Inlandspipare

	Inlandspipare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Pipare; Charadriidae
Släkte	Peltohyas
Art	Inlandspipare; P. australis
Vetenskapligt namn
	§ Peltohyas australis
Auktor	Gould, 1841
Utbredning

Inlandspipare^[2] (Peltohyas australis) är en nattlevande vadarfågel i familjen pipare som enbart förekommer i Australiens inland.^[3]

Utseende och läte

Inlandspiparen är en mycket distinkt rostorange pipare med en kroppslängd på 19–23 cm. På bröstet syns ett karakteristiskt Y-format bröstband och i ansiktet ett lodrätt svart streck från hjässan genom ögat. Ovansidan är mörkt beigefärgad med mattbruna streck. Näbben är liten och kort. I flykten syns ett tydligt, vitt vingband och vit bakkant på inre delen av vingen. Fågeln anses inte vara särskilt ljudlig, men sägs avge ett tystlåtet "kr-root".^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln är endemisk i Australien och återfinns i södra delen av landet, i torra områden i inlandet.^[3] Den placeras som enda arten i släktet Peltohyas och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Genetiska studier visar att den utgör en egen utvecklingslinje, närmast släkt med en grupp strandpipare i Anarhynchus, där alla utom snednäbb fram tills nyligen inkluderades i Charadrius, med arter som svartbent strandpipare och ökenpipare.^[5]^[6]^[7]

Levnadssätt

Inlandspiparen förekommer på isolerade torra ökenslätter där den kan vara mycket svår att hitta, i sydvästra delen av utbredningsområdet i mer av människan påverkade områden. Den livnär sig på frön, löv, insekter som syrsor, skalbaggar, termiter, myror, insektslarver och tvestjärtar samt spindlar. Fågeln är mestadels inaktiv under dagen, aktiv på natten. Häckningsbiologin är dåligt känd. Den häckar i samband med regn året runt, troligen monogamt, enskilt eller i små lösa kolonier med upp till sex par.^[4]

Status

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2012 Peltohyas australis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 4 januari 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
^ [a b] Wiersma, P. & Kirwan, G.M. (2019). Inland Dotterel (Peltohyas australis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53855 27 december 2019).
^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

Externa länkar

Wikispecies har information om Peltohyas australis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör inlandspipare.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Peltohyas australis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 4 januari 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01

[hbw-4] [a b] Wiersma, P. & Kirwan, G.M. (2019). Inland Dotterel (Peltohyas australis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53855 27 december 2019).

[Cerny-5] Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.

[Barther-6] Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.

[7] Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler