Ingo Schulze

Ingo Schulze
Ingo Schulze, 13 oktober 2017.
Född15 december 1962[1][2][3] (61 år)
Dresden[4]
Medborgare iTyskland
Utbildad vidJenas universitet
Kreuzschule
SysselsättningFörfattare[4], journalist[4], dramatiker[4]
Utmärkelser
Aspekte-Literaturpreis (1995)
Ernst Willner-priset (1995)
Alfred Döblinpriset (1995)
Johannes Bobrowski-medaljen (1998)
Joseph-Breitbach-Preis (2001)
Peter-Weiss-Preis (2006)
Thüringer Literaturpreis (2007)
Preis der Leipziger Buchmesse (skönlitteratur) (2007)
Samuel-Bogumil-Linde-Preis (2008)
Brüder-Grimm-Poetikprofessur (2009)[5]
Mainzer Stadtschreiber (2011)[6]
Bertolt-Brecht-Literaturpreis (2013)
Förtjänstkors 1:a klass av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (2020)[7]
Manhaepriset
Förtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
Redigera Wikidata
Ingo Schulze (2004)

Ingo Schulze, född 15 december 1962 i Dresden, dåvarande Östtyskland, är en tysk författare.

Han studerade klassisk filologi vid universitetet i Jena i fem år och var fram till Tysklands återförening under två år biträdande regissör vid Altenburgs statsteater. Efter att ha sovit sig igenom händelserna den 9 november 1989 startade Schulze en tidning med sina vänner. Han uppmuntrades att skriva, och tillbringade sex månader i Sankt Petersburg, som låg till grund för hans debuterande novellsamling, 33 Augenblicke des Glücks. Sedan 1990-talets mitt bor han i Berlin.

För sina romaner och noveller har han erhållit många priser, och de har översatts till tjugo språk. 2013 erhöll han Bertolt-Brecht-Literaturpreis.[8]

Bibliografi (i urval)

  • 33 Augenblicke des Glücks, Berlin 1995
  • Simple Storys, Berlin 1998
  • Der Brief meiner Wirtin, Ludwigsburg 2000
  • Von Nasen, Faxen und Ariadnefäden, Berlin 2000
  • Mr. Neitherkorn und das Schicksal, Berlin 2001
  • Würde ich nicht lesen, würde ich auch nicht schreiben, Lichtenfels 2002
  • Neue Leben, Berlin 2005
  • Handy. Dreizehn Storys in alter Manier, Berlin 2007
  • Adam und Evelyn, Berlin 2008.
  • Unsere schönen neuen Kleider. Gegen eine marktkonforme Demokratie – für demokratiekonforme Märkte, Hanser Verlag, 2012. ISBN 978-3-446-24091-9.
  • Henkerslos. Ein Märchenbrevier. Med Christine Traber, illustrationer av Sebastian Menschenmoser.Hanser Verlag, 2013. ISBN 978-3-446-24405-4.

Referenser

  1. ^ SNAC, Ingo Schulze, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Ingo Schulze, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Heinz Ludwig Arnold & Hermann Korte (red.), Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur, Ingo Schulze.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] OPAC SBN, läst: 15 mars 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.uni-kassel.de , läst: 17 november 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.boersenblatt.net , läst: 17 november 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.bundespraesident.de , läst: 2 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Brechtpreis Arkiverad 26 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. Stadt Augsburg. Läst 28 Juli 2016.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Ingo Schulz-004.jpg
Författare/Upphovsman: Caren Müller, Licens: CC BY-SA 2.5
Ingo Schulze am 19. Dezember 2004 im Theaterhaus Mitte (Berlin)
Frankfurter Buchmesse 2017 - Ingo Schulze - 03.jpg
Författare/Upphovsman: JCS, Licens: CC BY-SA 4.0
Ingo Schulze bei der Frankfurter Buchmesse 2017, während eines Gesprächs mit Franziska Augstein und Zuschauern.