Ingvar den vittfarne

Ingvar den vittfarne (c:a 1016–1041)^[1] från Mälardalen var enligt Ingvar den vittfarnes saga dottersons son till Erik Segersäll, vars expedition med en flotta bestående av ett trettiotal skepp till Särkland på 1040-talet är omvittnat på 25–30 runstenar (några är osäkra), kallade Ingvarsstenarna, runt främst Mälaren.

Ingvarståget havererade i Särkland, och ingen av runstenarna bekräftar att någon skulle ha överlevt detta. Ingvars färd finns även som saga i den isländska sagalitteraturen, och denna kan sägas komplettera bilden på ett, i vissa delar, överensstämmande vis.

I Ingvar den vittfarnes saga beskrivs hur Ingvars flotta undsätter Könugård (Kyiv) och hur bland annat pirater som angriper Ingvarståget med Grekisk eld åstadkommer stor skada på Ingvars fartygsflotta.^[2]

Forskaren Mats G. Larsson anser att han funnit stöd för att denna expedition omtalas även i den georgiska krönikan Kartlis Cxovreba. Larssons hypotes menar att Ingvarståget gick under efter strider i Georgien mellan Svarta havet och Kaspiska havet, efter vilka merparten av de överlevande deltagarna sedan ska ha avlidit i en smittsam sjukdom.

Ingvarsstenarna är resta över män som avlidit under Ingvarståget, varav Gripsholmsstenen i Mariefred är den mest kända. Ingvar antas ha avlidit 1041.

• Svante Fischer: Ingvarsstenarna i tid och rum. Uppsala 1999.
• Sven B.F. Jansson: Runinskrifter i Sverige. Stockholm 1963.
• Mats G. Larsson: Ett ödesdigert vikingatåg. Ingvar den vittfarnes resa 1036-1041. Stockholm 1990.
• Mats G. Larsson: Sveahövdingens budskap. En forntidsgåta genom sekler. Stockholm 2000.

• Svante Fischer (1999). Ingvarsstenarna i tid och rum
• Ingvarsstenarna på Google Maps