Inge den yngre

Inge den yngre
Gravsten från 1500-talet över kung Inge den yngre
Regeringstid1118–1125
FöreträdareFilip
EfterträdareRagnvald Knaphövde
GemålMöjligen Ragnhild
Ulvhild Håkansdotter
ÄttStenkilska ätten
FarHalsten
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död1125
Vreta kloster

Inge den yngre (Inge Halstensson), var kung av Sverige från 1118 till början av 1120-talet, son till Halsten, bror till Filip, brorson till Inge den äldre. Han tillhörde Stenkilsätten. Enligt Hervarsagans kungalängd och Lanfedgatal skall han ha samregerat med sin bror Filip, en uppgift som inte bekräftas av svenska källor.[1]

Enligt Västgötalagens kungalängd tog han över tronen när Filip dog, vilket skedde 1118 enligt en uppgift i Islendingabok. Kungalängden meddelar att Sverige skall ha farit väl under hans regering, men att han dog av "ond dryck" i Östergötland. När han dog finns inga uppgifter om, och den enda fasta punkten är Saxo Grammaticus uppgift att götarna efter en svensk konungs död tog den danske prinsen Magnus till kung, och att denne stöp 1134.[2]

Inge den yngre var enligt Lilla rimkrönikan och en avskrift av Prosakrönikan gift med Ragnhild, en kvinna känd i Södertäljes historia.[3] Enligt Fagrskinna var han gift med Ulvhild, dotter till den norske stormannen Håkon Finnsson (Thjottaätten). Hon skall även ha varit gift med den danske kungen Nils och sedan med den svenske kungen Sverker. [2]

Föga är känt om Inge den yngres regeringstid. Under 1120-talet skall den norske kungen Sigurd Jorsalafarare enligt Snorre Sturlasson (som tycks ha baserat sin berättelse på ett numera endast fragmentariskt bevarat stycke i Ágrip), efter ett initiativ av den danske kungen Nils (som skulle ha dragit med men fick någon form av förhinder) ha dragit på korståg till Kalmartrakten, den så kallade Kalmare ledung. 1 500 kreatur och andra dyrbarheter lär norrmännen ha fått med sig. Dessutom skall en del hedniska smålänningar omvänts. Exakt hur ledungen skall tolkas är dock oklart.[4]

Inge den yngre har inte haft några kända barn, och med honom dog troligen den Stenkilska ätten ut.

Referenser

Noter

  1. ^ Bolin, Sture: konung Filip i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ [a b] Gillingstam, Hans: Inge d.y. i Svenskt biografiskt lexikon
  3. ^ Fröjmark, Anders: Ragnhild i Svenskt biografiskt lexikon
  4. ^ Harrison, Dick (2005). Gud vill det!. Stockholm: Ordfront förlag. sid. 213–217. ISBN 91-7037-119-9 

Källor

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Ingold the Younger of Sweden & Philip of Sweden (1110s) grave detail 1905.jpg
Gravestone of King Ingi the Younger of Sweden (from 16th century) - it is misplaced in a different part of the church than where the royal graves have been located, and it incorrectly mentions a Queen Helen as his wife, though it has been assumed that another Helen (a later Swedish princess who was Queen of Denmark from 1156) is intended as buried here.
Place: Vreta Church, Linköping, Sweden