Ingeborg Rönnblad
| Ingeborg Rönnblad | |
 Ingborg Rönnblad omkring 1900 | |
| Född | Ingeborg Hansson 10 april 1873 Gränna, Sverige |
|---|---|
| Död | 2 juni 1915 (42 år) Blidö, Sverige |
| Make | Hugo Rönnblad (1891–1915; hennes död) |
| Släktingar | Axel Hansson (bror) Jules Sylvain (brorson) |
Ingeborg Rönnblad, född Hansson 10 april 1873 i Gränna, död 2 juni 1915 på Blidö, var en svensk skådespelare.
Biografi
Ingeborg Rönnblads föräldrar Julius Scheike Hansson och Jakobina Lund drev ett resande teatersällskap som vid hennes födelse befann sig i Gränna. Familjen var dock bosatt i Hedvig Eleonora församling i Stockholm. Utbildad av fadern dansade hon redan som femåring i faderns föreställningar och åtta år gammal i Erik Bøghs Turturduvorna och Jacques Offenbachs Prins Pippi och fröken Titti. 1888 framträdde hon vid Södra Teatern som Venus i Orfeus i underjorden, och stannade där till 1892. 1892–1894 tillhörde hon Vasateatern och 1894–1895 Mauritz Ludvig Fröbergs operettsällskap, från 1895 Albert Ranfts teatrar, och deltog bland annat i Ranft-Hjertstedt-turnén, som reste med Sudrakas Vasantasena, där hon gjorde Mandanikas roll. Hon var även en av stjärnorna vid Arenateatern i Stockholm och framställde där med stor framgång Birgit i Ljungby horn från 1897. Från 1901 till sin död var hon den främsta kvinnliga skådespelaren vid hennes make Hugo Rönnblads sällskap. Bland annat hade hon stor framgång med titelrollen i Victorien Sardous och Emile Moreaus Madame Sans-Gêne, som hon spelade över femhundra gånger och La Môme Crevette i Georges Feydeaus Damen från nattkaféet. Bland övriga roller märks titelrollerna i Maurice Maeterlincks Monna Vanna och Hjalmar Söderbergs Gertrud, Ester i Henri Nathansens Innanför murarna och drottning Helvig i Holger Drachmanns Gurre.[1]
Rönnblad var syster till skådespelaren Axel Hansson och därmed faster till Stig Hansson, alias Jules Sylvain.
Hon är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]
Teater
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1911 | Den starkaste Clyde Fitch | Hugo Rönnblad | Hugo Rönnblads sällskap[3] |
Källor
- Ingeborg Rönnblad i Adolf Lindgren och Nils Personne, Svenskt porträttgalleri (1897), volym XXI. Tonkonstnärer och sceniska artister
Noter
- ^ Rönnblad, Ingeborg i Svenska män och kvinnor (1949)
- ^ Hitta graven Arkiverad 23 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 18 januari 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-01-18/14618/6. Läst 2 augusti 2015.
Vidare läsning
- Teater i Sverige utanför huvudstaden. Stockholm: Svensk litteratur. 1948. sid. 170-176. Libris 1430588
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ingeborg Rönnblad.
Media som används på denna webbplats
Ingeborg Rönnblad