, som ordagrant betyder Institut för sexualvetenskap, var en privat pionjärinrättning för forskning inom sexologi i Weimarrepubliken 1919–1933.
Historia
Det inrättades 6 juli 1919 av läkarna Magnus Hirschfeld och Arthur Kronfeld.[1]
Institutet styrdes av Magnus Hirschfeld, som sedan 1897 hade varit överhuvud för Wissenschaftlich-humanitäres Komitee, som på progressiva och rationella grunder kampanjade för hbtq-rättigheter och tolerans. Institutet utgav den sexualvetenskapliga tidskriften Jahrbuch für sexuelle Zwischenstufen.[2] Hirschfeld sammanställde ett berömt bibliotek för kön, homosexualitet och erotik på institutet.[3] Institutet bedrev pionjärforskning och höll föreläsningar om olika ämnen inom kön och sexualitet, inklusive, homosexualitet, transsexualism, transvestism och intersexualitet. Det erbjöd också olika offentliga tjänster, så som behandling för alkoholism, gynekologiska undersökningar, äktenskapsrådgivning, behandling för könssjukdomar och preventivmedel, och höll kurser för både privatpersoner och professionella.[4][5] Vid sidan av forskningen hade man en könspoliklinik och en mottagning för familjerådgivning. Institutet arrangerade även föreläsningar för allmänheten och frågekvällar. Man förestod dessutom ett offentligt bibliotek som omfattade ungefär 10 000 sällsynta utgåvor på tyska och andra språk inom ämnesområdena sexualitet och kön.
Nazistpartiet ansåg att sexualitetens enda funktion var den reproduktiva, och dömde ut institutet och dess arbete som degenererad. Efter det nazistiska maktövertagandet tillhörde institutet ett av de första mål som attackerades av den nya regimen. Dess bibliotek och arkiv tillhörde den förbjudna litteratur som rensades ut och brändes i nazisternas bokbål på gatorna.
Den 6 maj 1933, bara några månader efter nazisternas maktövertagande, när Magnus Hirschfeld befann sig i Schweiz, ödelades institutet genom en brutal vandalisering av dess lokaler utförd av nazistiska ungdomsgrupper, som plundrade dess böcker och arkiv. Bokbålet i Berlin några dagar senare innefattade bland annat institutets hela bibliotek och arkiv.[6] Några dagar efter dess plundring stängdes institutet.
Fotnoter
- ^ Webbplats om Hirschfelds samarbetspartner Arthur Kronfeld (engelska) sgipt.org
- ^ Oosterhuis, Harry, red (1991) (på engelska). Homosexuality and Male Bonding in Pre-Nazi Germany. Translated by Hubert C. Kennedy. Harrington Park Press. ISBN 978-1-56023-008-3. https://archive.org/details/homosexualitymal0000unse.
- ^ Strochlic, Nina (28 June 2022). ”The great hunt for the world's first LGBTQ archive”. National Geographic. https://www.nationalgeographic.com/history/article/the-great-hunt-for-the-worlds-first-lgbtq-archive.
- ^ Beachy 2014, sid. 160–164.
- ^ Wolff 1986, sid. 181.
- ^ ”Institute of Sexology”. Institute of Sexology. Qualia Folk. 8 December 2011. http://www.qualiafolk.com/2011/12/08/institute-of-sexology/.
Externa länkar
- Kort dokumentation om institutet (eng) hu-berlin.de
Wikimedia Commons har media som rör Institut für Sexualwissenschaft.
Media som används på denna webbplats
A uniformed member of the Nazi SA and a student of the Academy of Physical Exercise examine materials plundered from the library of Dr. Magnus Hirschfeld, director of the Institute for Sexual Science in Berlin on May 6, 1933. While some materials were burned immediately on the street outside the Institute, others were loaded onto trucks and carted away for sorting. Some were torched at the ceremonial book burning on Berlin's Opera Square on May 10, but selected valuable antiquarian books and periodicals were actually sold abroad, including some that were purchased by Hirschfeld himself, since he aimed to establish a new Institute in exile in Paris. The public library of the Institute comprised approximately 10,000 mostly rare German and foreign books on the topics of sex and gender. (Manfred Baumgardt, Schwules Museum Berlin).